Det pågår en intensiv diskussion om det rimliga i att ifrågasätta myndigheternas bild av smittspridningen och deras val av åtgärder. Både metoderna som sådan och tempot i arbetet kan ifrågasättas och blir också ifrågasatta. Men ska alla gå i takt bör alla gå i samma riktning. Det må vara en rimlig hållning i ett rådande läge. Men en sådan nationell samling kring expertisen har också en baksida.

Främst hyser jag en djup oro för det som brukar kallas ”den dolda läroplanen”. Budskapet är: Det är inte lämpligt att ifrågasätta ”expertisen”, inte just nu. Det dolda budskapet som kan följa är: en bör sluta ifrågasätta den över huvud taget.

Låt mig påminna om lite historiska erfarenheter. Marie Curie anade inte radioaktivitetens effekter, kärnkraften har byggts på expertisens bestämda åsikt. En expert drack hormoslyr i övertygelsen att den inte var ett gift trots att det bekämpade aspen väldigt effektivt.

Sjuka hus fanns bara i känsliga tanters värld, fnös expertisen. Den svenska skogsskövlingen hejas på av skogsbruksexperterna. Det dröjde länge innan PVC:s bidrag till dioxinspridning blev expertisens sanning. Har ni hört talas om så kallade experter på ekonomi? Ja, då kanske ni förstår. Vill ni ha mera? Säg bara till!

Jag blir trött.

Stå upp mot expertväldet! Det handlar inte om kvacksalveri eller allmänt gubbgissande. Det finns alltid alternativa experter värda att lyssna på. De kan ha fel men det kan också myndigheterna.

Nu handlar denna fråga inte bara om giganternas kamp, utan även frågan om vad som borde vara fackmässiga bedömningar och vad som borde vara faktiskt politiska. Många funderar på det rimliga i att stänga alla skolor eller fortsätta som vanligt. Experterna kan faktiskt försöka uppskatta konsekvenserna i antalet döda. Större smittspridning bland skolpersonal och elever ställda mot begränsad tillgång på vårdpersonal om de skulle behöva stanna hemma.

Experter är också duktiga på att peka ut flera konsekvenser, mer indirekta, som att en del barn hamnar i otrygga hemmiljöer i stället för den tillfälliga frist som skolan kan innebära. Möjligen kan vi också tänka på att en del barn får en frist ifrån destruktiva skolmiljöer ett tag. Men dessa faktorer går inte att räkna i antalet döda, övervägandena är värderingsmässiga, det vill säga politiska! 
De flesta experter på ekonomi säger nog att flygbranschen måste räddas, men politiskt är det sannolikt en orimlig tanke.

Själv suger jag till mig alla råd och analyser som folkhälsomyndigheten kommer ut med, men jag tänker inte falla in i en drömsk tilltro till expertisen överlag, inte ens om Storebror står bakom den.