Bakom studien står 42 europeiska universitet och det är första gången som  översvämningar över flera århundraden jämförts. Forskarna kunde se att nuvarande period är exceptionell och skiljer ut sig både sett till omfattning, lufttemperatur och säsongsvariationer. 

För att få fram resultaten har en rad olika typer av källor använts.

– I klimathistorisk forskning finns det fördelar och nackdelar med både naturliga källor, som trädårsringar och isborrkärnor, och skriftliga källor. De förra går väldigt långt tillbaka i tiden, tusentals år, men har som regel inte någon detaljerad information om väder och klimat. De senare täcker i bästa fall bara de senaste tusen åren. Å andra sidan kan de berätta ganska exakt om när och var en översvämning inträffade och framförallt hur samhällen hanterade sådana händelser, säger Dag Retsö, docent vid Institutionen för ekonomisk historiska och internationella relationer, Stockholms universitet, som har medverkat i studien.

Forskningsgruppen har identifierat nio översvämningsrika perioder historiskt, från 1560-talet till 2016. De nio perioderna är ganska regelbundet fördelade i tid men den senaste 30-årsperioden sticker ut, den inträffar efter en 90 år lång period utan större översvämningar.

– Det är förklaringen till att de senaste decenniernas stora översvämningar har överraskat myndigheter och visat behovet av uppdaterad beredskap för att kunna hantera dem, säger Dag Retsö.

Studien är den första som har studerat mönster i översvämningar under flera århundraden.

– Översvämningar är bland de fenomen som brukar kallas ”naturkatastrofer”. Men egentligen är det fråga om naturriskfaktorer som förvandlas till samhällskatastrofer genom bristfällig samhällelig planering och beredskap. Det viktigaste med skriftliga vittnesbörd från det förflutna om väder och klimat, inklusive översvämningar, är att de kan visa dels sådana historiska samhällskatastrofers omfattning, dels hur samhällen reagerat och anpassat sig till dem. Där ligger lärdomar för vår tid också.