Journalisten Dan Ivarsson, som arbetar på Sydsvenskan, har under de senaste dagarna satt hemlevererad mat på allas läppar – men inte på det aptitliga sättet. Under en månads tid har han wallraffat som matbud åt leveransföretaget Foodora som, efter att ha ätit upp nästan alla konkurrerande företag i branschen, nu dominerar den svenska marknaden helt. 

Med anställningskontrakt som bara räcker månad till månad, en grundlön på 70 kronor i timmen före skatt och en bonus på 20 kronor per levererad leverans lyckas Ivarsson tjäna ihop 1 968 kronor före skatt för en total erbjuden arbetstid på 16 timmar och 44 minuter. Såväl han själv som andra anställda vittnar om den ständiga pressen att cykla snabbare, leverera fortare – för annars hotas man med att inte få nytt kontrakt månaden därpå. 

”Jag har många vänner som jobbar på Foodora. Alla säger att de tänker sluta om de hittar något annat jobb. Foodora är den sista utvägen för alla”, berättar cykelbudet Salman Aslam för Ivarsson. En annan av Foodoras anställda, som vill vara anonym och går under namnet Karim, säger likaledes att “Jag tror att Foodora och sådana företag vet hur desperata människor är. Så de utnyttjar det.” 

Jag vet inte om någon är förvånad över detta avslöjande egentligen, men så länge ingen är förbannad så kommer inget förändras heller. Frågan är bara vad det är som behöver förändras. 

Eftersom vi har en arbetsmarknadsmodell som bygger på starka fackföreningar och kollektivavtal, så har en av konsekvenserna blivit att vi inte har någon lagstiftning kring exempelvis minimilöner, schemaläggning eller OB-tillägg. Det finns alltså inget juridiskt felaktigt i Foodoras hantering av sina anställda. 

”Så här kan man lägga upp arbetet när man vet att det finns många desperata människor som tar jobbet ändå. Hög arbetslöshet och diskriminering på arbetsmarknaden gör att stora grupper är tvingade att ta sådana här jobb. Foodora har inte skapat den situationen, men det gör att deras affärsmodell blomstrar”, säger Niklas Selberg, doktor i arbetsrätt på Lunds universitet och forskar bland annat om bemanningsföretag och gig-ekonomin. 

Ingenting tyder på att gig-ekonomins utbredning är på väg att avstanna, varken i Sverige eller globalt. Det verkar sannerligen inte heller finnas några snabba lösningar på hur man skulle kunna lagstifta fram arbetsvillkor som skulle fungera för alla branscher och alla sorters företag. Det finns dock en väldigt enkel lösning på det som faktiskt är själva grundproblemet: att samhället är fullt av människor som inte har något annat val än att acceptera slavliknande arbetsförhållanden.

Lösningen är basinkomst, givetvis. Om alla är garanterade en ekonomisk grundtrygghet, oavsett anledning till att de står utan inkomst, så skulle det inte finnas ett jämnt flöde av desperata människor som företag likt Foodora kan utnyttja och hetsa att cykla allt snabbare i ösregn och frost. 

Genom att ge alla människor grundläggande ekonomisk trygghet tvingas företag att erbjuda arbetarna bättre villkor, för att överhuvudtaget kunna locka till sig någon. Och om vi som samhälle inte vill uppmuntra företag till exploatering av fattiga så måste vi ge de fattiga en faktisk och praktisk möjlighet att säga nej till dåliga villkor utan att bli straffade ekonomiskt för det. Då kan vi verkligen tala om att balansera makten mellan arbetsmarknadens parter.