Data och statistik kan vara förbannat tråkigt, men också nödvändigt för en global överblick. 

På sajten The world counts presenteras data över jordens tillstånd, i realtid. Här kan man bland annat se hastigheten med vilken jordens befolkning ökar, dagligen. Barnslaveriet mätt i timmar, och mängden miljögifter som sprids i kretsloppen. Hur mycket vi konsumerar, och förbrukar ändliga naturresurser. Volymen växthusgaser som tillförs atmosfären, och hur många ton kött som konsumeras världen över, per sekund.

All denna data sätts i sammanhang utifrån begreppet hållbarhet. Och ett särskilt utmärkande exempel på den ohållbara utvecklingen är den globala köttkonsumtionen. Den har fördubblats de senaste trettio åren och ökar dagligen. 

I dag konsumeras 350 miljoner ton kött om året och enligt The world counts beräknas köttkonsumtionen öka till uppåt 570 miljoner ton år 2050. 
Det är en prognos som omöjliggör de globala målen, till att börja med. Det är också en prognos med ännu mer dystopiska konsekvenser, på sikt.

Djurens lidanden i köttindustrin är svåra att uppskatta, men andra allvarliga konsekvenser av köttindustrin är desto mer mätbara. Som en av de största källorna till utsläpp av växthusgaser är köttindustrin en av de tyngsta faktorerna bakom klimatförändringarna. Och den slukar omfattande resurser av mark och vatten. 

Bara européernas köttkonsumtion tar omkring sju gånger mer mark i anspråk än hela EU:s yta och produktionen av kött kräver 75 gånger mer energi än odlingen av en gröda som exempelvis majs. Minst kött konsumeras av den afrikanska kontinentens invånare, men industrin ödelägger alla kontinenter. 
WWF beräknar att köttindustrin ensam har orsakat 60 procent av världens förlorade mångfald och därmed är den ett av de största hoten mot livet på planeten. FN rapporterar att köttkonsumtionen är den enskilt största riskfaktorn för framtida zoonoser och pandemier. Det är alltså fullt sannolikt att köttindustrin, som historiskt orsakat flera zoonotiska infektionssjukdomar, också kommer skapa planetens nästa stora dödliga pandemi. 

De politiska skälen för att stoppa köttindustrins expansion kan inte motiveras bättre, men utvecklingen går åt ett annat håll. I stunden byggs till exempel ännu större och automatiserade grisfarmar, där en enda farm snart har kapacitet att slakta över två miljoner smågrisar årligen. 

En aktör som driver utvecklingen av de automatiserade megafarmarna är det kinesiska företaget Muyuan Foods, som inom finansvärlden lyfts fram som ett lysande exempel på tillväxt och effektivitet. Men det är inte bara i Kina som den automatiserade förintelseindustrin, i flera bemärkelser, ökar. Många av världens största farmar finns också i USA, Ryssland och inom EU, där det varje år investeras allt mer kapital.

På världens börser och på sajter som Pig progress kan man följa utvecklingen, men källkritisk blick rekommenderas. Och den som spar i fonder som investerar i livsmedel har all anledning att se över var pengarna placeras, såvitt man inte vill bidra till megafarmernas ekologiska förödelse. 
I Sverige (alltid bäst i klassen?) har det under det gångna året rapporterats om att såväl svenska banker som allmänna pensionsfonder investerar i köttindustrin, utan hänsyn till vare sig djur eller natur. Här får 2020 ett varken grönt eller ett etiskt bokslut. 

Men det har också visat sig att allmänhetens protester kan påverka banker och branscher i rätt riktning. Att kritisera oetiska investeringar ger resultat.
Låt oss nu för en stund lämna ekonomin och statistikens kalla fakta för en mer stämningsfull jul. För även om data och politik kan ge oss den stora bilden så kräver förändring också känslor, förträngda gör de ingen nytta.

Mer än någonsin har vi nu ett lysande tillfälle att i sann julanda öva på empati och praktisera solidaritet. Istället för att sätta tänderna i en griskulting kan vi till exempel ta del av livet på en grisfarm, eller varför inte bjuda nära och kära på en inblick i svenska grisars vardag vid julbordet. Att våga se och känna gör de rätta valen lättare.