Kör som en käring, uppmanade trafikskolorna för ett tiotal år sedan i ett utbildningsmaterial om att ta det lugnt i trafiken. Eftersom män är överrepresenterade i statistiken över olyckor i trafiken är det tvärtom med kvinnor, och det finns forskning som visar att kvinnor kör bättre och lugnare. I allmänhet, i genomsnitt, det är givetvis en generalisering. (Själv kör jag inte bil alls, så jag talar inte i egen sak.)

Men annars är ”du kör som en käring” tyvärr vanligare som förolämpning. En käring är i det sammanhanget inte bara en kvinna utan även en man som kör som en kvinna, det vill säga som en fegis, tycker de. Lugnt och sansat, alltså. Jag vet inte om det var därför trafikskolorna fick dra tillbaka sin kampanj – för att män som ville köra som män kände sig förorättade – eller om käring i sig ansågs nedsättande.

Kär-ing och kär-ring

Men är käring nedsättande? Jag minns när en klasskamrat i trean kallade fröken för käring. Han ville definitivt förolämpa henne, men fröken log och sa att det var snällt sagt. Sedan förklarade hon att ordet kan skrivas på två sätt. Antingen kan man stava det med ett r, och då är det ett fult ord som man inte ska använda, eller så stavar man det med två. Och kär-ring med två r, det betyder kär ring och används om någon som man tycker mycket om, sa hon. Klasskompisen blev lite röd om kinderna och väldigt tyst.

Det cirkulerar också en annan idé om hur käring och kärring skiljer sig åt. Den går ut på att kärring med två r är ett skällsord medan en käring med ett r är en kär-ing, någon man håller kär. Men jag undrar om ens de som sprider den förklaringen använder ordet så.

Ingen av de här två kreativa varianterna stämmer språkhistoriskt. Men det betyder inte att käring, oavsett stavning, är ett entydigt skällsord. När en värmlänning talar om ”käringen och ongera” betyder det till exempel bara ”frun och barnen” och är inte nedsättande alls. Inte mer än när en kvinna talar om sin man som ”gubben”. Även om samma personer även kan använda gubbe respektive käring som ganska ovänliga tillmälen.

Adelsman och bonde

Käring är från början en avledning av karl, liksom säkring till säker, killing till kid och geting till get. Jo, faktiskt – getingen har fått sitt namn efter formen på antennerna, som liknar bockhorn. Karl kommer från urgermanska karlaz och ordet är ännu äldre än så. Grundbetydelsen av karl är en mogen eller äldre man, men sedan har ordet fått mer specifika betydelser, där man är det gemensamma. Karlen har varit en fri man, en duktig man, en äkta man, tjänare, (manlig) bonde, adelsman och gammal gubbe. Fornengelska ceorl har blivit engelska churl, som betyder ungefär bondtölp.

Namnet Karl kommer från substantivet karl, men de uttalas olika: i Karl hörs l:et men knappt r:et, i karl är l:et stumt. I alla motsvarigheter till Karl på andra språk hörs l:et: franska och engelska Charles, tyska Karel, finska Kaarle, spanska och portugisiska Carlo, litauiska Karolis och så vidare. Många kungar har hetat så, och i spåren av Karl den stores framfart kom det till och med att betyda kung på till exempel fornslaviska, litauiska och grekiska.

När käringen kom till hördes antagligen l:et i karl fortfarande, för på fornsvenska hette det kärling. Att a blev ä beror på omljud, alltså att a:et påverkades av i:et, och framför ä blir ju k gärna ett tj-ljud.

Patriarkala idéer

En karl var en äldre man, men inte gammal och utsliten utan en mogen, fullvuxen och hedervärd senior. Det syns i uttryck som att det ska bli karl av pojken eller att man är karl till det ena eller det andra och alltså klarar av det. Eller karl för sin hatt, alltså så mycket karl att man har rätt att bära hatt.

En käring är en äldre kvinna, men inte helt parallellt med karl. Speciellt hedrande har det aldrig ansetts, beroende på föreställningar lika patriarkala som ordets ursprung – käringen är ju en sorts bihang till karlen. Det finns inga talesätt som handlar om att det ska bli käring av flickan eller att hon är käring för sitt huckle. ”En karl står vid sitt ord och en käring för sin påse” finns däremot, vad det nu ska betyda. Kanske att en karl håller sina löften medan en kvinna är mer mån om sina jordiska tillgångar?

I dag är käring som sagt inte bara ett skällsord, men ofta är det just det. Det används som förolämpning till både kvinnor och män, men med olika innebörd. När en kvinna kallas käring antyder det att hon är ful och elak. När en man kallas käring är han helt enkelt ingen riktig karl.

Kärleken och Karlavagnen

Det där med kär-ing är ju fint, och både käring och kärlek börjar med kär. Det är synd att det inte stämmer, men egentligen uppenbart. Kär i kärlek är ett lånord: fornfranska cher, som kommer av latinska carus. Märkligt nog kommer hor från samma ord, och hur det har gått till får man föreställa sig i brist på fakta. Kyrkan och samhället har ju försökt reglera den fysiska kärleken under lång tid och i de flesta kulturkretsar, och sex med ”fel person” har ansetts omoraliskt. Mer än så behövdes inte i gamla tider för att ordet hor skulle bli aktuellt.

På tal om att köra som en käring, vet du varför Karlavagnen heter Karlavagnen? Det finns två olika förklaringar. Den ena är att det är Karl den stores vagn, som han for omkring i och slog ner fientliga härskaror. Den andra är att det är en vagn för män. För den teorin talar att det finns en kvinnovagn också på isländska.

Noga räknat är Karlavagnen inte ett annat namn på Stora björn, för den omfattar bara sju av de sexton stjärnorna, men det har nog folk i allmänhet inte hållit så noga reda på. I alla fall kallas Lilla björn ibland även Lilla Karlavagnen. Båda björnarna är förresten honor, för de heter Ursa major och Ursa minor, stora och lilla björnhonan, på latin. Och på isländska kallas Lilla björn även för Kvennavagn – kvinnovagnen. Lilla björn kör nog som en käring.