”Rekord”. Ett ord som i vanliga fall har väldigt goda associationer. Rekord innebär allt som oftast att något är bäst. Världsrekord, ni vet. Så fråga mig inte hur det gick till när det började rapporteras om att Försäkringskassan slår rekord i utförsäkringar av långtidssjukskrivna i slutet av förra veckan, för inte kan det räknas som något positivt i alla fall, det förstår ju varje människa. 

Eller, det tänkte jag att alla förstod, tills jag läste en artikel i Expressen med rubriken F-kassan slår rekord i avslag – nu hotas deras läkare till livet. Det i sig är ju en intressant huvudvinkel, faktiskt. Speciellt eftersom det under delar av 2019 och hela 2020 pågått en aktion där människor med jämna mellanrum ställt gravljus utanför Försäkringskassans lokaler, till minne av dem som inte längre lever på grund av att de blivit utförsäkrade eller fått sin assistans indragen. 

Men för all del, artikeln är bra på flera sätt. Bland annat belyser den att Sverige som enda land i världen ger läkare möjlighet att neka sjukpenning utan att träffa den sjuka i fråga. ”Klart att det vore bättre om vi fick träffa patienten, men nu har politikerna beslutat att det ska vara så här och vi får rätta oss efter det” säger Tommy Elfstrand, försäkringsläkare vid försäkringskassan i Värmland i artikeln.

Och ja, vi ska hålla våra politiker ansvariga för hur de sätter upp ramverket för Försäkringskassan. Men inte enbart. För lagverket ger för all del ramen, men Försäkringskassan gör själv tolkningen, och någon i toppen av FK skickar vidare instruktioner till handläggare och läkare kring hur de ska utföra sitt uppdrag.

Att FK:s beslut inte är slagna i lagstadgad sten syns bland annat på att var tredje avslag som behandlas i länsrätten ger den sjuka rätt – och därmed också konstaterar att FK tagit ett felaktigt beslut. Vart tredje fall. Vi kan ställa detta i proportion till vad Lars Englund, läkare och forskare vid Centrum för klinisk forskning i Falun, säger för att motivera de hårda avslagen: ”I vart fjärde fall sjukskriver läkaren mot sin egen övertygelse, det har vi kunnat visa i ett antal studier.” Vilken övertygelse det är framgår inte riktigt – kanske är det den personliga övertygelsen om att sjuka människor mår bättre av att tvingas arbeta istället för att rehabiliteras? 

Fast det är ju inte rehabilitering sjukskrivna människor sysslar med så klart, det förklarar tidigare nämnda Tommy Elfstrand: ”Ingen vetenskaplig studie har kunnat visa att man blir frisk av att stanna hemma. Att dra ner rullgardinen och isolera sig hjälper inte.” 

Nej, det är klart som fan det inte hjälper. Eller, hjälper på vadå exakt? Det beror väl helt vad man är sjukskriven för? Men vad som däremot absolut inte visat sig i några studier alls är att ekonomisk utsatthet får människor att må bättre. Jag är närmast förvånad över att båda två herrar citerade ovan, som ändå verkar vara så måna om vad vetenskapliga studier visar, inte lyfter det mest självklara av alla vetenskapligt bevisade fenomen; att ekonomisk stress inte gör människor friskare, smartare eller mer sociala. Tvärtom. Det gör dem sjukare, dummare och mer isolerade. 

Det är dags att återigen lyfta den mest förbisedda men kanske också viktigaste svenska studien som gjorts på senare år: Alain Topors studie över hur långtidssjukskrivna människor med psykisk problematik reagerade på att få bara 500 kronor extra i månaden under sin sjukskrivning. Alla måste läsa om den studien själva, jag kan inte göra den rättvisa, men kontentan är denna: fattigdom gör människor med psykiska problem sjukare, och större ekonomiskt spelrum gör dem friskare. 

”Det kostar pengar att ta sig till och göra aktiviteter, att äta där man träffas, att köpa mat för att bjuda hem vänner och så vidare. I ett vänskapsförhållande finns en inbyggd regel som säger att man ska bjuda igen. De här personerna kan ofta inte det, vilket gör att de till slut inte blir bjudna” säger Topor till Forte. 

I studien analyserades även behovet av psykiatrisk vård. Efter ett drygt halvår med extrapengarna gick antalet vårddagar i sluten psykiatrisk vård ner med 33 procent. Vad sparar en minskning av sluten psykiatrisk vård på 33 procent vårt samhälle? Hur är inte detta en ekonomiskt smart idé, förutom att det ger de sjuka ett bättre personligt mående? 

Så ja alltså, visst, ingen studie har visat att man blir friskare av att rulla ner gardinen och isolera sig, som Tommy säger. Men har han övervägt varför de isolerar sig? Kan det vara för att de inte har råd att ta bussen in till stan och träffa sina vänner för en fika, månne? Att de inte har råd med ett gymkort? Att de inte har möjlighet att köpa julklappar till sina barnbarn och därför stannar hemma på jul snarare än att uppleva skammen inför familjen på julafton? 

Har politikerna, och Tommy, och Lars, övervägt om det är billigare att bara ge sjuka lite mer pengar så de kan bli friska och få ett socialt liv,  istället för att försöka spara in pengarna genom att ge fler avslag? Har de övervägt vad det kostar samhället med alla överklaganden till länsrätt, all administration, all byråkrati, det tar att få ”rätt” i ett ärende? För vad? För att någon inte ska råka få vara sjuk i fred och ro och hitta tillbaka till något de själva kan och vill och som är rimligt för dem, istället för att tvingas till att gå på försörjningsstöd forever för att det där potentiella ”jobbet mot hela arbetsmarknaden” inte existerar? Har de övervägt vad det kostar att vi har så gräsligt mycket humankapital i detta land men att vi inte på något vis låter folk vara rätt person på rätt plats, utan tycker att sjuk person på fel plats är ett rimligt sätt att styra landet? 

Ja, jag vet vilka korrelationer jag tycker verkar rimligast. Man blir inte isolerad för att man inte har ett jobb, man blir isolerad för att man är fattig. Det är inte billigare att tvinga folk att förbli sjuka och isolerade, eller att tvinga sjuka människor att utföra arbeten de är alltför kompetenta till om de bara fick hela först – de behövs på andra ställen, om de bara fick lov. Vår kompetensförsörjning sitter bland de sjukskrivna och bara väntar på sin chans att få vara sina bästa jag. 

Att bli utförsäkrad hjälper inte en enda människa, förutom den som sitter på statistiken över hur mycket rekord Försäkringskassan slagit i att inte betala ut under denna valperioden.