Tidigare i veckan rapporterades det från Skurup om effekterna av det omdiskuterade slöjförbudet i skolan, som röstades igenom i december i Skurups kommunfullmäktige av SD, Moderaterna och Skurupspartiet.

Skolverket har bedömt att ett sådant förbud i praktiken skulle strida mot både religionsfriheten, yttrandefriheten och diskrimineringslagstiftningen, men det är inte alls det som är det mest intressanta i den här historien. Det är istället den ökning av antalet elever som bär slöja på Prästamosseskolan i Skurup.

Innan motionen röstades igenom var de fem stycken – nu är det 20 som bär slöja i skolan. Rektorn Mattias Liedholm säger att det är en protest mot förbudet, att flickorna vill visa att ingen ska bestämma vad de ska eller inte ska ha på sig.

Moderata lokalpolitikern Loubna Göransson Stensåker reagerar på detta i en intervju med Sveriges Radio med att mena att personal och elever på skolan uppenbarligen behöver mer utbildning om hedersförtryck. Men frågan är väl om det inte är kommunfullmäktige i Skurup som behöver en utbildning om hedersförtryck, och hur man faktiskt kan arbeta för att motverka det och hjälpa människor som lever under det – utan att fastna i rasistiskt motiverad symbolpolitik.

För faktum är att man inte kan förbjuda människor att vara förtryckta. Det är inte så det funkar.