DEBATT Coronakrisen har tvingat oss att stanna upp både i förhållande till oss själva, mellanmänskligt och i förhållande till yttervärlden. Från fartblind till tvärbromsning. Covid-19 är en global katastrof som aldrig ska relativiseras. Men krisen erbjuder oväntat ett nytt fönster att se världen genom. Att vi kan fråga oss och kanske få svar: hur blev det så här, vilka krafter angav riktningen, vilka alternativ väljer vi för framtiden?
Bakom coronakrisen hukar klimatkrisen. Uppvärmningen pågår stadigt. Alla forskningens varningar finns kvar. Vi lever nu i en pandemi som vi vet kommer att gå över, men vi vet inte när och framför allt inte i vilket tillstånd världen kommer att befinna sig då. Krisen har samtidigt frigjort människors resurser och kreativitet. Generositet, solidaritet med dem som har det sämre, mod och uthållighet. Också nya upplevelser: människor kan höra fågelsång i Peking, se klart vatten i Venedigs kanaler, andas frisk luft i Bombay. Kommer dessa nya erfarenheter av den egna kapaciteten och en renare värld också kunna påverka människors framtida val om hur man vill leva sina liv? Kommer de att kunna adderas till nödvändigheten att bromsa den globala uppvärmningen?
På bara några månader har efterfrågan på olja minskat med 29 procent. Enligt en färsk analys av nyhetssajten Carbon brief kan de fossila utsläppen av koldioxid krympa med mer än fyra procent under 2020 motsvarande 1,5 miljarder ton koldioxid. Trots sin omfattning är det mindre än vad som krävs för att klara Parisavtalets mål. För det måste utsläppen halveras till 2030 och minska med minst 6 procent per år. Man betonar att prognosen är osäker och beror på pandemins varaktighet och världsekonomins återhämtning.
Som alla vet har den kraftiga inbromsningen av den globala ekonomin ett kolossalt högt pris. Många miljarder människor blir av med sin försörjning samtidigt som de lever i skräck för ett dödligt virus som de flesta har svårt att skydda sig mot.
Den stora frågan som nu diskuteras brett är hur samhällen i världen ska planera omstarten av sina ekonomier. Starka krafter vill återgå till business as usual. Andra frågar sig hur den fyraprocentiga minskningen av koldioxidutsläppen kan bibehållas och öka i återuppbyggnaden av den globala ekonomin. Vi har ju så att säga redan betalat för den nedgången och kan välja en långsiktig utveckling i samma riktning. I Sverige höjs allt fler röster för att krispaket och statliga stöd ska styra mot grön omställning. Tomas Kåberger menar att statliga stödpengar ska villkoras eftersom det är framtida skattebetalare som måste betala igen dem och därför deras framtida intressen som ska avgöra hur pengarna bör investeras.
När allvaret i coronakrisen blev uppenbart mobiliserades människors handlingskraft, vi blev i någon mening fria att agera och använda sidor som inte tagits i anspråk i samma omfattning, någonsin. Ingen såg det som självgodhet eller egoism att bli hjälte i sitt eget liv. Forskning har visat att homo sapiens, denna trögfotade varelse som inte kan springa särskilt fort, klättra eller flyga, evolutionsmässigt hade stått sig slätt utan sin förmåga till samarbete. Djupt i människans dna finns förmågan att sätta sig in i andras behov, att göra gott, att med det gemensammas bästa för ögonen hitta lösningar.
Naomi Klein avslutade en kort tv-intervju med orden ”vi måste fortsätta leva i krismedvetenhet”. Vi har sett sanningen i vitögat och kan inte bortse från den erfarenheten. Vi blir tvungna att acceptera att kriser finns och kommer att fortsätta finnas i olika former.
Coronapandemin kan ses som en snabbspolning av vad klimatkrisen kan komma att bära med sig.
Åtgärderna som behövs för att vi inte ska hetta upp jorden +3 grader har forskningen sedan länge försett oss med, vi vet vad som behöver göras. Klimatfrågan är komplex och får inte stanna vid enskildas etiska livsval utan måste lyftas in på den parlamentariska arenan. Som politisk fråga kan medborgarna utkräva ansvar från beslutsfattare och företag. Coronakrisen har visat på enskildas, samhällens och många länders förmåga att vidtaga åtgärder för det gemensammas bästa. Kraften i att gemensamt vilja och kunna. Rätt förvaltad kan den kraften hjälpa oss att möta framtidens utmaningar.
