![Sarahy Carranza i Honduras skriver på Facebook under hashtaggen coronavoices att hon är ”mycket bekymrad för [sin] familj som bor i området där pandemin slagit hårdast i landet”.](https://tidningensyre.se/wp-content/uploads/2020/04/b6ae5423fa814f9be74a391348f8340e.jpg)
Genom kampanjen #coronavoices i sociala medier synliggör organisationer hur utsatta i utvecklingsländer påverkas av och hanterar coronakrisen.
– Det är viktigt att alla hörs i en sådan här global kris, inte bara de som lätt tar sig röst i debatten, säger Anna Tibblin, We effects generalsekreterare.
Eftersom fokus i medierapporteringen av coronakrisen ligger på Sverige, Europa och USA kan effekter för människor i utvecklingsländer glömmas bort, enligt We effect.
– Småskaliga bönder i våra samarbetsorganisationer ute i världen rapporterar om rädsla för smittan, förlorade inkomster när marknader stängs, hur jobbigt det kan vara att vara hemma i karantän med barn som inte kan gå i skolan och i vissa fall brist på mat. Bonden Jose Fredy Henriquez i El Salvador säger till exempel att världen borde ägna lika mycket kraft som man ägnar åt coronakrisen till att åtgärda problem som bostadsbrist, tillgång på dricksvatten och självförsörjning av livsmedel, säger Anna Tibblin.
Biståndsorganisationen finns i drygt 20 länder i Latinamerika, Afrika, Asien och Europa.
Anna Tibblin uppmanar människor att dela sina berättelser i sociala medier, särskilt kvinnor som ”ofta syns minst men är mest utsatta i kris och konflikt”.
Ann Linde, utrikesminister, och Åsa Regnér, vice chef FN:s jämställdhetsorgan UN Women, skrev i debattartikel i Aftonbladet i april att kvinnor, som bär stort ansvar för familjer och samhällen, drabbas hårt.
”I Coronakrisen kan dessa skillnader mellan könen få rent livsavgörande konsekvenser. Därför behöver insatserna mot Covid-19 globalt ha ett jämställdhetsperspektiv, vilket vi också ska kräva från aktörer som EU och FN.”
Representanter för We effect och Vi-skogen lyfte i en debattartikel i Omvärlden fram risken för att långsiktigt jämställdhetsarbete tappats bort i en akut kris.
”Det äventyrar de framgångar som hittills gjorts inom biståndet. Samtidigt kan vi inte fortsätta som om krisen med coronaviruset inte existerar. I stället krävs en öppen dialog om vilka effekter krisen har på kvinnor och andra marginaliserade och utsatta grupper i samhället.”
De hänvisar till en artikel i den medicinska tidskriften The Lancet, som pekade på att Zikaviruset förstärkte ojämställdheten mellan kvinnor och män. Ett exempel var att kvinnor, som saknade självbestämmande över sin sexuella och reproduktiva hälsa, fick otillräcklig tillgång till hälso- och sjukvård.
”Pandemin är en påminnelse om de sociala könsnormer som upprätthåller könsskillnader över hela världen”, skriver debattörerna.
