Det har varit många krångliga turer kring att få hit de thailändska bärplockare som vanligtvis brukar komma till Sverige varje år, förklarar Sylve Björkman, vd på bärföretaget Ransäters Invest.

– Önskemålet från alla grossister i Sverige var att få hit 7000 bärplockare och nu verkar det bli 2600 totalt. Så det blir mycket mindre och troligtvis mycket bär som blir kvar i skogen, säger han.

Det var tidigare i somras som det thailändska arbetsdepartementet beslutade att thailändska bärplockare inte får åka till Sverige på grund av coronaspridningen. Men beslutet ändrades nyligen, samtidigt som man lade till strängare regler om boende och hälsa för arbetarna. Detta har lett till att många svenska företag har hoppat av på grund av ökade kostnader.

Ransäter Invest kommer i år att ha 800 bärplockare på plats.

– Jag hade räknat med 1550, men vi måste följa folkhälsomyndighetens rekommendationer kring boende och distansering och hälsokontroller, så det blir en hel del extrakostnader i år.

Så troligen kommer också priserna i handeln att öka. Samtidigt menar Sylve Björkman att det är gott om såväl blåbär som hjortron och lingon i år.

– Så varje plockare kommer plocka ganska stora volymer, säger han.

På frågan om varför inte svenskar verkar vilja plocka blåbär svarar han:

– Det finns inte den motivationen längre. Under 80-talet kunde många ta hela sin semester för att bärplocka, men nu får man inte ens arbetskraft till jordgubbsplockning.

Hans företag provar nu att jobba med några idrottsföreningar som ska hjälpa till att plocka bär och tjäna pengar till föreningen. Även andra bärföretag provar liknande grepp.

Företaget Blåtand skriver på sin hemsida att de i år kommer att jobba med den så kallade friplockningsmodellen, att privatpersoner som vill sälja sina bär får komma och sälja dem till företaget. Priset de betalar varierar från dag till dag, skriver de. 2019 års genomsnittspris låg på 20 kronor per kilo. ” Det är omöjligt att uttala sig om exakta siffror i förhand, men det finns mycket som talar för att bärpriserna kan bli höga i år”, skriver de vidare.

Att det blir mycket blåbär kvar i skogarna skulle kunna ses som ett resursslöseri, då de både är nyttiga och obesprutade. Men samtidigt kan man se det på ett annat sätt.

David Bennett, ordförande i omställningsnätverket, menar att blåbär inte nödvändigtvis måste ses som en vara på marknaden som i princip allt annat.

– De måste inte ingå i ett större system. Man kan också se det så att folk plockar det de behöver och vill ha och blir det bär kvar i skogen så kan det vara till glädje för andra som också gillar bär, som björnar till exempel, precis som man kanske inte länsar sitt eget äppelträd utan lämnar en del kvar till fåglarna. När vi ser oss själva som en del av naturen vill vi bidra till att helheten av det lokala systemet frodas.

Han tror att svenskarna inte plockar så mycket blåbär och andra bär längre av vana.

– Överlag så är väl vi västerlänningar ganska lata av oss nuförtiden. Det är mest invandrare och hitflugna som tar de där obekväma jobben. Vi har en förväntan att köpa det vi behöver snabbt. Vi har jobb som vi tjänar pengar på och kan köpa det vi vill ha och vi vill gärna se det som att man sprider det välståndet till andra som kommer hit, säger han.

För det är nog tidsåtgången som avskräcker, menar han.

– Det tar tid att gå ut och plocka bär, och sen ska man rensa bären också. Sen har vi den urbana trenden. Fler bor i städer och många har då förlorat anknytningen till skogen. De kanske inte hittar bärställen eller barnen kanske tycker det är tråkigt…

Men samtidigt kan det vara fler som ger sig på att leta bär i coronatider.

– Det är en aktivitet som du kan göra ute och som inte kräver några stora grupper.

Han tror att framtiden ligger i det lokala. Att om du som privatperson varit ute i skogen och plockat bär sedan säljer det i din närmaste Rekoring istället för till en stor, anonym uppköpare.

– Det blir en annan relation i handeln. Du kan berätta att det här har jag plockat för hand och jag säljer det inte till vem som helst. Det finns ett högre värde i det. När det finns en berättelse eller en relation bakom maten vi äter får vi en slags själslig näring utöver vitaminerna och mineralerna.