Det finns människor som inte sitter i fängelse men som ändå inte lever i frihet eftersom de lever med någon som håller dem i ett hårt grepp. Som bestämmer vilka vänner de får träffa. Som kanske bestämmer vad de ska ha på sig också. Högklackat, så hon inte ska kunna springa sin väg. Eller urringat, för att kunna fantisera om hennes bröst vid frukostbordet. Eller en sjal över håret och halsen, för att få ha hennes skönhet för sig själv.

Men livet är komplicerat: det finns de som trivs i högklackat. Tycker de verkligen att det är snyggt och bekvämt på riktigt? Inte vet jag. De kanske bara känner att det förväntas av dem att de ska gå omkring på styltor.

I alla fall är det många kvinnor som använder skor som gör motsatsen till vad ett par skor är till för. De gör det svårare att gå och riskabelt att springa, och de kan ge problem med både fötterna och ryggen. Söker man på SCB efter statistik över sjukvårdskostnaderna för kvinnor i högklackat finner man ingenting, men mörkertalet måste vara stort. Och jag undrar: varför ska vi tillåta detta?

Nej, det undrar jag faktiskt inte. Däremot anser jag att relativisering är nödvändig. Om vi ser att det finns en ofrihet bland till exempel kvinnor från en del andra länder är det destruktivt att bara se vad som eventuellt skiljer den ena ofriheten från den andra. Vi behöver se likheterna också, framför allt likheterna, och bekämpa ofriheten, inte kläderna eller skorna.

I somras blossade det upp ett rykte om att förskolepersonal tvingade på småflickor hijab om föräldrarna sa till dem. Det visade sig att det aldrig hade hänt, men när har det hindrat en rättmätig indignation? 

Låt oss säga att det finns föräldrar som insisterar på att barnet ska ha hijab i förskolan. Det är dumt, irrationellt, hederskultur och förtryck. På precis samma sätt som det är dumt, irrationellt, hederskultur och förtryck att förbjuda ett annat barn, som råkar vara pojke, att klä sig i rosa för att inte folk ska tro att han är bög.

Att förbjuda hijaben men låta den lilla killens föräldrar klä honom i grått och kamouflagefärgat fast han inte vill är hyckleri. I alla fall om vi säger att det är barnens frihet det handlar om. Och att säga att en så kallad slöja står för förtryck medan skor som stympar kvinnors rörelsefrihet inte gör det är hemmablint. Ingetdera behöver handla om förtryck. Men båda kan göra det, och ibland är det en definitionsfråga. 

Visst finns det problem med ofrihet och förtryck i relationer. Jag tycker att samhället ska hjälpa människor att komma tillrätta med sådant, men du kan inte se på någons kläder om den lever ett fritt liv eller inte. Du kan associera vissa plagg till ofrihet, men innan man fattar beslut om andras liv måste man lära sig skilja mellan deras liv och sina egna associationer.