Spottade i ansiktet, rasistiska glåpord och sparkar. Romer som tigger i Sverige utsätts ofta för övergrepp och kränkningar. I en ny rapport från Civil Rights Defenders och Stadsmissionen i Malmö visar att få brott polisanmäls och lagförs – och brottsoffer som redan lever i stor utsatthet aldrig får upprättelse.
– När jag inte var uppmärksam spottade hon mig i ansiktet, säger en 40-årig kvinna i rapporten ”De hatar oss för att vi är romer och för att vi tigger”, som Civil Rights Defenders och Stadsmissionen nyligen kommit ut med.
Den 40-åriga kvinnan satt och tiggde i Malmö och sa som vanligt “hej hej” till alla förbipasserande. Men istället för att få pengar eller en hälsning tillbaka fick hon en spottloska i ansiktet. Det här är bara ett exempel på den förnedring och de hatbrott som utsatta EU-medborgare, de flesta romer, utsätts för till vardags. Brotten passerar ofta utan påföljd.
– Jag är väldigt ledsen över att de attackerade mig utan något skäl. De hatar mig, säger en annan person i rapporten.
Rapporten ”De hatar oss för att vi är romer och för att vi tigger” handlar om situationen för utsatta EU-medborgare i Malmö och är en del av ett nästan två år långt samarbete mellan CRD och Stadsmissionen i Malmö med målet att motverka hatbrott riktade mot den här gruppen. Organisationerna har pratat med 38 utsatta EU-medborgare i Malmö som alla upplevt någon form av övergrepp och kränkningar. Av dem identifierar sig 89 procent som romer och 85 procent försörjer sig helt eller delvis genom att tigga. Att tigga ökar risken för att utsättas för kränkningar eller hatbrott.
Under projektets gång har Civil Rights Defenders tillsammans med Stadsmissionen i Malmö hållit nio föreläsningar för polis och åklagare för att öka myndigheternas kunskap om gruppen. Dessutom har utsatta EU-medborgare under andra workshops fått möjligheten att möta polisen och då fått information om hur man anmäler brott, hur man ska agera när man blir utsatt för ett brott och om varför man blir bortkörd av polisen när man sover i parker eller i bilar.
– Vi tror därför att det är sannolikt att anmälningsbenägenheten är lägre på andra platser i landet, eftersom utsatta EU-medborgare i Malmö har erbjudits hjälp av Skåne stadsmission att anmäla brott. Förtroendet för polisen och rättsväsendet är dessutom högre bland de respondenter som deltagit i vår studie jämfört med respondenter som deltagit i tidigare studier om brott mot utsatta EU-medborgare, säger Aida Samani, jurist på CRD och en av författarna av rapporten ”De hatar oss för att vi är romer och för att vi tigger”.
Under det snart tvååriga projektets gång har 14 polisanmälningar om hatbrott gjorts. Ännu har inget åtal väckts. Stadsmissionen i Skåne har hjälpt brottsoffren med anmälningar och att följa upp dem och har fullmakt för tio av dem.
– Inget av de tio fall av hatbrott som anmälts och för vilka Skåne stadsmission har fått fullmakt att följa upp ärendena har lett till åtal än så länge. Förundersökning pågår fortfarande i åtta av dessa fall, säger Aida Samani.
Bland övergreppen finns både verbala, fysiska och sexuella ofredanden. Att någon försöker köpa sex av den intervjuade förekommer i rapporten. En av de intervjuade berättar om hur en man sökt upp hen upprepade gånger under flera månaders tid. Han ska också ha frågat vart personen sover, vilket skapade stor oro. Ett annat vittnesmål lyder:
– En bil stannade intill mig och föraren undrade om jag ville ha sex med honom. Han lovade att ge mig mycket pengar. Jag sa att jag har en familj och att jag inte gör sådant.
Brottsoffer upplever stor oro och skam
Varför brotten sällan anmäls och att så få brott klaras upp har flera förklaringar.
– Vad gäller att individer inte vill anmäla så finns det tre kategorier av huvudsakliga skäl. Personliga skäl, som rädsla för att anmäla eller en ovilja att bli inblandad. Den andra kategorin är bristande förutsättningar för att anmäla – så som otillräckliga kunskaper i svenska eller engelska, okunskap om hur en anmälan görs eller okunskap inför att det som drabbat individen utgör ett brott. Den tredje kategorin är förväntningarna på rättsprocessen och att det därför inte upplevs lönt att anmäla, respondenterna tror inte att en anmälan kommer att leda till någonting, säger Aida Samani.
Av de svarande i rapporten har 32 procent, tio personer, utsatts för hatbrott i juridisk mening. Bedömningen om att det rör sig om hatbrott grundar sig i en analys av omständigheterna vid tillfället för brottet, såsom huruvida gärningspersonen har fällt nedsättande uttalanden med anspelning på brottsoffrets etnicitet eller nationalitet i samband med brottet.
– Det är möjligt att det i själva verket är fler som har utsatts för hatbrott, men att respondenterna inte har uppfattat sådana omständigheter som tyder på att det rör sig om ett hatbrott, till exempel att brottsoffret inte har uppfattat rasistiska uttalanden i samband med brottet för att brottsoffret inte behärskar det svenska språket, säger Aida Samani.
Sammanlagt 68 procent uppger att de upplevt att deras sysselsättning, etnicitet eller hudfärg varit orsaken till kränkningen. Bara 24 procent uppgav att de trodde att endast att de tiggde eller samlade burkar låg bakom övergreppen eller kränkningarna.
Majoriteten av förövarna är privatpersoner. Men det förekommer också att personer i tjänst kränker och begår brott mot utsatta EU-medborgare, enligt rapporten bland annat poliser, väktare, ordningsvakter och servitörer.
De som utsätts upplever ofta stor oro, skam och förnedring över det som hänt. I rapporten skriver Stadsmissionen i Malmö, liksom i Stockholm, har dagverksamhet för utsatta EU-medborgare. Här finns det möjlighet att prata med kurator och psykolog, vilket minst en person som intervjuas i rapporten har gjort.
– Det rör sig om människor som redan lever i en väldigt stor stress och utsatthet, säger Aida Samani.
Hatbrott bör prioriteras högre av polis
En konkret utmaning med att utreda och lagföra brott mot utsatta EU-medborgare är att det är en rörlig grupp. En fast adress saknas nästan alltid. Ibland hinner den som utsatts för ett brott lämna Sverige medan förundersökningen pågår. Men det gör det inte omöjligt att utreda och lagföra brotten, menar Aida Samani. Sverige måste enligt CRD stärka sina insatser för att de utsatta EU-medborgare som blivit föremål för brott får upprättelse.
Kommuner uppmanas samtidigt till att stärka sina insatser för att öka tryggheten för gruppen. Ett sätt kan vara långtidshärbärgen. CRD uppmanar också regeringen att tillsätta mer pengar till specialiserade demokrati- och hatbrottsgrupper för att effektivisera utredningar av hatbrott. En annan väg framåt kan vara att öka samarbetet mellan myndigheter och organisationer från civilsamhället, som med Stadsmissionen i Malmö. Civilsamhällesorgansiationer har ofta bättre och närmare kontakt med utsatta EU-medborgare än vad myndigheterna har och kan nå dem även om de har lämnat landet tillfälligt.
Individer som utsätts för hatbrott bör enligt CRD också prioriteras högre av polisen. Idag identifierar Brottsoffermyndigheten offer för hatbrott som särskilt utsatta brottsoffer. I polisens strategiska verksamhetsplan 2020-2024 är ett delmål att prioritera utredning och uppklarande av brott mot särskilt utsatta brottsoffer. I verksamhetsplanen nämns bland annat offer för sexualbrott och äldre brottsoffer.
– Polisen identifierar dock inte offer för hatbrott som särskilt utsatta brottsoffer, trots att Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjouren gör det. Vi menar att Polismyndigheten på samma sätt bör identifiera offer för hatbrott som särskilt utsatta brottsoffer och prioritera utredning och uppklarande av hatbrott, säger Aida Samani.
Risk att tiggeriförbud ökar kränkningar
Situationen för utsatta EU-medborgare i Malmö, som beskrivs i rapporten, kan enligt Aida Samani antas spegla resten av landet utifrån kontakter med andra civilsamhällesorganisationer. Materialet som ligger till grund för rapporten är inte stort men tidigare forskning indikerar liknande resultat.
Det finns ett behov av att fortsätta studera EU-medborgares utsatthet och vad som bidrar till den. CRD har inte själva undersökt hur de tiggeriförbud som införts på vissa platser har påverkat, men berättelser från andra organisationer pekar mot att grundutsattheten ökar i och med förbud.
– Det finns en risk för att tiggeriförbud ökar kränkningar och stärker gärningspersonen i att det är okej att begå sådana här brott, säger Aida Samani.
Gruppens grundutsatthet är delvis kopplad till levnadssituationen. Det faktum att utsatta EU-medborgare ofta sover och försörjer sig i en gatumiljö ökar sårbarheten för att bli utsatt för brott.
– Våra studier indikerar att utsattheten för brott även bottnar i negativa och stereotypa föreställningar om utsatta EU-medborgare. Därför är det viktigt att makthavare tar ansvar för att motverka stereotypa och negativa föreställningar mot gruppen, och inte bidrar till att förstärka sådana föreställningar, säger Aida Samani.
