Slavarbetet har tagit sig nya former, säger Ivanete da Silva Sousa, som har långvarig erfarenhet av fenomenet i Brasilien. Hon säger till IPS att det handlar om ”en farsot” som spridit sig från olika jordbruksrelaterade arbetsplatser till att i dag även omfatta bland annat bygg- och textilindustrin.
Hon var 1996 en av grundarna av människorättsorganisationen CDVDH, och har sedan dess bevakat utvecklingen av det moderna slaveri som enligt brasilianska lagar kännetecknas av tvångsarbete, långa arbetsdagar, ovärdiga förhållanden och begränsad rörelsefrihet för arbetarna.

Organisationen bildades i staden Açailandia i västra Brasilien, som anses utgöra en knutpunkt för verksamheten – där arbetare utnyttjas för att producera träkol till stålindustrin. Staden ligger också nära delstaterna Maranhão, där många arbetare rekryteras, samt Pará, en region i Amazonas där många tvingas arbeta under slavliknande förhållanden.

Många företag exploaterar också sin personal hårt med hjälp av en lagändring som infördes 2017 och som innebär att arbetsgivare kan tvinga personalen till många timmars övertid och fråntar dem rätten till lediga dagar – utan att betala övertidsersättning.

– Arbetstimmarna blir bara fler, medan de aldrig får kompensation i form av extra ledighet, som lagen föreskriver, säger Ivanete da Silva Sousa till IPS.
Hon menar att lagändringen, som sades vara en anpassning till dagens ekonomiska verklighet, gav möjlighet att ”modernisera” slavliknande förhållanden.

– Och det blev svårare att upptäcka.

25 miljoner i tvångsarbete 

Den australiska stiftelsen Minderoo har granskat den globala situationen och kommit fram till att det finns drygt 40 miljoner människor i världen som lever under slavliknande förhållanden, varav nästan 25 miljoner är utsatta för tvångsarbete. I Brasilien ansågs antalet uppgå till 369 000 människor 2016, enligt granskningen, som gjorts i samarbete med FN-organen ILO och IOM.

I Brasilien har den katolska organisationen CPT sammanställt data från 1995, då problemen med slavarbete började bekämpas systematiskt, ända fram till nutid. Under denna 25-åriga period har myndigheterna lyckats frita nästan 55 000 människor som arbetat under slavliknande förhållanden. Flest upptäcktes mellan 2003 och 2010, då närmare tre tusen personer om året kunde fritas. Sedan dess har insatserna minskat och siffrorna hela tiden sjunkit och låg i fjol på lite drygt ett tusen personer.

Till en början var insatserna främst koncentrerade på jordbruk i Amazonas, men med tiden har det också handlat om arbetsplatser inne i städerna.
Xavier Plassat vid CPT säger till IPS att statistiken måste studeras med försiktighet. Att så många kunde fritas under århundradets första decennium beror främst på att inspektionerna då var inriktade mot sockerrörsindustrin, där hundratals människor som arbetade under slavliknande förhållanden kunde upptäckas vid ett och samma tillfälle. Sedan dess har arbetet inom sockerrörsindustrin till stora delar mekaniserats.

FN:s globala hållbarhetsmål slår fast att världens länder ska genomdriva ”omedelbara och effektiva åtgärder” för att få bort tvångsarbeten, människohandel och de värsta formerna av barnarbete. Xavier Plassat, som samordnar CPT:s insatser mot slavarbete, säger att målsättningar haft vissa positiva effekter. Men han anser också att Brasiliens regering på senare år tycks ha glömt bort landets åtaganden i enlighet med hållbarhetsmålen.

Han säger att man inom träkolindustrin har lyckats minska problemen, tack vare att arbetsplatserna utsatts för återkommande inspektioner. En annan orsak är att det handlar om en industri som drabbats hårt av en marknadskris.
Men Xavier Plassat påpekar också att den fortsatta ekonomiska krisen i Brasilien, som nu är inne på sitt femte år, har lett till en hög arbetslöshet.

Vilket i sin tur gjort att arbetare blivit mindre benägna att anmäla exploatering, eftersom de blivit ännu mer rädda om sina inkomster, även när de tvingas tjäna dem under fruktansvärda förhållanden.
Dessutom menar Xavier Plassat att vissa arbetsgivare har ändrat strategi för att undkomma att bli upptäckta.

– De utnyttjar mindre grupper av arbetare som får utföra uppgifter under en kort period, för att undvika att bli upptäckta.

Färre upptäcks

Arbetsgivarna har enligt honom även slutat med att transportera stora grupper av arbetare långa sträckor, för att undvika att bli påkomna.
Allt detta har enligt Xavier Plassat lett till att färre personer som tvingas arbeta under slavliknande förhållanden upptäcks i dag. Av det skälet borde insatserna mot exploateringen uppdateras.

– Det behövs smartare inspektioner, där man exempelvis granskar företagens bokföring, säger han.

Brasiliens regering har minskat de statliga anslagen till myndigheterna som bekämpar slavarbetet. Men inspektionerna genomförs fortfarande, tack vare att lokala myndigheter i vissa delstater har prioriterat arbetet.

Samtidigt betonar de organisationer som kämpar mot det moderna slaveriet att det finns ett stort behov av att också arbeta med förebyggande insatser. Det handlar bland annat om att motverka den utsatthet och brist på alternativ som leder till att människor hamnar i klorna på skrupelfria arbetsgivare, och att erbjuda personer som tidigare har blivit utnyttjade den utbildning de behöver för att de inte ska råka illa ut igen.