Ingen vet varifrån den kom, den influensa som kom att skörda miljontals liv. Senare tids forskning tyder dock på att sjukdomen kan ha uppstått någonstans i Västeuropa, kanske i de franska skyttegravarna redan i december 1916. För där, i Frankrike, inträffade ett utbrott av en akut lungsjukdom med både symtom och en dödlighet som starkt påminner om den sjukdom som först senare kom att bli känd som spanska sjukan, eller bara spanskan. Ungefär samtidigt drabbades ett härläger i södra England av ett liknande utbrott och lite senare hände det igen, fast nu bland tyska soldater.

Förhållandena för att ett nytt fågelinfluensavirus skulle utvecklas var precis de rätta. Ett världskrig med extremt många människor i rörelse och därutöver mängder av sårade och nedgångna, tillika tätt sammanpackade, soldater som levde tillsammans med flockar av vattenlevande fjäderfän som ankor.

Värst för Norrland

Oavsett var smittan uppstod dröjde det till sommaren 1918 innan den nådde Sverige och när den väl fick fäste insjuknade snabbt tiotusentals människor. Inte minst Norrlands inland drabbades svårt med oproportionerligt många sjuka. Bara i Arjeplog i Lappland dog 87 människor, motsvarande tre procent av befolkningen. Sveg i Härjedalen och Östersund i Jämtland drabbades också svårt.

– Bland landskapen sticker Jämtland ut med väldigt många döda procentuellt sett. Varför just Norrland drabbades så hårt vet man inte, men antagligen hade det att göra med socioekonomiska faktorer. Det var fattigt och man bodde väldigt trångt. Dessutom fanns mycket tuberkulos, vilket forskning har visat kan ha ett samband med risken att bli svårt sjuk av influensa, säger Anders Tegnell, statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten och den som ansvarade för massvaccineringen i samband med den senaste pandemin 2009.

Totalt räknar man med att minst 34 000 svenskar dog av spanska sjukan.

Till skillnad från andra influensor drabbades främst unga personer. De flesta som dog var mellan 16 och 35 år och mer än 99 procent var yngre än 65 år.

– En trolig förklaring är att de äldre redan hade upplevt ett antal andra influensor, som ryska snuvan i slutet på 1800-talet, och därför hade ett bättre immunförsvar, säger Anders Tegnell.

Ner i lungorna

Långt ifrån alla som smittades blev svårt sjuka och dog, men andelen skiljer sig åt. Medan ”vanliga” influensor har en dödlighet på runt 0,1 procent, dog runt 2,5 procent av dem som drabbades av spanska sjukan. Det vill säga 25 gånger fler.

Som vid vanliga influensor dog de flesta av sekundära bakteriella infektioner, som lunginflammation, vilka var svårbehandlade i en tid då antibiotika inte fanns. Men spanska sjukan var också speciell såtillvida att en relativt stor andel dog av direkta viruseffekter i lungorna.

För medan ”vanliga” influensor infekterar de övre luftvägarna, letade sig spanska sjukan längre ner, till lungvävnaden, där viruset attackerade både luftrör och lungblåsor med vätskeansamling och andnöd som följd. Dessa allvarliga lungförändringar kunde resultera i att patientens liv var till ända bara fyra dagar efter insjuknandet.

Likheter

– Vi såg detta även vid den senaste pandemin. Det var inte lika många då, men de som blev svårt sjuka fick också en virusorsakad lunginflammation med andningssvårigheter som följd. Många av dessa räddades med hjälp av hjärt-lungmaskin, men för hundra år sedan var lunginflammation en dödlig sjukdom, säger Anders Tegnell.

TT: Men 2,5 procents dödlighet låter ändå inte så farligt, eller?

Inte om du jämför med ebola där drygt hälften dör, men om 70–80 procent av en befolkning insjuknar blir 2,5 procent väldigt många döda. Därför bör man inte stirra sig blind på dödligheten som ett mått på hur allvarlig en sjukdom är.