DEBATT Jag är så besviken på att politiker inte ser att vi från förorten blöder.
Dödsskjutningarna som sker i våra förorter är ett symptom på ett sjukt samhälle. Jag som ung studerande skribent tycker det är dags att vi gemensamt, som ett enda samhälle, börjar kämpa för allas lika värde. Jag tänker inte acceptera att fler unga män dör i meningslöst gatuvåld.
Nyligen drabbades ännu ett offer för det dödliga gatuvåldet. En 21-årig ung man miste sitt liv i Rinkeby norr om Stockholm för ett par veckor sedan. De senaste åren har flera unga män i Stockholmsområdet fallit offer för gatuvåldet som eskalerat med åren på våra gator.
När ska samhället förstå att vi förortsbor inte älskar utanförskapet och våldet?
Precis som alla andra vill vi leva i frihet och trygghet. Vi vill bygga upp ett tryggt och säkert samhälle för alla. Vi vill att Sverige ska samarbeta med oss och sluta vända ryggen till oss. Vi är också människor med lika mycket rättigheter som Anna och Bertil på Söder har.
Orsaken i våra förorter är inte bara bristande trygghet och social utsatthet, det finns också ett väldigt tungt utanförskap som måste brytas och tas på största allvar. Politiker och samhället måste visa att våra förorter och våra förortsbor är en viktig och välkommen del av det vackra Sverige.
Men så ser verkligheten inte ut i dagsläget. Istället har vi som bor i de utsatta områdena tvingats vänja oss vid att elevernas skolresultat är sämre än dom på andra platser, att många familjer bor trångt och arbetslösheten är hög och att unga män driver omkring i centrum utan några framtidsplaner.
Det sägs att vi i Sverige har en regering som säger sig värna om alla människors liv – för oss förortsbor är detta inget annat än rent hyckleri. Om lika många unga sköts ihjäl i områden dominerade av vita, är jag säker på att regeringen tagit frågan på större allvar. När ska våra politiker erkänna att man gör skillnad på liv?
Det är många i området som känner sig frustrerade över myndigheterna och regeringens handfallenhet. Frustrerade över att politiker kommer som om de vore på safariresa till våra områden utan att något konkret görs åt våra problem. Frustrerade över hur medierna ofta utmålar offren som eventuella brottslingar, vilket långt ifrån alltid stämmer överens med verkligheten.
Dödsskjutningarna är ett symtom på ett sjukt samhälle. Våra förorter blöder och om vi inte fattar att det här är en effekt av de socioekonomiska skillnaderna och den strukturella rasismen kommer vi aldrig att kunna samarbeta, så sluta behandla oss som djur i bur och börja ta ansvar istället!
