I land efter land har regeringen med corona som ursäkt avskaffat grundläggande demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter. Undantagstillstånd utlyses, gränser och demokratiska institutioner stängs. Människor stängs inne och rätten att mötas avskaffas. Polis och militär patrullerar gator och kontrollerar vart människor ska gå, inte bara i kända diktaturer, utan även i en rad EU-länder. I ett EU-land ska militären till och med ta kontroll över de viktigaste företagen, i ett annat kan en få fem års fängelse för sprida falska rykten.

I det perspektivet framstår den svenska linjen, att i huvudsak begränsa spridningen genom frivillighet och information, som extrem sympatisk. Även om inte allt varit oproblematiskt. Hittills finns heller inga tecken på att Sveriges strategi skulle fungera sämre än de auktoritära lösningarna som dominerar i världen, snarare tvärtom.

Men coronapandemin blottar även vilken otroligt sårbar värld vi lever i. En värld där pandemier lätt uppstår, där vi har små marginaler även i livsavgörande verksamheter och som inte ens klarar att bromsa i några veckor. Hjulen och produktionen måste hållas igång i en ständigt ökande takt om inte såväl sjukvården som samhället i stort ska riskera att kollapsa.

Så kan vi förstås inte ha det. Men ändå är alla, från SD till V och från KD till MP, överens om att vi nu ska komma tillbaka till just det så fort som möjligt. Det är miljarder till flyget så det kan fortsätta förstöra vår möjlighet att bygga en hållbar värld. Det är gigantiska subventioner till bilindustrin och andra storföretag så de kan fortsätta dela ut miljarder till aktieägarna. Det är hundratals miljarder till bankerna så de kan fortsätta tjäna pengar på att låna ut pengar som de inte har. Allt för att hålla hjulen igång och snabbt komma tillbaka till det samhälle som det nu är tydligare än någonsin att det inte är hållbart. Alla frilansare, timanställda, egenföretagare, projektanställda, småföretagare som nu drabbas först och hårdast lämnas dock åt sitt öde.

Den vanligaste teorin är att corona uppstod på en djurmarknad i Kina. Det är inte förvånande, de allvarligaste virussjukdomar (fågelinfluensan, ebola, svininfluensan) som uppstått och spridits runt jorden på senare tid har kommit just från djur och djurindustrin. De har kunnat spridas på grund att vårt intensiva och snabba flackande runt jordklotet, men också på grund av människans allt hårdare undanträngning av övrigt liv på jorden. De tre viktigaste åtgärderna för att minska risken för framtida och än värre pandemier är därför att  stänga ner djurindustrin och flyget och att sluta med den rovdrift som gör att vi människor tränger undan och utrotar djur och växter.

Ska vi klara det senare och börja leva hållbart behöver vi lämna tillväxtekonomin och radikalt minska vår konsumtion. Populistiska politiker och andra ledare har i årtionden försökt framställa det som att omställning kan ske genom enbart teknikutveckling. Nu är det dags att ge upp den fantasin, inse att vi i den rika världen behöver växla ner och sänka vår standard. När corona nu växlar ner åt oss har vi en bättre möjlighet till det än någonsin innan. Redan kan vi också se stora positiva effekter på våra klimatutsläpp.

Det viktiga nu är inte flyget, bankerna och Volvo. Det viktiga nu och i hela omställningen är att skydda de mest utsatta. De som annars kommer få betala det högsta priset när ekonomin bromsar in. I över 30 länder har det det senaste veckorna beslutats om någon form av basinkomst, helikopterpengar, coronapeng, karantänpeng eller annan direkt kontantöverföring.

Engångsbelopp betalas bland annat ut i USA (1 200 $ till vuxna med årsinkomst under 75 000 $, 500 $ till barn) Hongkong (1 280 $ till alla vuxna), Australien (250–750 $), Singapore (100–300 $ till alla över 20 år), Iran (400 $ till tre miljoner familjer). Argentina (3 000 $ till nio miljoner invånare),Tunisien (17–68 $ till fem olika samhällsgrupper), Colombia (40 $ till personer med osäkra anställning) och Ecuador (60 $ till låginkomsttagare). Portugal betalar ut 438 € i 6 månader till alla egenföretagare. Marocko 203 $ per månad till och med juni till de som blir arbetslösa och småföretagare. Thailand 5 000 baht per månad i 3 månader till tre miljoner med osäkra anställningar.

Listan kan göras lång, men i Sverige är det sämre ställt. Här finns visserligen förslag från Feministiskt initiativ, Partiet Vändpunkt, Socialistiska läkare, riksdagsledamoten Rebecka Le Moine (MP), Gröna studenter och en del andra. Men regeringen prioriterar istället fossilindustrin, storföretagen och bankerna. Det är absurt både ur ekologiskt och fördelningspolitiskt perspektiv.

Lika viktigt som det nu är att stå upp för de demokratiska fri- och rättigheterna, lika viktigt är det att ta chansen att ställa om till ett hållbart samhälle och inte gå tillbaka till det som var.