I slutet av förra veckan presenterade Moderaterna flera förslag på hur man ska komma till rätta med gängkriminaliteten.

Det stora man tog upp då var rättframt: ”Förbjud deltagande i kriminella gäng.” Det låter sig så klart inte göras, dels för att det är grundlagsvidrigt som grundlagen ser ut i dag, men också för att det skulle bli utomordentligt svårt att genomföra en sådan lag. Precis hur mycket gungfly vi skulle hamna i framkommer av DN:s intervju med Ulf Kristersson:

”– Hur ska ett förbud mot medlemskap gå till, det finns ju inget medlemsregister?  – Nej, men polisen har ganska bra koll på vilka som är med i eller samverkar med gängen.”

Men mindre än en vecka senare bestämde man sig att toppa det. I måndags lade man fram förslaget att polisen ska få rätt att telefonavlyssna gängmedlemmar, även om det inte finns direkt brottsmisstanke.

Tanken svindlar. Med samma luddiga definition av ”gängmedlemmar” som ovan står vi inför att poliserna själv får definiera vilka som är gängmedlemmar och sedan själva kan initiera telefonövervakning av dem.

Inget av förslagen lär väl gå igenom, det första för att det strider mot grundlagen, det andra för att det är för långt ifrån vad ett rättssamhälle kan tillåta sig. Båda förslagen läggs fram mer för att verka resoluta än för att verkligen göra något åt gängkriminaliteten.

Men man kunde önska att vi slapp den här typen av retorik över huvud taget, för nog måste även moderater ställa högre krav på rättssäkerhet och integritetsskydd än så?