Repressiva regimer som desperat försöker ha kontroll över hur spridningen av sjukdomen covid-19 beskrivs, trakasserar i allt högre grad journalister som ifrågasätter officiell information om antalet smittade och hur de styrande hanterar utbrottet, uppger experterna.

Genom att slå ned på de journalister som försöker rapportera korrekt om sjukdomen, äventyrar dessa regimer spridning av viktiga fakta som folk behöver för att undvika att smittas förklarar de.

– När sanningen tystas är allas liv i fara, inte bara journalisters, säger Robert Mahoney, vice chef för pressfrihetsorganisationen CPJ, Committee to protect journalists, till IPS.

Sedan sjukdomen dök upp i slutet på förra året i Kina och efter det har utvecklats till en pandemi har oron ökat över hur reportrar som försöker bevaka virusets spridning i vissa stater behandlas.

Från Kina kommer rapporter om att lokala journalister som har skrivit kritiskt om regeringens åtgärder i förhållande till viruset har trakasserats av säkerhetsstyrkor. Några har till och med försvunnit och antas ha gripits av polis och hålls kvar på okänd plats.

Indragna arbetstillstånd

I februari utvisade Kina tre reportrar från The Wall Street Journal efter att de skrivit en artikel om hur viruset påverkat den kinesiska ekonomin. Nyligen fick 13 journalister som arbetar för The Wall Street Journal, The New York Times och The Washington Post sina arbetstillstånd indragna av kinesiska myndigheter. Peking menar att det är ett svar på USA:s agerande, då landet infört begränsningar för antalet kinesiska medborgare anställda av statliga kinesiska medier på amerikansk mark. Redaktörer på alla tre tidningarna fördömer beslutet.

Dean Baquet, chefredaktör på The New York Times säger att det är ”särskilt oansvarigt i en tid när världen behöver ett fritt och öppet flöde av tillförlitlig information om coronaviruspandemin”.

Men det är inte bara i Kina som journalister möter problem när de inte följer regeringens linje. I Iran, som har ett av de högsta antalet dödsfall och smittade i världen, riskerar ett antal journalister fängelse efter att ha gripits tidigare denna månad för att ha ifrågasatt officiell statistik kring utbrottet av sjukdomen i landet.

Fardin Moustafai, redaktör för en nyhetskanal vars nyheter sprids via meddelandetjänsten Telegram har denna månad formellt åtalats för att ha publicerat siffror som står i strid med officiella uppgifter, enligt pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser.

Organisationen uppger att två journalister greps och förhördes i Rasht, som är en av de städer som drabbats värst av utbrottet. Det skedde efter att de rapporterat om situationen i staden och antalet drabbade. Ytterligare fyra journalister har förhörts.

Reza Moini, som arbetar för Reportrar utan gränser i Afghanistan och Iran, säger till IPS att några journalister som har förhörts till följd av sin rapportering riskerar åtal och fängelse. Han säger att regimens inställning inte kommer att hjälpa till att bekämpa spridningen av viruset – snarare tvärtom. Att journalister tystas i Iran slår hårt mot medierna men också mot allmänhetens rätt att bli informerad, risken finns att krisen förvärras, förklarar han.

– I den nuvarande krisen kan hemlighållande av information och brist på fullständig och oberoende information sätta befolkningen i fara, säger Reza Moini.

Att journalister angrips i Iran och på platser som Kina, förvånar inte Robert Mahoney.

– Vi har sett att journalister möter förtryck på platser som Kina och Iran. Det finns regeringar som vill ha kontroll över hur saker beskrivs när det är något som är besvärande och som de verkar ha hanterat dåligt eller tappat kontrollen över, som när en pandemi bryter ut. Censurapparaten finns redan på plats, det här är bara ytterligare ett tillfälle när den aktiveras för att kontrollera informationsflödet, säger han.

Regeringar runt om i världen har tagit till åtgärder för att stoppa spridningen av falska nyheter om sjukdomen. Vissa åtgärder har varit drastiska, som kriminalisering och långa fängelsestraff för personer som har publicerat eller spridit vilseledande information om viruset och dess spridning. Det har lett till en oro över att det i vissa länder används för att tysta kritiska röster, däribland journalister. Kinas säkerhetsministerium hade den 21 februari registrerat fler än 5 500 fall där personer ”medvetet skapat och spridit falsk och skadlig information”.

I Malaysia har ett dussintal personer, däribland en journalist, gripit efter att ha anklagats för att ha spridit falsk information om viruset i sociala medier. Liknande gripanden har gjorts på andra håll i Asien, däribland i Indien, Thailand och Indonesien de senaste veckorna.

130 gripna i Iran

Reza Moini vid Reportrar utan gränser uppger att 130 personer har gripits i Iran sedan slutet på februari, anklagade för att ha spridit felaktig information.

– Alla dessa är inte journalister, men många av dem är troligen medborgarjournalister som har publicerat något som står i strid med officiella uppgifter.

Medieexperter ifrågasätter hur effektivt det är och de olika skälen bakom detta.

– Censur är alltid ett problem, även när det handlar om ”falska nyheter”. Det finns sällan ett tydligt sätt att skilja de politiska målen från folkhälsomålen när det gäller att kriminalisera informationsspridning. Fejknyheter, avsiktlig spridning av falsk information för att få inflytande eller makt är ett verkligt problem, men begreppet har manipulerats så mycket att lagstiftning som stiftas snabbt troligen kommer att sakna de exakta definitionerna som behövs för att det ska vara användbart i kampen mot desinformation, säger Lynette Leonard, docent vid avdelningen för journalistik och masskommunikation vid det amerikanska universitetet i Bulgarien.