David Pedersen är ute och tar en drink med en god vän. Plötsligt utbryter ett slagsmål mitt på uteserveringen, mellan fullvuxna män.

David Pedersen är på gymmet. Där börjar en främling prata med honom och berätta att en ung man han hade hand om tidigare nu har gift sig – och slagit ihjäl sin gravida hustru.

Två exempel som hände David helt nyligen och som visar på baksidan med maskuliniteten, där oförmågan att uttrycka känslor ofta slutar i våld.
– Vi måste börja tala om maskulinitet, även för kvinnornas skull. Vi måste börja ta ansvar för oss själva, säger David Pedersen.

Fight clubs första regel

Han talar inför ett 80-tal djurrättsengagerade på ett Zoomseminarium under en stor europeisk djurrättskonferens (Care conference on animal rights in Europe) i mitten augusti, och det är ingen slump att han inleder med två så våldsamma exempel. Föreläsningens rubrik är nämligen “Maskulinitetens kris och Fight Clubs första regel”. Den drygt 20 år gamla filmen, som kretsar kring klubben Fight Club, har som regel nummer ett: Man pratar inte om Fight Club. Regel nummer två är: Man pratar inte om Fight Club. På samma sätt råder en beklämmande tystnad kring maskulinitetens kris, menar David Pedersen.

Och våld och män hör i högsta grad ihop: 88 procent av mord begås av män, enligt siffror från USA 2016. I Sverige ser siffrorna ungefär likadana ut.

David Pedersen är både bekymrad och förbryllad över konflikten som uppstått mellan två läger i maskulinitetsdebatten: så kallade konservativa och progressiva. Enligt de “konservativa” skapar den nutida samhällsdebatten en generation svaga, omanliga män, som drivits bort från den rätta måttstocken för män med rötter i tradition, biologi eller religion. “Progressiva” däremot menar att just denna måttstock är roten till problemet. Den föder emotionellt inkompetenta, makthungriga män som är blinda för sina egna privilegier.

Verktyg eller vapen?

David Pedersen tycker att det är lustigt att båda lägren, trots all pajkastning, faktiskt är överens om att sättet vi pratar om män och maskulinitet påverkar hur maskulinitet formas. De är alltså överens om en konstruktivistisk approach, något de konservativa förmodligen skulle säga att de inte har.
– Det är olyckligt att vi diskuterar de 20 procent vi inte är överens om 100 procent av tiden, istället för att mötas där vi faktiskt är överens. Allt kan användas antingen som verktyg eller som vapen, säger han.

För även om de båda lägren inte är överens om hur en riktig man ska vara, är de alltså ense om att hur vi pratar om män påverkar mansrollen.

Samhället har förändrats drastiskt, men förväntningarna på mannen har inte hängt med.
– Man kan säga att ekonomin har feminiserats sedan 1950-talet. Vi har gått från tillverkning av produkter till en mer tjänstebaserad ekonomi. De “skills” man behöver på jobbet numera är emotionell intelligens, empati och förmågan att kommunicera, säger Pedersen.

Ändå fortsätter vi förvänta oss att män är “traditionellt manliga”.
– Män straffas för att inte leva upp till stereotypa ideal. Det lönar sig inte ekonomiskt att bli mer empatisk och kommunikativ. Forskning visar att män som är mer varma och stöttande får 18 procent lägre lön, och det gäller tvärs igenom olika branscher. Empati ger ingen bonus, konstaterar David Pedersen.

Män som visar att de är ledsna på jobbet tas inte heller emot på samma förstående sätt som kvinnor, enligt David Pedersen. Frågan som uppstår för männen blir: Ska jag vara “en god man” eller “en riktig man”?

Och det är här krisen uppstår. Mannen får höra att han ska vara snäll och trevlig, men också macho.

"En riktig man äter kött"

Här kommer också köttätandet in. Män äter 57 procent mer kött än vad kvinnor gör, enligt amerikanska hälsodepartementet . Flera besvärande fakta visar att det finns en förväntan på att män ska äta kött. I en enkät från 2019 uttryckte män att det som främst hindrade dem från att bli veganer var uppfattningen att veganism inte är maskulint (39 procent) och socialt stigma (45 procent). Enligt en annan studie känner sig män inte bekväma med att äta vegetariskt offentligt, och veganmän ses som 35 procent mindre manliga, enligt en omröstning i den amerikanska tidningen Appetite.

Män är också mindre benägna att gå i terapi, samtidigt som de oftast har färre nära vänner. När kvinnor har problem pratar 34 procent av dem med sin partner i första hand, resten med någon vän. För män är siffran 71 procent.
– Pojkar blir ofta tillsagda att transformera sina känslor i ilska. Polariseringens fara är att när män känner att deras maskulinitet hotas, är de mer benägna att vara emot homosexuella, gå och köpa en suv och propagera för krig, säger David Pedersen.

Det finns också statistik som visar att männen inte bara är priviligierade: De dör tidigare än kvinnor, är till mycket större del representerade i dödsfall på jobbet (93 procent män), tar livet av sig 3,5 gånger mer. Samtliga siffror är från 2016 och gäller USA, men mönstret går igen i Sverige. Även det här hänger ihop med en förlegad mansroll, menar David Pedersen. Och männen har förlorat en hel del av sina tidigare privilegier.

Tre vägar lösa problemet

Men hur ska vi lyckas bryta mönstret? Hur ska män kunna få vara män på ett mer fungerande sätt? David Pedersens slutsats efter att ha grottat ned sig i ämnet, är att det kan kokas ned till tre punkter: Vokabulär, beröm och välkomnande kultur.

– För det första behöver män en bättre vokabulär. Män överlag är inte bra på att prata om känslor och könsroller, och samhället tycker inte att det är manligt att prata om de här sakerna. Men idag är män också rädda för att över huvud taget yttra sig om maskulinitet, av rädsla för kritik från de mer progressiva. Dessutom känner män press från andra män att vara tuffa och inte prata känslor.

Här behöver män utbilda sig själva och kanske söka hjälp för att bli bättre på att våga uttrycka sig.
För det andra, menar han, behövs en miljö där män kan prata om sina känslomässiga utmaningar.
– En nyckel är genom beröm. Vi måste börja berömma bra beteende hos män – precis som vi gör med hundar. Då menar jag berömma män som öppnar upp och visar sårbarhet. Normerna måste ändras.

Deppig av coronan

Han berättar att han själv blev ”lite deprimerad” under coronan i våras och att det påverkade hans arbetsprestation.
– Jag bestämde mig för att berätta om det öppet. Lyckligtvis har jag en jättebra psykosocial arbetsmiljö, så jag kunde göra det ganska lätt. Att vi tror att vi måste dölja våra känslor skapar en ohälsosam kultur, säger han till Syre när vi kontaktar honom efter föreläsningen.

För det tredje: Vi behöver bygga en mer inkluderande diskurs som inte polariserar utan tillåter reflektion och växande, utan att trigga försvar.
Det är sorgligt att det som feministen och djurrättsaktivisten Carol J Adams skrev i sin bok The sexual politics of meat, 1990, fortfarande i hög grad gäller: “Köttätande samhällen vinner manlig identifikation genom valet av mat. I dessa samhällen ses vegetabilier och annan växtbaserad mat som kvinnomat”.

– Genom de här tre stegen kan vi bryta Fight Clubs första regel, att inte prata om det, säger David Pedersen.

Han återkommer till polariseringen mellan konservativa och progressiva. Att bryta den är helt nödvändigt om vi ska kunna förändra mansrollen.
– Vissa konservativa som Trump, Boris Johnson och Duda vill gärna hålla kriget mellan grupperna vid liv. Polarisering är deras strategi. Vi måste bryta det och fråga oss: Är vi här för att vinna ett kulturellt krig, eller för att få stopp på kriget?

Syre frågar David Pedersen efter föreläsningen:
Har inte progressiva också polarisering som strategi?
– Jo, progressiva har också egon och att möta motstånd är en kraftfull definition av vilka vi är. Det får egot att känna sig starkt och rättmätigt. Även om det vi egentligen vill är att lösa konflikten och problemen.

Uppdatering 8 oktober 2020: Nu finns seminariet på youtube

Läs också i Syre:
Män rannsakar sin relation till klimatet, 8 september 2020