Det första skottet träffade en björk innan det träffade björnen. Det andra skottet träffade björnens käke. Två av björnens tänder har hittats men ännu efter en vecka irrade björnen omkring skadskjuten. Till facit efter årets björnjakt kan även läggas att jägarna i Värmland sköt för många björnar. I Gävleborg har jägare gnällt över att björnjakten avslutas innan älgjakten. De vill kunna skjuta en björn under älgjakten som en ”extra krydda”.

Ett av de mest kända exemplen på ett upprörande nöjesdödande är den amerikanske tandläkare som sköt lejonet Cécil 2015. Kritiken mot nöjesjakten i Afrika lät inte vänta på sig, men den svenska jakten förknippas också med nöje, spänning och häftiga upplevelser. Den som tvivlar kan begrunda uttalandet från Daniel Ligné, Svenska Jägareförbundet, apropå förslaget att tillåta pilbågsjakt: ”Jag personligen skulle tycka att det vore skithäftigt att smyga mig in på ett ståndskall med pilbåge.”

För acceptansens skull brukar Svenska Jägareförbundet framhålla samhällsnyttan de anser att jägarna bidrar med. Svenskars acceptans för jakt är förvisso hög, 89 procent enligt Sifo. Men om jakten motiveras av nöje faller acceptansen drastiskt. Enligt en studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, ansåg två tredjedelar av svenskarna att jakt för nöje och avkoppling är grymt mot djuren.

I Sifo-mätningarna görs ingen skillnad på acceptansen för olika jaktformer. Till exempel är den svenska godsjakten, där fåglar föds upp för att släppas ut och skjutas av betalande jägare, hårt kritiserad. En kritiserad jaktprovsform är grytanlagsprov där hundar som ska tränas släpps ner till grävlingar som hålls i konstgjorda gryt. Det vetenskapliga rådet för djurskydd vid SLU skriver om grytanlagsproven: ”Att vara instängd utan att kunna kontrollera eller undkomma situationen kan vara något av det mest stressande som ett vilt djur kan utsättas för.”

I min lokala Facebookgrupp ropas det på jakt så fort någon berättar att de sett ett vildsvin. Ända tills det kom ett inlägg om hur några lantbrukare i trakten med engagemang och kunskap minskat skadorna på sina grödor med 70-80 procent genom att bland annat anlägga viltåkrar där vildsvin och klövvilt kan äta. Upplägget är inte jaktfritt men det pekar i riktning mot hur konflikter mellan människor och vilda djur kan hanteras. Vidare visar en rad studier på att skyddsjakt på stora rovdjur som varg och björn är ineffektivt för att minska antalet attacker på tamdjur. De dödliga lösningarna kan till och med förvärra situationen.

I ett yttrande om bågjakt poängterar det vetenskapliga rådet att utöver de djurskyddsliga aspekterna måste etiska perspektiv på jakten beaktas. Nu når vi själva kärnan. Det behövs knappast fler sätt att döda djur på. Jakt kan inte vara det allenarådande svaret på konflikter med vilda djur. Konflikter mellan människor och vilda djur kommer att uppstå. Det vi behöver är en strävan efter att kunna samexistera med de vilda djuren. Vi kan hantera konflikterna smart och fredligt. Det är dags att lägga ner vapnen.