Att transpersoner lever i stor utsatthet konstaterades i en statlig utredning 2015. I rapporten Trans och idrott från organisationen RFSL berättar transpersoner om höga trösklar för deltagande i idrott. Bland dem som delger sina erfarenheter är hockeymålvakten Leon Reuter­ström, som vid födseln fick namnet Denise och fem år gammal började spela hockey­.

– Det var naturligt inom hockeyn att tjejer spelar med killar, för det fanns inget lag för flickor. Jag var bara en i gänget och mådde bra av det, säger Leon Reuter­ström.

Men i samband med puberteten hänvisades Leon Reuter­ström till att byta om ”i en skrubb för sig själv”. Då försvann delar av inkluderingen liksom möjligheten att följa med på turneringar, eftersom det ansågs dyrt med extra omklädnings­rum. Självförtroendet påverkades och ”könsdysforin han bar på förstärkte de negativa känslorna”.

– Man är livrädd för att bli felkönad, man är livrädd för att inte få vara med, eller få en tuffare tackling eller ful klubba i ryggen bara för att någon inte tycker om att man är med.

Leon Reuter­ström fick en plats i damlaget men mådde så dåligt i sin kropp att han valde att påbörja utredningen av könsdysfori trots att det var slutet på proffshockeyn. 2018 skrev han på Instagram: ”Nu efter en lång utredning och en lång väntan påbörjar jag en ny lång resa, att få bli den jag är, men tyvärr utan hockeyn. Från och med nu heter jag Leon och ja, jag är transsexuell!”.

Könshormonet testosteron klassas som ett dopingpreparat.

”Omklädningsrum hotfullt”

I rapporten utpekas särskilt tre orsaker till exkludering: slentrianmässig könsuppdelning, osäkerhet kring omklädningsrum och rädsla för att inte bli respektfullt bemött. Ofta ligger träningslokalen i direkt anslutning till omklädningsrum, som bygger på tydliga könstillhörigheter.

Albin, 35 år, uppger att hen har avstått från idrott på grund av omklädningsrum.

– När jag började på testosteronbehandling och innan min mastektomi var det väldigt svårt med omklädningsrum. Jag brukade byta om inne i kvinnornas omklädningsrum, jag var inte bekväm med det men det kändes minst hotfullt. Sen kom det till en gräns när jag kände att det här kommer inte att funka. Folk tittade ganska mycket. Då bytte jag om innan eller på en tillgänglighetsanpassad toalett.

RFSL skriver i sin vägledning om att säkerställa en trygg plats för att byta om och duscha, att duschar bör vara åtskilda och ingen ska behöva byta om i ett rum för personer med en annan könsidentitet.

– I en idealvärld går idrottsrörelsen ihop med andra kravställare när kommuner bygger idrottshallar så att det finns omklädningsrum med flera sektioner men ett minimum är att se till att det finns bås för ombyte och dusch. I befintliga lokaler finns olika förutsättningar men självklart ska alla kunna byta om i enlighet med sin könsidentitet, säger Mathilda Pihl, kommunikationschef på RFSL.

Även inkluderande språkbruk och kläder samt förebilder har betydelse för transpersoners idrottande.

– 2013 upptäckte vi att transungdomar inte alls fanns med inom idrotten. Det var så svårt att få vittnesmål från idrottsaktiva att vi fick vi prata med äldre transpersoner för att ens kunna kartlägga problemet. Det är en grupp som varit helt utanför idrotts-Sverige. I dag ser det annorlunda ut, fler idrottare med transerfarenhet har kunnat dela sina erfarenheter och det finns helt andra förväntningar från målgruppen.

Förbund saknar riktlinjer

Idrottsrörelsen i Sverige har omkring tre miljoner medlemmar och majoriteten ingår i paraplyorganisation Riksidrottsförbundet, RF.

– Alla organisationer som jobbar med barn, ungdomar och bred idrott vill hitta lösningar. Där vi inte har kunnat arbeta är med elitidrotten, kopplat till doping. Vår förhoppning är att Riksidrottsförbundet antar en policy för barn och unga upp till 18 år och att det ska sippra ner till alla andra förbund, säger Mathilda Pihl.

En granskning 2019 visade att av de 20 idrottsförbund som Expressen kontaktat hade ingen utarbetade riktlinjer för transpersoner som vill syssla med sport på elitnivå.

– Det finns en begreppsapparat kring det här som många är ovana vid att hantera. Man vet knappt vad en transperson är, eller vad en ickebinär är, säger Jenny Svender, jämställdhetsansvarig på RF, till tidningen.

RF uppgav då att deras roll är vägledande.

– Idrottsförbunden vill äga sina egna tävlingsfrågor, och så är ordningen. De vill inte ha det på något annat sätt.

Inför fjolårets pridefirande skrev organisationen om sitt inkluderingsarbete i ett pressmeddelande.

”Vi har utformat utbildningen Fem steg mot en jämställd och inkluderande idrott där fokus ligger på hur vi kan utmana de normer som i dag kan hindra transpersoner och andra ifrån att söka sig till och må bra inom idrotten.”

Målgruppen är förtroendevalda och anställda inom idrottsförbund.

”En inkluderande jargong som bygger på respekt skapar en trygghet för alla. Fler kan också känna sig bekväma med att byta om i ett omklädningsrum som är utformat utefter tanken om kroppslig integritet där det finns möjlighet att duscha bakom ett draperi. En ökad normmedvetenhet minskar riskerna för ett kränkande och nedsättande beteende och språkbruk på och utanför idrottsarenan.”

Idrott är viktigt för hälsa

Enligt rapporten arbetar Svenska fotbollförbundet, Svenska gymnastikförbundet, Svenska skridskoförbundet och Svenska volleybollförbundet på att öka inkluderingen.

– Vi beslutade att ta fram en policy för inkludering av transpersoner och ambitionen är att ha den klar 2021. Som en synergieffekt av policyarbetet läggs ett förslag för beslut under hösten gällande köns­uppdelning inom svensk barn- och ungdomsfotboll. Förslaget innebär kortfattat att det ska bli enklare för barn och ungdomar att spela med vilket lag man vill, säger Per Widén, chef för fotbollsförbundets utbildningsavdelning, till RFSL.

Mathilda Pihl hänvisar till det tredje globala målet av 17; att alla kan leva ett hälsosamt liv, som antogs av FN 2015.

– Idrott är viktigt för hälsa och välmående och majoriteten idrottar för att ha roligt och träffa vänner. Det viktigaste är att börja inkludera barn, svårare än så är det inte.