– När vi rev ut det gamla badrummet, som var i väldigt dåligt skick, fick vi se hur serveringsgången hade sett ut, säger Maria Wiig.

Där fanns spår efter ytterligare en dörr och det syntes också var de gamla fönstren hade suttit.

– Mitt hjärta skulle vilja återställa hela huset till hur det en gång sett ut, men vi är trots allt en barnfamilj på 2000-talet och en serveringsgång kanske inte är prio ett, säger Maria Wiig och skrattar.

Men alla förändringar är inte till det sämre. Huset hade också fått en tillbyggnad under decennierna som gått, vilket gjorde att familjen fick ett stort vardagsrum och kunde flytta köket till det gamla finrummet.

Maria Wiig är egenföretagare och arbetar bland annat med hemstajling och hjälper även andra inredningsstajlister i olika projekt. Fingertoppskänslan är uppenbar i det ombonade hemmet där julpyntet har en modern twist.

– Jag tycker inte julen nödvändigtvis behöver vara tomteröd, den kan utgå från helt andra, mer dämpade, färger. I stället plockade jag upp blommornas färger i pappersstjärnor, servetter och andra detaljer. Man kan också låta julen se lite olika ut i olika rum, säger Maria Wiig.

Ärvda skatter

Hon går gärna ut lite lugnt för att sedan addera allt mer och brokigare pynt för varje dag som passerar, och i takt med att barnen kommer hem med pyssel från förskolan och skolan.

– Mina döttrar älskar att pyssla, de kan sitta i timmar vid köksbordet och skapa saker. Det må vara tomtefritt nu, men innan julafton kommer det garanterat finnas både tomtar och lucior här, säger Maria Wiig och skrattar.

I hemmet samsas nya dekorationer med riktigt gamla – en kär skatt är de vackra små julfåglarna som har tillhört Marias farmor.

– Vi tror att hon har ärvt dem från sin mamma, så de är över 100 år gamla. Det är så fint att de ligger i sina originalkartonger efter alla dessa år. Det visar verkligen hur väl man tog hand om sina saker förr i tiden. För mig blir det lite extra märkvärdigt att plocka fram dem varje jul med tanke på alla minnen de är kopplade till, säger Maria.

Förutom arvegodsen pyntar hon gärna med loppisfynd, inte minst i form av krukor att sätta granris i. Naturen gör sig väl påmind i huset, med tallgrenar, blåbärsris som en girlang i köket och kottar som dekorationer.

– Allt kommer från vårt torp i Bergslagen, mina föräldrar passade på att hämta även åt oss när de var där senast. Jag tar in så mycket natur som möjligt till jul. Det känns tidlöst, ger stor effekt med små medel och blir så harmoniskt, tycker jag.

Tid är något som Maria Wiig återkommer till när hon pratar om jul och hur stämningen skapas. Tid att längta efter julen som högtid, tid att umgås med nära och kära och pyssla med barnen, tid att vara närvarande.

Njutningsfull längtan

– Vi får ju inte längta så ofta längre, allt finns så tillgängligt numera. Vi behöver inte ens vänta en vecka på nästa avsnitt av favoritserien, vi kan plöja hela säsongen direkt. Men julen kan vi inte skynda på, så jag njuter av att få längta efter den!

Hon beskriver sin barndoms jular, känslan av att få komma hem till farmors kök och känna alla dofterna där. Att vakna tidigt på julaftonens morgon och tassa ut till granen för att hinna klämma lite på paketen i smyg.

– Den känslan vill jag få mer av som vuxen, att känna mig helt närvarande. Vi vuxna har ju en tendens att stressa oss igenom julen och se en massa måsten, snarare än att fokusera på det som är viktigt.

Årets jul blir troligtvis annorlunda för de flesta på grund av den rådande pandemin. Även om det innebär att vi inte kan träffa alla familjemedlemmar vi vill ser Maria Wiig ändå positiva saker med att rucka lite på gamla vanor.

– Det är något bra med att vi måste ta ett steg tillbaka. Många gånger flänger vi runt av gammal vana, men i år får vi landa lite och bara vara med varandra. Tillåta oss att njuta lite mer av julbak, uppesittarkväll och sällskapsspel. Mina döttrar ser redan fram emot att göra extra fint här hemma.