Den senaste veckan har nyheten om att Svenska Fotbollförbundet ”öppnar upp” för könstester av damspelare aktualiserat den evigt återkommande frågan ”finns det bara två kön?” ännu än gång, men nu börjar det bli svårt på riktigt att vidhålla att den binära tvåkönsmodellen är en gångbar kategorisering i alla lägen. Den här gången handlar det inte ens om transpersoners rättigheter, utan om cis-kvinnors rätt att få vara naturligt talangfulla inom sport.
Vad som hänt är, lite snabbt återberättat, att kvinnor som är ”för bra” på idrott misstänkliggörs och att Internationella Friidrottsförbundet fått rätt att kräva att de kvinnorna ska behöva genomgå ett hormontest. Om testet visar att kvinnan har ”för höga” nivåer av testosteron i kroppen ska detta anses som en slags kroppsligt inbyggt fusk, och kvinnorna ska således tvingas äta medicin för att sänka sina testosteronnivåer om de ska få delta i vissa tävlingar.
Jag vet inte med er, men för mig låter det inte riktigt klokt. Det är lite som att ha ett fyrkantigt hål som man måste komma igenom för att få tävla, och när det visar sig att vissa inte passar den formen försöker man forma om dem snarare än att ifrågasätta om fyrkanten egentligen är ganska utdaterad. Hela saken bygger dessutom på en idé om att kvinnor för all del får vara bra på sport – men inte lika bra som män och inte för mycket bättre än andra kvinnor för då blir det orättvist och vi måste börja leta efter orsaker till att vissa är bättre än andra och medicinera bort den fördelen. Sportsligt värre.
Det är ett potentiellt väldigt farligt sätt att tänka på dessutom. Nu verkar det inte vara någon som i dagsläget ifrågasätter hur rättvist det egentligen är att fyra av världens fem bästa löpare i kategorin män 2019 var från Jamaica, men det är inget vi ska ta för givet kommer gå obemärkt förbi länge till om tankesättet att man kan vara ”för bra” på grund av sina naturliga fysiska förutsättningar får fotfäste.
Det är kanske dags att bryta upp könskategorierna inom sporten helt. Eller åtminstone fundera över vilka andra möjligheter vi har att skapa rimliga upplägg för att bibehålla spänningen inom idrotten men utan att det går ut över atleter som tvingas göra sig själva sämre för att få delta. Jag vet inte exakt hur det skulle kunna se ut, men att helt sonika bara lägga till en mixed-kategori där alla oavsett kön, könstillhörighet eller hormonella nivåer kan tävla om de är tillräckligt bra låter i mina öron som ett synnerligen enkelt sätt att komma över just detta problemet.
Det känns som vår i luften!
Det är förmodligen för att vintern inte kommit än.
