Vuxna måste ta ansvar för hur de beter sig på nätet. Det säger docenten Linda Beckman, som forskar om barns och ungdomars psykiska hälsa. Hon ifrågasätter också myten om att nätmobbning skulle vara annorlunda än traditionell mobbning.
Sett till mobbning bland barn är det en dyster läsning som präglar Folkhälsomyndighetens undersökning ”Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/18”. Det är den senaste undersökningen kring ämnet som myndigheten har presenterat.
Undersökningen visar att antalet barn i grundskolan, som uppgett att de har blivit mobbade, har ökat från fyra procent till tio procent de senaste tio åren.
– Även om det kan finnas faktorer som gör siffrorna osäkra är det en stor ökning. Det är en oroande indikation och något att ta på allvar, säger forskaren Linda Beckman, till sajten forskning.se.
Hon är docent i folkhälsovetenskap vid Karlstad universitet och forskar om barns och ungdomars psykiska hälsa.
Vuxna underblåser mobbningen i skolan
Vuxnas beteende på nätet är en del av problemet, förklarar Linda Beckman.
– Vi ser i många undersökningar att hatet på nätet blir värre. Ska vi komma åt nätmobbning måste först och främst vuxna skärpa sig, säger hon till forskning.se, och fortsätter.
– Vuxna kan aldrig vara bra förebilder för barn och unga när de samtidigt skriver elaka saker på nätet. Vuxna kan bete sig fruktansvärt och så länge det sker kan man inte förvänta sig att unga ska sköta sig.
Det är dock svårt att få fram exakta siffror på hur utbredd nätmobbningen är, eftersom olika undersökningar har formulerat sina frågor på olika sätt, och dessutom tolkat begreppet annorlunda.
Forskaren Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, pekar dock på att mellan en och tio procent av ungdomar under 15 år har utsatts för nätmobbning.
Elza Dunkels har också skrivit boken ”Nätmobbning, näthat och nätkärlek: Kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet”.
Påstådda skillnader i mobbning ifrågasätts
Det finns givetvis uppenbara skillnader mellan nätmobbning och traditionell mobbning. Medan det senare förekommer i fysisk form i skolkorridorer och på skolgårdar kännetecknas den förstnämnda av bland annat förödmjukande bilder och filmer, som sedan delas i sociala kanaler, ryktesspridning eller att bli utesluten/utfryst i en chattgrupp.
Linda Beckman ifrågasätter dock att mekanismerna bakom själva mobbningen skulle vara annorlunda beroende på om den är digital eller traditionell, eller att det ena skulle vara värre än det andra.
– När man började titta på det här så tänkte man sig att det fanns en skillnad. Grunden var att nätmobbning ansågs vara värre än traditionell mobbning och betraktades därför som ett enskilt fenomen, säger hon till forskning.se.
Hon fortsätter:
– Själv tycker jag att uppdelningen är onödig. Att man fokuserar på det ena eller andra kan till och med innebära en risk. Man ser för mycket till skillnader när vi istället måste komma åt roten till att barn överhuvudtaget mobbas.
Hon poängterar också att det finns forskning som visar på att mobbning, oavsett om den är digital eller traditionell, inte nödvändigtvis gör någon skillnad på hur den drabbade mår. Att bli utfryst i skolan kan kännas precis lika hemskt som att det cirkulerar bilder på en på nätet.
Mobbning bland skolbarn
Folkhälsomyndigheten har undersökt skolbarns hälsovanor i Sverige vart fjärde år sedan 1985/86.
Just vad gäller mobbning så har frågorna dock inte alltid formulerats på samma sätt. Det började man göra först från och med mätperioden 2001/02.
I myndighetens rapporter karaktäriserar man mobbning utifrån tre faktorer: 1) att det rör sig om handlingar som är avsedda att skada 2) att handlingarna utförs vid upprepade tillfällen, och 3) att det finns en maktobalans mellan förövaren/förövarna och den/dem som mobbas.
Den senaste rapporten, ”Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/18”, visar att mobbning generellt sett ökar i Sverige. Från att ha legat på en stabil nivå om cirka fyra procent mellan 2001/02 och 2009/10 har siffran stigit till cirka tio procent de senaste tio åren.
Källa: Folkhälsomyndigheten
