Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet kallas också Istanbulkonventionen. Den fördömer alla former av våld och säger att våld mot kvinnor är ett uttryck för ojämlika maktförhållanden med historiska rötter mellan kvinnor och barn. Konventionen konstaterar också att våld mot kvinnor är ett strukturellt problem, att våld relaterat till kön drabbar kvinnor och flickor oftare än män och att detta våld är ett hinder för att vi ska uppnå verklig jämställdhet.

Sverige har ratificerat konventionen som kräver att de som skrivit under stiftar nödvändiga lagar för att motarbeta våld mot kvinnor, men också att de ska förebygga könsrelaterat våld och agera polisiärt mot det. Också Polen skrev under konventionen men nu höjs röster i regeringskretsar för att landet ska dra sig ur konventionen.

” (Våld mot kvinnor är) ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en form av diskriminering av kvinnor och avser varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang.” (Istanbulkonventionen artikel 3.a.) 

Högerextrem justitieminister

Polens justitieminister Zbigniew Ziobro från högerextrema Solidarna Polska gick i dagarna ut och sa att Istanbulkonventionen innehåller skadliga ideologiska element och att dess skrivningar om att barn ska undervisas i skolan om könsroller kränker föräldrars rättigheter.

När konventionen ratificerades av Polen 2015 sa Ziobro att lagen är en feministisk skapelse som syftar till att rättfärdiga ”homosexuell ideologi”.

Trots att Solidarna Polska är ett parti på ytterkanten ideologiskt ingår de i koalitionsregeringen som styr Polen. Och de åsikter som justitieministern uttrycker har stöd hos resten av regeringen och hos president Duda. Den polska nationalistiska högerns inställning är att övergrepp mot kvinnor och barn är problem som bäst hanteras av familjer och av den katolska kyrkan.

Ett par tusen personer demonstrerade i Warszawa i slutet av förra veckan och representanter för olika organisationer och ledamöter i Europaparlamentet har kritiserat uttalandet. Efter protesterna har regeringen tonat ner sin inställning, men utan att egentligen backa från det, ämnet kommer med säkerhet att vara en del av den politiska debatten i Polen under överskådlig tid. Konflikterna som har varit många i koalitionsregeringen minskade tillfälligt under presidentvalet, men är på väg att blossa upp igen.

Kyrkan både förstärkt och försvagad

Politiker på högerkanten har tidigare hävdat att frågor om våld i hemmet och sexuella övergrepp ska hanteras av katolska kyrkan, som har ett starkt grepp om polskt samhällsliv. Den växte i styrka efter kommunismens fall 1989 och fick en ännu större betydelse efter att det högernationalistiska partiet Lag och rättvisa kom till makten 2015. Men skandalerna inom den katolska kyrkan har varit många och under senare år har den fått se sin ställning försvagas.

Nio av tio polacker identifierar sig som katoliker, men precis som i många andra länder i Europa har religionens grepp över befolkningen minskat och mer liberala värderingar har fått fotfäste. I frågor som till exempel samkönade relationer är polackerna betydligt mer öppna än kyrkan.

Trots liberaliseringen av människors attityder har Polen en av de mest restriktiva abortlagstiftningarna i Europa och kvinnor är underrepresenterade på nyckelpositioner i näringsliv och på politiska poster. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är också stora.