Det såg ut som om någon hade tänkt till, trots allt, när det beslutades i paniken runt 2015 att man inte kunde skicka ut barn ur landet utan att kolla att någon i deras hemland kunde ta emot dem. Ja, eller i det land man hade utsett till hemland om landet de hade flytt ifrån inte var ett alternativ.

Det självklara borde ha varit att dra slutsatsen att de borde få stanna om hemlandet inte ville ha dem – för vad är det för slags livsvillkor? För en vuxen, men ännu mer för ett barn? Men i alla fall, Sverige skulle ta någon sorts ansvar. Barn och ungdomar skulle få stanna tills de fyllde 18.

Men hur skulle man veta vilka som hade fyllt 18? De flesta kom från länder där man inte var så noga med folkbokföringen, speciellt inte när det gällde folkgruppen de tillhörde. När de väl lyckades få fram födelsedokument var det ganska enkla papper som Migrationsverket inte brydde sig mycket om.

Istället bestämde man att åldern skulle fastställas medicinskt. 2017 började Rättsmedicinalverket åldersbestämma ungdomar som misstänktes vara vuxna genom att röntga deras tänder och knäleder. Men hur bra var metoden? Var den säkrare än till exempel en tasjkira från Iran? Kroppar mognar ju i olika takt.

Läkare larmade tidigt om att det inte var rättssäkert. Experter visade att en tredjedel av de undersökta som var under 18 år kunde få resultat som felaktigt visade att de var äldre. För flickor var resultaten ännu mer osäkra – cirka 40 procent av dem som bedömdes ha fyllt 18 var sannolikt minderåriga.

På Rättsmedicinalverket slutade flera läkare för att de inte kunde stå för verksamheten. Svenska läkaresällskapet, Statens medicinsk-etiska råd och Barnläkarföreningen krävde en oberoende granskning. Sex läkare fick Sjukhusläkarnas pris ”Årets visslare” för att de hade lyft frågan och påpekat allvarliga brister.

Rättsläkaren Tommie Olofsson kommenterade i Läkartidningen:

– Det är hedrande att få priset. Men metoden används fortfarande. Och de som drabbats av den har inte fått någon upprättelse.

Nej, de har inte det. De lever fortfarande i källare i Kabul, tältläger i Frankrike, på en madrass på golvet hos någon kompis i Sverige, utan att veta om eller när de kommer att kunna se en framtid. Även om de bara var femton eller sexton när de plötsligt ”blev” arton och kastades ut från sina nya liv i familjehem och skolor.

Kritiken mot de så kallade medicinska åldersbestämningarna har haglat. Förutom läkare och läkarorganisationer har Advokatsamfundet, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och internationella experter på åldersutredningar protesterat, liksom riksdagspolitiker från Liberalerna, Moderaterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

I januariöverenskommelsen 2019 ingick ett beslut om att tillsätta en oberoende utredning. Nu, efter nästan ett och ett halvt år, har Maria Eka, chefsrådman i Förvaltningsrätten i Stockholm, fått i uppdrag att utreda åldersbedömningarna i samråd med RMV och Socialstyrelsen och hämta synpunkter från Migrationsverket. Man ska granska metoden och titta på hur man gör i andra länder, och resultatet ska redovisas den 11 juni 2021.

Först den 31 maj 2024 ska man

• se till att forskning sker om RMV:s metod

• se över utformningen av RMV:s utlåtanden och bedöma konsekvenserna av eventuella ändringar

• tala om hur ofta det händer att en asylsökande kompletterar med annan medicinsk utredning.

Det ser ju intill meningslöshet luddigt ut. Det hade varit lämpligare att ge utredaren i uppdrag att undersöka

• hur en uppenbart rättsosäker metod kom att användas

• hur man bäst ska kompensera de drabbade

• om medicinska åldersbestämningar verkligen behövs.

Förr eller senare fyller ju alla 18. Oavsett om de ska kastas ut ur landet då eller inte. Är det verkligen så farligt att låta några som är lite äldre bo hos en svensk familj och plugga eller jobba tills de blir myndiga? Även om några egentligen fyller 21 och inte 18? Även om vi bara tänker i kronor och öre – kostar det verkligen mer än hela apparaten kring åldersbestämningar?

Dessutom är frågan om det här verkligen är en oberoende utredning. Den ska göras i samråd med de myndigheter som använder och förespråkar metoden som ska granskas. Var är Barnombudsmannen? Rädda barnen? Ung i Sverige? Farr? Eller något så till synes självklart som Advokatsamfundet och Statens medicinsk-etiska råd?

Utredaren Maria Eka har själv dömt i mål där asylsökande har skrivits upp i ålder, och säkert accepterat metoden och bedömningen. Bland de nio experter som Morgan Johansson har valt ut som sakkunniga finns Elias Palm, den läkare på RMV som har utformat metoden. De flesta andra i gruppen är personer som förespråkar samma metod – och inga kritiker finns med.

Mikael Sandlund, ordförande i Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik, säger till Läkartidningen:

– Jag noterar att det är de mest styvnackade försvararna av det kontroversiella metodvalet som utsetts som experter.

Istället för att tillsätta en oberoende utredning som undersöker hur det kunde gå så fel och vad som i efterhand kan göras åt det har man alltså gjort något helt annat. Tillsatt en utredning som kan säga ”javisst, vi gjorde rätt allihop, heja oss!”.

Riv upp, gör om, gör rätt.