När jag följer amerikansk politik får jag ofta känslan av att amerikanerna har krånglat till det i onödan, att de skapat ett system som inte egentligen passar för ett modernt samhälle. Till viss del är det så, men politiska system världen över löser samma behov på olika sätt. Storbritannien har majoritetsval precis som USA. Finland har president. Att vi har en monark som statschef gör oss annorlunda än många andra demokratier. Det är lätt att bli hemmablind.

Det finns två saker som skiljer mest markant mellan USA och Sverige. Vi har en svag grundlag, deras är mer eller mindre huggen i sten. De har majoritetsval, våra är proportionella. Eftersom vi inte har någon president blir jämförelsen med en monark lite haltande, men olika republiker ger sin president olika roller. Många republiker ger inte presidenten mer makt än vår kung, medan den amerikanska presidenten har riktigt mycket makt.

Den drivande idén bakom den amerikanska politiken är idén om maktdelning. Genom att ge olika institutioner olika uppgifter och genom att låta dem kontrollera varandra hoppas man kunna försäkra sig mot maktfullkomlighet och auktoritära tendenser. Precis som alla andra system har det sina brister. Framförallt fungerar det bara om alla som ingår i det är rättskaffens. Donald Trump, precis som en del andra presidenter genom historien, har insett att det går att manipulera det, utnyttja brister i det för egen vinning.

USA – en federation

För att förstå de politiska konflikter som rasar i USA måste vi ta ett par steg tillbaka. De har sina rötter lång tillbaka i tiden och har med hur landet är skapat att göra. En av de viktigaste skillnaderna mellan Sverige och USA är att vi är en nationalstat, medan USA är en federation. Det hörs på namnet. United states of america. Medan Sverige, lite förenklat, är ett land är USA många länder som fungerar som ett land. Det påminner om EU, åtminstone om visionen om ett federalt EU.

I Sverige, precis som de flesta nationalstater finns det nationella och andra minoriteter, men vårt land är grundat på idén om att vi är ett folk som bebor ett gemensamt territorium. USA består av 50 delstater plus några områden till. Många delstater var ursprungligen mer eller mindre som länder i sig. De kunde lika gärna ha varit egna nationalstater i dag, men när amerikanerna ville befria sig från det engelska styret gick några stater 1776 samman och förklarade sig oberoende.

Landet som uppstod byggdes alltså inte på samma sätt som i till exempel Europa utifrån en idé om en nation, ett folk som har en gemensam historia, språk och kultur som anses vara knutna till ett visst geografiskt område. Det uppstod genom att en massa olika ”länder” en efter en slöt sig samman till en union.

Regional maktdelning

Delstaterna har fortfarande stor makt. De styrs av guvernörer och av politiska institutioner som liknar de federala. Oftast hade också en senat, ett representanthus och en högsta domstol precis som på federal nivå. Många politiska frågor når aldrig utanför en individuell delstat och det mesta av sådant som utbildning, beskattning och brottslagstiftning sköts av delstaterna. Traditionellt finns det en ideologisk motsättning mellan dem som vill se mer federal makt och de som vill i princip utplåna den. Demokrater accepterar ofta ett betydligt större inslag av federal makt än republikaner vilket leder till politiska konflikter på olika nivåer i statsapparaten.

Rättsskipningen i USA är uppdelad mellan olika nivåer. I princip fins det tre nivåer. Federal. Statlig. Lokal. Det finns både överlappningar och motsättningar mellan lagar på olika nivåer vilket i sig krånglar till det, men det finns grundläggande skillnader.

Den federala lagstiftningen gäller alla som bor i USA. Bland annat handlar det om patent- och copyrightlagar, sociala bidragssystem, invandring och vissa form av kriminalitet, framförallt lagar som rör skattebrott och förfalskning av pengar och andra ekonomiska brott.

Delstaterna sköter frågor som rör familjer, skilsmässor, underhåll och vårdnadsfrågor till exempel. De reglerar också sjukvårdssystemet, arbetsskador, affärsjuridiska frågor, arv och en stor del av kriminell brottslighet.

Underliga lokala lagar

Vilka lokala bestämmelser som finns varierar stort. På många sätt är det som i Sverige, olika samhällen sköter lokala behov som renhållning, lokaltrafik och vardagliga säkerhetsfrågor. Hela USA bygger på att de allra flesta beslut på alla nivåer sker genom lagstiftning och prejudikat och lagtolkningar har mycket större betydelse än här hos oss. Det är det som leder till att det finns en extrem mängd lagar och att en del av dem kan framstå som knasiga i våra ögon.

I Kalifornien får du inte äta upp en groda som har dött under en grodhoppningstävling. Du får inte svära när du kör bil i Maryland. I Illinois är det olagligt att somna i en ostaffär. Anledning till knasigheterna är att det som regleras av ordningsstadgor och andra mer informella bestämmelser i andra änder bestäms nästan uteslutande via lagar i USA. Det finns en massa idiotiska regler också i vårt samhälle, men de upphöjs inte lika ofta till lag.

Det som är lagligt i en delstat kan vara olagligt federalt. Marijuana har till exempel olika legal status i olika delstater och federal lagstiftning har sin åsikt. En statligt anställd läkare kan råka illa ut om den skriver ut marijuana trots att det sker i en delstat där medicinsk marijuana är tillåten.

Men nu är det inte lustiga lagar eller paradoxala juridiska skillnader som ligger bakom de djupa ideologiska och kulturella konflikterna i landet. De senare är snarare ett resultat av motsättningar än orsaken till dem. Den grundläggande motsättningen beror på att USA skapades efter ett grymt krig och redan hundra år efter bildandet genomgick ett ännu brutalare inbördeskrig. När vi ser demonstranter dra ner statyer av representanter för konfederationen eller när lokala miliser viftar med konfederationens flagga är det exempel på ett öppet sår som aldrig riktigt läkt. För att förstå dagens USA är det nödvändigt att förstå landets historia.

Revolutionen och inbördeskriget

Året innan hade den amerikanska revolutionen utbrutit. Den pågick till tredje september 1783 och ledde till att USA blev självständigt från England. Med tiden anslöt allt fler delstater. Även om ingen av dem var särskilt gamla hade man olika kulturer och politiska ambitioner vilket ledde till konflikter redan från början. Dessa motsättningar ekar ännu genom historien. Många djupa konflikter och politisk dramatik har med dem att göra.

Framförallt ledde det till att det ett sekel efter revolutionen utbröt ytterligare ett krig. Det amerikanska inbördeskriget. Jag har skrivit lite utförligare om det kriget i en tidigare artikel, men den grundläggande konflikten handlade om slaveriet. Södra USA dominerades av jordbruk, bland annat odling av bomull, ris och majs. Det innebar ett stort behov av arbetskraft och slaveriet erbjöd billig sådan. I norr var man mer beroende av industrier och de lämpar sig sämre för slaveri. Abraham Lincoln valdes 1860 till president och var stark motståndare till slaveriet.

Lincoln var republikan, men frågan delade båda partierna. Snarare var människors åsikter i frågan beroende på var de bodde. Mindre än en månad efter att Lincoln valts till president förklarade sig Sydkarolina självständigt och redan i mars 1861 hade ytterligare tio stater anslutit sig. De kallade sig Amerikas konfedererade stater, The Confederation. Konfederationen ville inte att slaveriet skulle avskaffas och var beredda att slåss för sin sak. Ett brutalt inbördeskrig utbröt i april 1861. Det pågick i fyra år och skördade minst 620 000 liv.

Konfederationen besegrades och kapitulerade 1865, slaveriet förbjöds och miljontals slavar befriades. Men såren efter kriget har aldrig riktigt läkt. Rasistisk lagstiftning behölls långt in i modern tid framförallt i sydstaterna och än i dag är motsättningarna mellan södern och norr påtagliga. Många i södern identifierar sig ännu med konfederationen, har aldrig accepterat nederlaget och tycker att det moderna USA inte alls är den självklara förlängningen av deras frihetskamp.

Röda, blå och lila stater

Motsättningen mellan syd och nord är ett evigt arv från inbördeskriget. De kulturella skillnaderna är ännu påtagliga. Delvis återspeglar de sig i hur den politiska kartan ser ut. De nordvästra och västra delarna av USA är demokratiskt dominerade medan man i sydöst och i mitten av landet tenderar att rösta mer på republikanerna.

Skillnaderna är så pass etablerade att man pratar om blå stater och röda. Demokraternas färg är blå och republikanernas röd. Stater som växlar mellan partierna kallas ”swingstates” och betecknas med lila färg.

De lila staterna är de som är mest betydelsefulla i valet av president och andra politiska representanter. Eftersom den politiska kartan är väldigt fast och eftersom förhållandena mellan de båda partierna är rätt jämna sett över hela landet står striden i praktiken om ett mindre antal stater, dem som är möjliga att vända till sin egen fördel.

Det går ofta att se vilket parti en politiker tillhör på deras kläder. Manliga republikaner klär sig gärna i stora glansiga kostymer och de kvinnliga är betydligt mer konservativt klädda än demokratiska kvinnor. Eftersom det finns dialektskillnader mellan olika delar av USA återspeglar sig också politiska skillnader till viss del i hur människor pratar beroende på parti.

Majoritetsvalsystem resulterar ofta i ett tvåpartisystem och det har det onekligen gjort i USA. Sådana system har en tendens att skapa ett politiskt liv som utspelar sig i den ideologiska mitten. Det finns många republikaner som står långt till höger och en grupp demokrater som är tydligt vänster, men för att få något gjort i praktiken måste man hitta brett stöd i senaten och representanthuset. Men en viktig balanspunkt i amerikansk politik är också den mellan röda och blå stater. Förändringar i befolkningssammansättningen leder ofta till politiska förändringar. Människor som bor i storstäder har till exempel en tendens att rösta oftare på Demokraterna och en inflyttning av människor med högre utbildning i ett område kan påverka politiken i samma riktning.

Dessa förändringar sker relativt långsamt och balanseras av hur de fyra maktinstitutionerna på federal nivå fungerar. Senaten, representanthuset, presidenten och domstolarna. Dessa kommer jag att berätta mer om i nästa text i denna serie.