DEBATT Att Naturvårdverket var sjätte år gör en översyn av jakttiderna i Sverige borde vara en garanti för att säkerställa djur och naturs gynnsamma bevarandestatus i vårt land. Hur kommer det sig då att så många av de nya förslagen är för att förenkla och tillgodose för jägarna?
12 februari var sista dagen att lämna in synpunkter på Naturvårdsverkets preliminära förslag, paket 1 till jakttidsöversynen. Jakttider är ett centralt viktigt verktyg för viltförvaltningen, den styr tiden då djurarter får jagas i vårt land och den regelbundna översynen av dessa var sjätte år är en förutsättning för adaptiv viltförvaring. Den 23 mars är sista dag att lämna synpunkter på det preliminära förslaget, paket 2.
Årligen skjuts drygt en miljon vilda djur i Sverige, fördelat på ca 50 olika arter. Utöver dessa finns även ett stort mörkertal av de djur som blir skadeskjutna, såväl allvarligt som dödligt. Förr jagades det i Sverige för människans överlevnad, i dag är det ett fritidsintresse. Vår jägarkår består av 287 362 personer, alltså så lite som 2,9 procent av Sveriges befolkning.
Jägarnas riksförbund beskriver på sin hemsida varför man väljer att jaga: ”Även om jakten medför många positiva effekter är det inte därför de allra flesta jagar. De flesta jagar helt enkelt för att det är spännande och roligt.”
Med den inställningen tar man inte hänsyn till att djuren utöver egenvärde och existensberättigande har en viktig roll i naturen, för den biologiska mångfalden och de ekosystem de ingår i. Ju fler arter som finns desto stabilare är naturen, och en stabil natur är en förutsättning för framtiden.
Detta är ytterst viktiga aspekter som borde finnas i ständig beaktning när Naturvårdsverket gör sin översyn av landets jakttider.
I det givna förslaget för jakttider står att läsa att en åtgärd som identifierats i strategin för att främja brukandet av vilt är att verka för att så många arter som möjligt är föremål för allmän jakttid.
Där skulle Naturvårdsverket behöva förklara i detalj varför de ser på djuren som om de finns i naturen för att brukas, alltså skjutas av jägarna, visserligen under angiven tid men utan särskilt tillstånd för varje art och utan antalsbegränsning? För vems/vilkas skull och varför skulle ett sådant beslut tas? För inte är det med tanke på naturen, djuren, den biologiska mångfaldens eller ekosystemens bästa? Förslaget är snarare för att tillgodose önskemål från de 35% av vår befolkning som finner nöje i att jaga, jägarna. Då kan man ju fråga sig om eller varför jägarna skulle ha företräde till vår fauna och beslut kring jakttider på viltet i vår gemensamma natur?
Vidare säger förslaget; Viltet ska kunna brukas på ett mångsidigt sätt som skapar värde i flera i led – för naturupplevelser, friluftsliv och turism, jakt som fritidsintresse eller näring, produktion och förädling av kött och andra produkter.
Naturens resurser är inte till för oss människor att bara bruka, eller utnyttja. Inga djur finns i naturen som prydnader, utan är integrerade i ytterst komplicerade ekologiska nätverk med andra organismer, berggrunden och klimat, med andra ord, det nätverk som utgör grunden för vår egen existens och välbefinnande. Detta måste verkligen beaktas när jakttidsöversyn görs.
Förslaget till jaktidsöversynen säger också: populationsreglerande jakt sker främst genom allmän jakt, och jakt på arter som orsakar stora skador ska särskilt främjas.
Så tanken är att den allmänna jakten ska hindra stora skador som vissa arter skapar? Då bör det också definieras vilka exakta skador aktuella arter bidrar till och hur jakten främjar just dessa. Och hur säkerställs att det är just de djuren som orsakar skada som skjuts? En annan tanke som kommer när man läser detta är, beräknas även jägarnas stora skador på naturen in någonstans i denna jakttidsöversyn? Skador som illegal jakt, överskjutningar, blyhagelförgiftning av djur och natur genom blyhagelammunition och för att inte tala om alla skadeskjutningar som ständigt sker i vår natur? Eller är det bara beräkningar som ligger jägarkåren till fördel som beaktas i denna översyn av jakttider?
Det lyfts också i ”att möjliggöra ökad avskjutning för att minska skadorna är långa jakttider. På så sätt ges jägarna fler tillfällen att utöva jakt på när lokala förutsättningar är lämpliga. En förlängning av jakttiden behöver inte innebära ett ökat jakttryck. Sambandet mellan jakttidens längd och avskjutning är oklar, men att utökade jakttider möjliggör fler jakttillfällen är klart. Jägare har, precis som alla andra, inte obegränsat med tid.”
Ännu en gång är det jägarnas perspektiv som ligger till grund för argumenten i förslaget som Naturvårdsverket lyfter om ökad jakttid. Jägarna behöver alltså mer tid att utöva sitt fritidsintresse, för de hinner inte skjuta så mycket de tänkt sig under den tid som finns i dagsläget. Det är väl självklart att ökad jakttid ger mer avskjutning. Då måste man ju fråga sig om jaktidsöversynen verkar för att och hur vi kan skjuta av fler djur i vårt land?
Det är ohållbart att markägare och jakrättshavare under allmän jakttid själva ska ansvara för att jakten anpassas efter tillgången på vilt och att viltet vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landet. De nämnda aktörerna agerar främst i eget intresse och ekonomisk synpunkt när de jagar och i beslutet om vad som skall jagas och i vilken omfattning avskjutning skall ske. Någon form av kontrollenhet borde därför införas, tex statliga skogsvaktare, med behörighet att ingripa vid felaktighet kring jaktfrågor. Dessutom borde varje jägare ha en personligt knuten kvot på de olika jaktbara arterna, samt att all jakt borde ligga under en skyldighet att rapportera in samtliga fällda djur, samt skadeskjutningar och plats vart det skett.
Att jaga är ingen rättighet, det är allt som oftast ett fritidsintresse och det förutsätter restriktioner, förkunskaper och anpassningar till vår natur och dess vilda invånare. Att tillgodose jägarnas behov att få utöva en hobby på ett enkelt sätt med hög utdelning måste vara en sekundärfråga i jakttidsöversynen. I fokus måste naturen och djurens välmående och fortlevnad ligga i ständigt fokus och med totalt tolkningsföreträde. Det borde vara Naturvårdsverkets uppgift att se till det. Tack.
