– Jag tror att det går lite hand i hand med hållbarhetsrörelsen, säger Fredrik Olsson, byggnadsantikvarie på AIX Arkitekter.

Han har märkt att tillfällena när hans yrkeskår kopplas in blir allt fler och att det blir viktigare att bevara kulturhistoriska värden.

Det hör ihop med en bevaranderörelse som vaknade redan i samband med efterkrigstidens citysanering, som rivningarna i Klarakvarteren i Stockholm och Haga i Göteborg – en rörelse som lever fortfarande, menar han.

Ritningar

Det finns en lång historia av att arkivera saker i Sverige. Från detaljplaner, bygglovsansökningar och ritningar hos kommunen, via detaljerade beskrivningar hos Brandförsäkringsverket, till spännande foton hos läns- och stadsmuseer. Att forska i ett hus historia är att lägga ett pussel.

– Om huset ligger i tätbebyggt område finns det ofta mycket att hämta i ritningar och liknande. Är det ett torp på landet kan det vara svårare, men då finns det gott om böcker att ta hjälp av i stället. Hur ser profilerna på snickerierna inomhus ut? Vilka material och byggnadstekniker har använts? Vad är det för typ av panel? Man kan komma ganska långt genom att jämföra med bilder, säger Fredrik Olsson.

För den som vill gå på djupet går det att beställa en antikvarisk förundersökning. Det är en utredning som innehåller historik, nulägesbeskrivning, sammanställning av de kulturhistoriska värdena som huset har samt råd och riktlinjer till nuvarande ägare.

– Då får man också hjälp med de svårare ingångarna i arkiven, där man kan behöva lite erfarenhet för att hitta det man söker.

Av en byggnadsantikvarie kan man också få hjälp med färgsättning i en renovering eller bolla hur en eventuell ombyggnad ska göras för att ta så stor hänsyn till huset som möjligt. 

Bra ha koll

All bebyggelse i Sverige omfattas nämligen av något som kallas varsamhetskravet, som innebär att ändringar enligt plan- och bygglagen alltid ska utföras varsamt. Dessutom mår huset oftast bättre av att vara i händerna på en ägare som har koll på dess historia, enligt Fredrik Olsson.

– Generellt kan man säga att ett hus alltid mår bäst av att renoveras med samma material som det är uppfört med. Det kan uppstå konflikter annars, exempelvis kan ett för hårt, cementbaserat bruk bryta sönder en mur som tidigare putsats med kalkbruk.

Kolla profilerna

I äldre hus kan det bli en rolig upptäcktsfärd genom historien att börja glänta på ytskikten. En tapetserad vägg kan ha flera lager av äldre tapeter under, och rätt vad det är kan tidningspapper från när det begav sig dyka upp – tidningar användes ofta som extra isolering. Att hitta den ursprungliga färgsättningen genom att skrapa på färgen på snickerier är också en spännande tidsresa – knepet är att skrapa nere i profilerna, där tidigare ägare kanske inte bemödat sig om att göra rent innan de målade om.

– Under perioder på 1900-talet var man också glad i att täcka över saker, man använde masonit och treetex-skivor för att få släta ytor. Så har man en skivklädd dörr kan man roa sig med att knacka på den. Låter den stum i kanterna men ihålig på mitten gömmer det sig troligtvis en spegeldörr under som man lätt kan återställa, säger Fredrik Olsson.

Försök bevara

Detaljer som är väldigt tidstypiska kan man anta är original, liksom till exempel lister som ser ut att ha mycket färg på sig. Bevara gärna det som går och kassera inte något som kan repareras. Att uppnå samma kvalitet i det man ersätter originaldelarna med blir ofta väldigt dyrt – ett platsbyggt kök kostar enorma summor i dag.

En grundregel är att det är bra att vara medveten om vilket hus man köper. Är det öppen planlösning man längtar efter är det inte en stuga från 1880-talet man ska köpa och bygga om, utan hellre ett hus som är byggt på det sättet från början.

– Allt är ju ett uttryck för sin tid, och vi använder våra hem på andra sätt nu än tidigare. Men tänk inte kortsiktigt för det, riv inte ut något som du på sikt kan få ångra. Ett äldre hus kan ha spår från generationer av användare. Då förtjänar det också lite hänsyn, säger Fredrik Olsson.