Naturkatastrofer ökar världen över, fler människor påverkas och de ekonomiska skadorna växer. Det visar nya rapporter från FN.
Det var i förra veckan, i samband med den Internationella dagen för begränsning av naturkatastrofer, som två nya FN-rapporter presenterades.
Dels var det FN:s världsmeteorologiska organisation (WMO) som lade fram en rapport om riskinformation och system för tidiga varningar, och dels FN:s kontor för katastrofriskreducering (UNDRR) som i sin rapport fokuserade mer på antalet naturkatastrofer som inträffat i världen sedan år 2000.
Tillsammans ger rapporterna en helhetsbild över hur läget beträffande naturkatastrofer och dess konsekvenser har sett ut från 1970-talet fram tills idag.
Supermiljöbloggen har tittat närmare på rapporterna och konstaterar i ett inlägg att det sedan 1970 har inträffat drygt 11 070 katastrofer världen över. Detta ska i sin tur ha lett till två miljoner dödsfall och ekonomiska förluster på 3 640 miljarder dollar.
Fler naturkatastrofer – och kraftigare
Med ”katastrofer” avses väder-, klimat- och vattenrelaterade händelser. De kategorier som listas i rapporterna utgörs av torka, jordbävningar, värmeböljor, översvämningar, jordskred, massrörelser, vulkanutbrott och bränder.
Rapporterna slår också fast att antalet naturkatastrofer har ökat i världen de senaste åren, mer specifikt med nio procent mellan 2010 och 2019, jämfört med föregående decennium.
Dessutom blir katastroferna inte bara fler; enligt FN ökar de också i både intensitet och styrka, blir svårare att hantera i förhållande till de katastrofberedskapssystem som finns, samt blir mer kostsamma för samhället. I fattiga länder i Afrika och i mindre ö-nationer uppges utmaningarna som särskilt stora.
Vikten av varningssystem
I WMO:s rapport ställer man sig frågan vad man kan göra för att förhindra eller mildra naturkatastrofer kommande år. Som huvudåtgärd lyfter man fram vikten av system för att utfärda tidiga varningar.
Det handlar bland annat om att ge fler länder tillgång till bra klimat- och väderobservationer, så att man i nästa steg kan förbättra möjligheterna till träffsäkra analyser och prognoser.
Coronapandemin är dock ett orosmoln i sammanhanget. Till följd av den minskade båt- och flygtrafiken har möjligheterna till klimat- och väderobservationer blivit sämre. Det riskerar i sin tur att försämra nödvändiga analyser, skriver Supermiljöbloggen.
Behov av varningssystem
För att förbättra införande och effektivitet i varningssystem världen över ger WMO-rapporten sex strategiska rekommendationer:
1. Investera för att fylla kapacitetsbrister kring tidiga varningar, särskilt i afrikanska lägre utvecklade länder och små ö-nationer.
2. Fokusera investeringar på att förvandla information om tidig varning till tidig handling.
3. Säkerställ hållbar finansiering av det globala observationssystemet som ligger till grund för tidiga varningar.
4. Följ upp finansieringen för att förbättra förståelsen för hur resurserna fördelas i förhållande till behoven och nyttan av varningssystemen.
5. Utveckla mer enhetlighet i övervakning och utvärdering för att bättre utvärdera effektiviteten i systemen för tidiga varningar.
6. Fyll i avsaknaden av data, speciellt för små ö-nationer.
Källa: FN:s världsmeteorologiska organisation (WMO), Supermiljöbloggen
