Filmens titel ”inherent good” betyder ”i grunden god” och kommer från ett citat från en präst. I dokumentären sitter han på en föreläsning om basinkomst i en liten amerikansk håla, där majoriteten av befolkningen blivit av med jobben efter att industrin har lagt ned. De flesta av åhörarna tycks vara skeptiska till idén om basinkomst. 
– Om jag tar hand och sköter om min trädgård, varför ska jag då låta hela staden få komma och ta del av den? säger en äldre man med skägg.

En annan åhörare menar att folk skulle bli lata. En tredje att de bara skulle köpa droger för pengarna. Men prästen håller inte med.
– Jag tror att alla människor är goda i grunden, att de är födda så och skulle använda pengarna till något bra, säger han.

Drabbande skildring av utsattheten

Vare sig du som tittare är för eller emot basinkomst sätter filmen verkligen fingret på hur fruktansvärt illa människor drabbas av USA:s nuvarande så kallade trygghetssystem.

I ett snabbt klipp syns en gråtande mamma vars vuxna son dött av sin diabetes eftersom han inte hade haft pengar till insulin. Vi får möta en annan mamma, Ciara, som måste ta flera jobb för att ha råd att försörja sig själv och sitt lilla barn. Istället för förskola måste hon lämna bort honom till anhöriga eller andra välvilliga som mest tycks sätta honom framför teven. Alla olika jobb, logistiken att få ihop alla tiderna, lämningar av sonen och stressen över pengarna gör att Ciara knappt kan sova.
–  Det är svårast att hantera sömnlösheten, säger hon.

En annan familj saknar helt inkomster. Mamman Cassandra har pantsatt sin vigselring och vet inte hur hon någonsin skulle kunna få tillbaka den. Pappan försöker ta jobb på byggen då och då men kan inte vara där särskilt länge eftersom han har en skadad hand som är alldeles uppsvullen. 
– Ju mer jag försöker vara normal, desto längre ned sjunker jag, säger Cassandra gråtandes.

I förbifarten nämns det krångliga sociala skyddsnätet i USA, som jag som utlänning gärna skulle ha fått en mer utförlig beskrivning av. Men så vitt jag kan förstå innebär beviljandet av försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag, ännu mer förnedring och kontroll än i Sverige. Dessutom tycks det i vissa delstater krävas att du ska hitta ett jobb inom loppet av två veckor, annars blir du av med dina försäkringar,  vilket gör att väldigt många amerikaner hamnar mellan stolarna eller undviker att söka hjälp. 

Även tidigare höginkomsttagare drabbas av det bristande skyddsnätet. Vi får möta en man som tidigare hade en högt uppsatt position, men som blev akut sjuk och sedan helt pank eftersom sjukvården var så dyr och han inte fick ut sina sjukvårdsförsäkringar på nästan ett helt år.

Basinkomst trummas in som universallösning

Det är någonstans här som filmens argument för basinkomst börjar halta. Okej att det vore en bättre lösning för de människor som inte kan försörja sig och faller genom maskorna i dagens svårförståeliga byråkratiska sociala skyddsnät.

Men i dokumentären framställs det som om basinkomst skulle vara lösningen på allt, även USA:s dyra sjukvård, att de flesta försäkringar är kopplade till ens arbete så att du ofta blir av med dem om du förlorar jobbet, att förskolorna där kostar mycket och att vissa löner är så låga att du måste ha flera jobb för att kunna försörja dig. Att det kan finnas andra sätt att hantera just de frågorna, till exempel genom offentligt finansierad sjukvård, ett bättre försäkringssystemet eller facklig kamp tas knappt upp. Det hade blivit en ännu mer intressant film om alternativ till basinkomst hade diskuterats, liksom vad som skulle hända på samhällsnivå i fall en sådan infördes även för medel- och höginkomsttagare.

Men filmen trummar på med budskapet om att basinkomst är den enda möjligheten, för ”systemet är trasigt”, robotarna har tagit jobben och vi får veta att både Martin Luther King och Nixon förespråkade basinkomst. Trummandet av budskapet sker dock med stil. Det är snabba klipp, snygg grafik och kul musik när fakta tas upp, för att sedan bli extremt känslosamt och lugnare tempo när tittaren får möta de utsatta familjerna.

Pilotstudier visar att basinkomst hjälper

Och faktum är att basinkomst har kommit upp på dagordningen i USA på ett helt annat vis än för bara några år sedan. Det förespråkas av både nyliberala, som ogillar skattefinansierad byråkrati, och av folk åt vänster. En bidragande orsak är nog demokraten Andrew Yang, som drev frågan i sin kampanj för att bli presidentkandidat, och som också intervjuas i filmen.

Dessutom råder det ingen tvekan om att en basinkomst skulle vara extremt välkommen bland dessa familjer.

Ciara som nämndes i början av denna text, hon som hade flera jobb, får senare i dokumentären möjlighet att delta i en pilotstudie om basinkomst. Under ett års tid får hon 1 000 dollar i månaden, utan några som helst krav på vad pengarna ska användas till. Hon ser till att skaffa en förskoleplats åt sonen och collegeexamen åt sig själv.

Resultaten från den studie hon medverkar i ligger i linje med andra pilotstudier som generellt visar att människor använder pengarna till något vettigt för sig själva och världen. De är i grunden goda – precis som antogs av prästen på föreläsningen i den lilla amerikanska hålan.

För att se filmen Inherent good kan du delta på produktionsbolagets virtuella filmvisningar. Anmäl intresse här.

Läs även Corona öppnade världens ögon för basinkomst (Syre 15/9_2020)