Dagligen hör vi om den coronatrötta människans stora lust att gå tillbaka till vardagen och det skrämmer skiten ur mig. Det oroar mig för att köttätandet, och argumenten för att äta döda djur och dricka deras kroppsvätskor, anses vara en del av det normala samtidigt som den politiska makten i symbios med näringslivet blundar för att djurindustrin är en grogrund för pandemier.

Jag läser rapporten An industry infected – Animal agriculture in a post-COVID world där de 60 största globala proteintillverkarna i världen rankas för att man ska kunna bedöma industrins smittorisk för covid-19 och nya pandemier. Det är inte några få bolag det handlar om. Hela 44 av 60 bolag, värderade till 224 miljarder dollar, bedöms som högriskbolag för framtida pandemier och resten av bolagen är inga föredömen, de heller. Rapporten har mötts med axelryckningar. Det här måste vi prata mer om så att ingen kan säga att de inte visste.

I årets Vegovision Digital, arrangerat av Djurens rätt, diskuterades en värld i pandemins spår med den stora frågan: Hur går vi vidare? Där menar Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, som blev viral med rubriker om att det är vårt köttätande som orsakar pandemier, att vi inte kan leva i en värld där raffinerade köttprodukter är billigare än grönsaker. ”Vi måste göra kött riktigt dyrt.”

Om nu den globala djurindustrin kastar en stor ekoskugga och bidrar till pandemier, varför anses köttskatt vara radikalt?

Varför tillåts industrin få fortsätta som de gör när beslutsfattarna vet att de är en bidragande faktor till zoonotiska sjukdomar och världsomfattande pandemier?

Och vad står i vägen för omställningen till en hållbar matproduktion anpassad till planetens gränser?

Deg och gamla vanor, är svaret på alla frågor jag ställer mig själv. Covid-19-pandemin hade lätt kunna bli spiken i kistan för dessa bolag, men industrin har konsumenternas och makthavarnas repetitiva åsikter och beteenden som räddar dem.

Argumenten för köttätandet är överväldigande och djurindustrins välartikulerade desinformationskampanj har gjort oss blinda för verkligheten. Ett bra exempel på lyckad industripropaganda är att det skulle finnas ”klimatsmart” kött, något som avfärdas av vetenskapen men som många ändå väljer att tro på. De dribblar med så mycket information så att de trasslar in sig i sina egna harpunlinor.

Lantbrukarnas riksförbund menar att svenskt kött på många sätt ska vara mycket bättre. De vill att vi ska köpa svenskt kött eftersom vi har ett starkt djurskydd, men samtidigt arbetar de för att försämra djurskyddet för att kunna konkurrera med importen.

Det är oroväckande att köttlobbyn även har folkvalda på sin sida som väljer bort en uppsjö av forskning när de borde avvisa industrins osanningar och presentera politiska åtgärder för att hindra nästa pandemi.

Det är en offentlig hemlighet att animaliekonsumtionen är en laddad pistol riktad mot pannan på världens alla levande varelser.

Matematiken är enkel, när efterfrågan på industriell djuruppfödning ökas så ökar risken för framtida pandemier och som det ser ut nu så har vi fler framför oss. Vi saknar sjukdomsinsikt och det enda vi lär oss av historien är att vi inte lär oss av historien.

Tumme upp:

Framtidsvisionerna i ”The Overpopulation podcast”

Tumme ned:

Näthatet mot 86-åriga Alice Elbek som blev vegan.