– Det är ingen som vet hur mycket pengar det rör sig om, säger Lisa Åkesson, professor vid Göteborgs universitet.

Människor har i alla tider migrerat för att skapa sig ett bättre liv eller försörjning. Pengarna som migrantarbetare skickar hem, så kallade remitteringar, kan förändra livet för familjer, hela byar och till och med länder.

Länderna där remitteringsmottagningen är störst är generellt sett länder som aldrig haft en fungerande välfärd. I exempelvis Haiti står remitteringen för en tredjedel av landets BNP.

– Remittering betyder väldigt mycket för väldigt många människor. För vissa mottagare kan det vara en garant för att köpa mat och hälsovård samt att betala för barns utbildning, säger Lisa Åkesson.

Hos de hushåll som tar emot remitteringar har man sett en lägre barnadödlighet och att barnen går längre i skolan, speciellt flickor.

– Det handlar både om att hushållet får mer resurser och att remitteringar ofta följs av ett budskap, exempelvis att de ska skicka döttrar till skolan, säger Lisa Pelling, statsvetare och utredningschef vid Arena Idé.

Direkt till hushåll

Bland annat Världsbanken har länge förespråkat remitteringar som ett sätt att lyfta länder ur fattigdom. Att remitteringarna nu gått om summan för utländska direktinvesteringar, alltså de investeringar företag och bolag gör i andra länder, visar på ett trendskifte.

Remitteringarna är också mångdubbelt större än världens samlade bistånd. Pelling säger att en viktig skillnad mellan bistånd och direktinvesteringar är att remitteringar oftast går direkt till hushållen – utan mellanhänder.

– Det göder inte biståndsbyråkratin eller korruption på samma sätt som bistånd eller företagsinvesteringar kan göra. På så sätt kan det vara en bättre inkomst för ett land att få tillskott via remitteringar, säger Lisa Pelling.

Till skillnad från bistånd går pengarna däremot inte till att förändra och effektivisera institutioner, till demokratiprojekt eller till välfärdssatsningar.

Remitteringar tenderar också att öka den socioekonomiska ojämlikheten i ett land, eftersom vissa gynnas men inte andra. Och att resa iväg för att arbeta utomlands är inget som de allra fattigaste i ett land kan göra, eftersom det krävs stora belopp för att kunna ge sig av.

Att leva som migrantarbetare är i många fall väldigt påfrestande, och kan leda till stor stress.

– En del känner att det ställs övermänskliga krav på dem. Ofta känner de som migrerat att de där hemma inte förstår hur tufft de har det och hur mycket de sliter. Samtidigt kan de som är kvar hemma känna att de som migrerat inte kommer ihåg hur tufft det var där hemma. Att de glömmer bort familjen då de fått det bättre, säger Lisa Åkesson.

Pressen som många migrantarbetare känner att skicka hem pengar leder till att många accepterar dåliga, ibland förskräckliga, arbetsförhållanden. Flera Gulfländer är ökända för att ha slavliknande arbetsförhållanden för migrantarbetare, men det förekommer även på andra platser.

– Också i Sverige finns det människor som jobbar under bedrövliga förhållanden, säger Lisa Åkesson.

Skuldsätter sig

Att man tvingas in i sådana förhållanden har ofta att göra med att migrationen kostar så mycket och att migranterna ofta tvingas skuldsätta sig.

– I Sverige har man varit naiva och trott att systemet för arbetskraftsinvandring fungerat utan mellanhänder. Men det är tydligt att många arbetskraftsinvandrare som får ett jobb i Sverige har behövt betala en mäklare för jobbet och för hjälp med tillstånd, säger Lisa Pelling.

Att betala mellanhänder kan kosta åtskilliga månadslöner i det nya landet. Det placerar arbetskraftsinvandraren i en väldigt utsatt situation, påpekar Pelling.

Kvinnor mest pålitliga

Det är ungefär lika stor del män som kvinnor som migrerar för arbete, men när det kommer till att skicka hem pengar är det generellt kvinnor, speciellt de med barn kvar i hemländerna, som skickar mest regelbundet.

– Även om männen tjänar mer pengar är kvinnorna ofta mer regelbundna och pålitliga. Ofta skickar man pengarna till sin mamma. Man litar på henne, att hon inte går och dricker öl för pengarna, säger Lisa Åkesson.

Det är ingen som riktigt vet hur stora summor som skickas från migrantarbetare till deras hem, eftersom mycket sker genom inofficiella kanaler då kostnaden att överföra pengar kan vara väldigt hög.

Det kan både handla om att skicka kontanter genom ombud eller genom hawala-systemet, ett system att skicka pengar genom informella kontor.

Hawala-systemet bygger på förtroende och har sitt ursprung från 700-talets köpmän längs Sidenvägen. Det är olagligt i flera länder och har pekats ut som ett sätt för terrorister att flytta pengar.