Minns du Anne Wibble? Den folkpartistiska finansministern som sa att alla borde ha en årslön på banken. Det uttalandet gick till historien som det mest aningslösa en finansminister gärna kunde säga.

Trettio år senare är det inte en borgerlig politiker som tar för givet att människor i riskgrupper har åtminstone en halv årslön på banken för den händelse det skulle bryta ut en pandemi som skulle kunna drabba dem särskilt hårt. Det är en S-MP-regering.

Eller hur ska man annars tolka det, när de låter det gå månader innan människor som uppmanas stanna hemma för sin hälsas och sjukvårdens skull får ersättning? När de inte ens får den retroaktivt? Och när det nu äntligen skulle vara dags, för lite och för sent, den första juli – då … dröjer det. Lite till. Medan miljarderna regnar över flygbolag, bilfabriker och diverse andra företag.

De som väntar på sin smittskyddspeng sedan mer än ett kvartal har tagit ut semestrar, använt eventuella sparpengar, levt på sina partner. Många har säkert gått tillbaka till sina jobb i brist på andra lösningar. Sjukskrivna kan de ju inte vara.

Vill vi att människor ska kunna följa rekommendationerna får vi ge dem förutsättningar. Och går man ut med att riskgrupper ska få ersättning för att stanna hemma ska de inte ens behöva fundera på att använda sin semester. Vid det här laget borde de få skadestånd också.