I en ny studie har en forskargrupp från Lunds universitet i detalj analyserat hur EU-stödet till jordbruket fördelas. Den visar att utbetalningarna oftast går till de lantbrukare som genererar både störst växthusgasutsläpp och skada för den biologiska mångfalden. Det är dessutom de rika lantbrukarna som oftast får det stödet.

Det forskarna  kom fram till är att dagens politik snarare förstärker inkomstskillnaderna mellan rika och fattiga jordbrukare  än minskar dem, samt att stöd ämnat för landsbygden tenderar att hamna i urbana områden som London och Madrid.

EU:s gemensamma jordbruks- och landsbygdspolitik, Common Agricultural Policy (CAP), kostar skattebetalarna cirka 54 miljarder euro (560 miljarder svenska kronor) varje år. Pengarna ska betalas ut för att backa upp FN:s hållbarhetsmål, stödja biologisk mångfald och en levande och livskraftig landsbygd samt en hållbar produktion av livsmedel i de olika länderna inom unionen.

Men pengarna går alltså i huvudsak till de lantbrukare som orsakar den största miljöskadan och behöver bidragen minst.

Dessa lantbrukare finns, enligt rapporten, i köttproducerande länder som Holland, Belgien, Danmark, Irland och i Storbritannien. De finns även i de risproducerande delarna av norra Italien. Men stora pengar, som borde gått till fattiga landsbygdsområden, hamnar också i storstäder som London och Madrid.

Redan före lundaforskarnas analys var det känt att endast 20 procent av EU:s jordbrukare får 80 procent av stödet, men hur fördelningen överensstämmer med målen för jordbrukspolitiken har länge varit höjt i dunkelt.

– Vår analys visar att minst 24 miljarder euro betalas ut som inkomststöd till redan rika bönder i redan rika regioner, medan fattigare områden där de flesta av EU:s lantbrukare bor får allra minst, säger Kimberly Nicholas, forskare vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, Lucsus, och den som lett studien till Forskning.se