Det amerikanska konsultföretaget Mckinsey har fått miljonbelopp för att effektivisera EU:s hantering med att stoppa och skicka tillbaka flyktingar under EU-Turkietavtalet. Grävande journalister från nätverket BIRN kan nu avslöja att affären signerades utan upphandling.
Humanitära principer har de senaste åren fått ge vika för den desperata viljan att hålla EU:s gränser stängda för flyktingar och migranter.
Grävande journalister från nätverket BIRN kan avslöja att det amerikanska konsultföretaget Mckinsey hjälpt EU att ta fram strategier och tillvägagångssätt för att effektivisera asylpolitiken efter att EU-Turkietavtalet ingicks i mars 2016. ”Riktade strategier” och att ”maximera produktiviteten” har sedan Mckinsey kom in i bilden varit i fokus.
EU:s överenskommelse med Turkiet har kritiserats hårt av människorättsförsvarare. Avtalet äventyrar enligt dessa asylrätten och skapar en inhuman situation för skyddssökande både i Grekland och Turkiet. Avtalet har också lett till att de grekiska öarna blivit trångbodda – eftersom det gått långsamt att utreda asylskälen och att det därför inte gått att skicka flyktingar tillbaka till Turkiet, som avtalet säger.
Uppgörelsen med Turkiet gjordes i början av 2016, efter att över en miljon asylsökande nått Europa under 2015. Under 2016 och 2017 var en av de mest brännande frågorna att lösa trångboddheten på de grekiska öarna och de många obehandlade asylansökningarna som följde på avtalet. Avtalet fick visserligen stopp på antalet asylsökande som anlände från Turkiet – men det fungerade ändå inte som tänkt i praktiken. Grekland kunde exempelvis inte hantera asylansökningar i den takt som avtalet kräver. Men den politiska uppgörelsen var för viktig för EU att hålla fast i.
Det privata företaget Mckinsey anlitades för att hjälpa unionen att införa politiken i praktiken.
– Anvisningarna från EU-kommissionen var att Grekland var tvungen att genomföra avtalet mellan EU och Turkiet, oavsett vilka juridiska argument eller frågor om processen som förekom, säger Marianna Tzeferakou, advokat som juridiskt utmanade och ifrågasatte uppfattningen om att Turkiet är ett säkert land för flyktingar att skickas tillbaka till, till Balkan Insight.
Mckinsey ska sedan dess ha effektiviserat EU:s hantering av asylsökande, framförallt i det av EU-Turkietavtalet påverkade Grekland där asylansökningar lades på hög och öarna varit trångbodda.
Miljonkontrakt utan upphandling
Mckinsey och Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) signerade ett kontrakt på nästan en miljon euro i september 2017. Det hade då, enligt BIRN:s granskning, inte förekommit några andra företag i upphandlingsprocessen. Något som strider mot EU:s regler. Men samtalen hade inletts tidigare och EASO och Mckinley ingick ett pro-bono-avtal redan i oktober 2016, varpå ett miljonkontrakt signerades några månader senare.
EU:s egen revisionsbyrå, ECA, fann vid den här tiden att processen inte gått efter det vanliga protokollet och kallade den ”irregulär”. På frågan om McKinsey-kontraktet sade talesmannen, Anis Cassar:
– Vi kommenterar inte specifika detaljer om individuella kontrakt, särskilt när det gäller affärer där ECA är inblandade. Som ni noterar fann ECA dock att den specifika upphandlingen var oregelbunden/irreguljär, inte olaglig. Upphandlingen genomfördes enligt exceptionella upphandlingsregler på grund av den press som kom från de berörda EU-institutionerna och medlemsstaterna, sa EASO-talesman Anis Cassar.
De parter som varit inblandade i uppgörelsen med Mckinley är Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) och dess dåvarande chef José Carreira, EU:s koordinator för EU-Turkietavtalet Maarten Verwey och EU-kommissionens stödtjänst för strukturreformer (SRSS). EU-kommissionen säger till BIRN att Mckinsey inte gavs förtur när affären genomfördes.
Det grävande journalistnätverket BIRN har kontaktat Mckinsey, som avböjt att kommentera.
– Om vissa företag utvecklar program som sedan förvandlas till politiska beslut är det en politisk fråga som bör granskas noggrant. Särskilt om samma företag efteråt har tilldelats uppföljningskontrakt som inte följer officiella förfaranden, säger den tyska EU-parlamentarikern Daniel Freund, ledamot av Europaparlamentets budgetutskott och tidigare chef för frågor om EU-integritet på Transparency International, till Balkan Insight.
Mckinsey var 2015 inblandade när Tyskland reformerade sitt asylsystem för att påskynda handläggningen av ansökningar. Också där har det funnits tveksamheter kring upphandlingen – som enligt BIRN:s granskning genomfördes helt utan konkurrens. Konsultföretaget har även varit delaktiga i utformningen av migrationssystemet ICE i USA, som kritiserats hårt av människorättsorgansiationer.
Överenskommelsen med Turkiet
Överenskommelsen mellan EU och Turkiet säger kortfattat att EU ska kunna skicka tillbaka alla asylsökande som inte anses ha skyddsbehov och att Turkiet ska stoppa flyktingar som försöker nå EU. Enligt överenskommelsen ska EU också, för varje syrier som skickas tillbaka från Grekland till Turkiet och inte anses vara i behov av skydd i EU, ta emot en skyddsbehövande syrier som befinner sig i Turkiet.
Turkiets kustbevakning har med pengarna från EU utrustats och förstärks, och pengar har fördelats via olika samarbetspartners för att ta hand om de flyktingar som befinner sig i Turkiet. 6 miljarder euro har betalats ut från EU i olika steg och omgångar.
Avtalet anses också ha blivit en ny, oroväckande standard för andra efterföljande avtal med länder som Egypten, Etiopien, Niger och Libyen – som samtliga tar emot stora summor via Valetta-fonden, EU Emergency Trust Fund for Africa (EUTF). Avtalens kritiker menar att deras syfte är att stoppa flyktingar och att de äventyrar den internationella rätten till asyl.
Framträdande forskare på området, som italienska Violeta Moreno-Lax, har kallat det för att EU ”externaliserat” sina gränser – det vill säga att man har flyttat den egna gränsen längre söder ut genom dessa avtal och genom att enklare kunna skicka människor tillbaka genom dem. Hon argumenterar för att EU:s politik de senaste åren handlar om ”kontaktlös kontroll” och ”kontaktlöst ansvar”. Tredje länder används som en proxy för att uppnå det, och för att EU ska slippa direktkontakt med flyktingar, migranter och skyddsbehövande. EU-Turkietavtalet ses som den nya standarden då andra avtal ingåtts.
