DEBATT Stefan Löfven – jag glömmer aldrig den gången, i september 2015, då vi stod på Medborgarplatsen och du talade om ditt Europa som inte har några gränser. Jublet steg högt över folkmassan.
Vi som fyllde torget kände segerns sötma – ”de andra” skulle inte lyckas ta över med sin främlingsfientliga retorik. Nej, tillsammans med vår statsminister skulle vi besegra dem! Vi var så många fler! Det måste ha varit en av de största stunderna i ditt partiledarliv.
Den 27 augusti var dagen då Raoul Wallenberg-priserna delades ut. Många av pristagarna har flyktingbakgrund och/eller har arbetat med mänskliga rättigheter för flyktingar. Sju ensamkommande ungdomar med afghansk bakgrund har fått utmärkelser – alla har inte haft uppehållstillstånd när de fick sitt pris.
År 2019 var det du som talade till pristagarna. Ditt tal gick direkt till mitt hjärta. Tillsammans med kanske 100 000 andra har jag sedan 2015 stött och hjälpt flyktingar men också kämpat för deras rättigheter och skyddat dem mot myndigheterna. Jag förstod att jag gjort rätt.
Du talade om delaktighet, civilkurage, mod, medmänsklighet, att inte dämpa smärtan utan istället elda under sin vrede mot förtryck och orättvisor. Vi ska förvandla vreden till mod och engagemang som kan leda till en förändring av vår värld. Du talade om vikten av att unga eldar under varandras engagemang för att förändra världen. Rasism och nazism ska bort från våra gator. Vittnesmål måste föras vidare.
Jag tolkade ditt tal som riktat till oss som på olika sätt har visat civilkurage och stått upp emot den omänskliga flyktinglagstiftningen sedan 2015. Vi som har tröstat, vänt ut och in på våra plånböcker, demonstrerat, skrivit insändare, gömt, hjälpt till vidareflykt. Vi som är nära att ge upp men sedan eldar på vår vrede igen – för vi kan inte acceptera att barn, ungdomar och gamla, efter en rättsvidrig process där konventionen om mänskliga rättigheter åsidosätts, skickas till världens farligaste land.
Vi dokumenterar, vittnar, för att framtidens ungdomar ska kunna ta del av berättelsen. Redan har det kommit en hel mängd böcker, rapporter och vetenskapliga artiklar, och fler är på gång. Sammanfattningar finns nu på Wikipedia. Ingen som vill veta fakta om afghanutlämningarna 2015–? ska ha svårt att hitta dem.
Vi hoppas att framtidens ungdomar blir vaccinerade mot den flyktingfientlighet som i dag finns inom nästan alla partier. Vi måste bjuda hatet och rasismen starkt motstånd! Rättssäkerheten måste bli betydligt större.
De signaler du skickar ut stämmer dock inte med vad du sa i dina fina tal. Ditt handlande har istället spätt på flykting- och främlingsfientlighet. Det har underblåst ett tonläge som vi i augusti 2015 var övertygade om att vi kunde kväsa. Hade du gått med oss, hade du visat tydligt att regeringen och Socialdemokraterna inte var emot flyktingar, så hade rasisterna inte hörts så högt i dag. (Ja, jag vet att vi inte kunde fortsätta släppa in så många flyktingar. Men det är en fråga om hur man sätter stopp.)
Här är utdrag ur ett flygblad jag sammanställde till S-kongressen 2017. Det är tyvärr fortfarande giltigt, när du föreslår en väsentlig permanentning av den tillfälliga lagen.
Till omvärlden skickar du signaler om att Sverige är ett land som glömt Per Anger, Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Agda Rössel, Harald Edelstam och Olof Palme. Mänskliga rättigheter, barnkonventionen med mera är omoderna överenskommelser som man inte behöver ta hänsyn till.
Till EU skickar du signaler att vi till varje pris ska stänga ute flyktingar från våra länder. Vi ska sträva mot en nivå som ligger nära eller under vad anständigheten kräver.
Till civilsamhället skickar du signaler att solidaritet, generositet och medkänsla nu är ute ur samhället och politiken. ”Värna om mitt” är dagens motto.
Till Sveriges barn och unga skickar du signaler att ”bry er inte om de mörkhåriga, de har i alla fall ingenting här att göra”.
Till Sverigedemokraterna säger du: ”Ni har rätt, främmande element kan skada den svenska kulturen och bör avlägsnas.”
