Det är inte bara tjuvskyttar som utgör ett allvarligt hot mot elefanterna i världen. I takt med att människan förändrar och bygger i och omkring naturområden blir elefanternas habitat och vandringsleder alltmer fragmenterade. Som resultat blir de allt oftare tvingade att gå in i odlingsområden i jakt på föda, vilket kan ha dödlig utgång för såväl elefanterna som människor.

Bara i Indien, där omkring två tredjedelar av alla asiatiska elefanter beräknas leva, så dör i genomsnitt cirka 500 människor och 100 elefanter per år på grund av konflikter. Omkring 60 procent av elefanterna dog till följd av elchocker från elstängsel, men även tågolyckor, tjuvskytte och förgiftning var en vanlig dödsorsak.

Medan tjuvskyttet är det största hotet i Afrika, då den afrikanska elefanten har betydligt större betar än den asiatiska, så ser man i Asien istället hur det största problemet är ett fragmenterat landskap till följd av befolkningstillväxt och människans ökande behov av mark.

– I Asien är det väldigt fragmenterat. Du ser små fickor av reservat och det är en kamp att genomföra konserveringsplaner, säger Adam Turner.

Han är en av alla de som funderat mycket på problematiken, och gjorde nyligen sin masteruppsats på SLU om ämnet. Med hjälp av viltkameror i nationalparken Dong Phayayen-Khao Yai i Thailand, där han tidigare gjort sin praktik, kunde han följa och studera elefanternas rörelsemönster och beteenden, vilket han tror kan vara till hjälp för parken framöver.

– Genom att bättre förstå elefanternas rörelser och vid vilken tidpunkt de närmar sig parkens gränser så kan naturvårdsvakterna bättre lägga upp en strategi för när de ska patrullera och sätta in åtgärder. Helt enkelt kan de använda sin tid och sina resurser bättre, säger Adam.

Månen och klimatet drev elefanter mot nya beten

Kamerorna är egentligen uppsatta för att registrera tigrars rörelser, men även elefanterna fångas på film, vilket gjort att Adam Turner kunnat analysera vid vilka tidpunkter de närmar sig parkens utkanter och därmed den omgivande jordbruksmarken.

– Jag tittade på fyra aspekter: månfaser, nederbörd, temperatur och säsong. Jag tittade också på vilket habitat i parken som de föredrog.

Han kom bland annat fram till att höga temperaturer och lite nederbörd ökade risken för att de skulle röra sig mot utkanterna för att utnyttja resurserna där. Även den varma säsongen och monsunsäsongen ökade sannolikheten för det.

– Något annat som jag inte har sett i många andra studier och som verkligen har förbisetts är att månfasen verkar påverka också. Det är något man behöver beakta när det handlar om dessa stora djur.

Brist på mark och utrymme för elefanterna

Han påpekar att alla åtgärder handlar om att mildra omständigheterna. Grundproblemet är att utrymmet är för litet för elefanterna och att ett ständigt ökande antal människor också behöver tillgång till marken. Ofta är det de med minst resurser som bosätter sig närmast reservaten.

Även om det i de flesta länder finns möjlighet att få ersättning för förlorad skörd så är det inte alltid som dessa program fungerar optimalt. Enligt en artikel i tidskriften Frontiers in ecology and evolution skriver forskarna att ”kompensationsprogram möter ofta hård kritik på grund av otillräcklig kompensation, logistiska utmaningar, ineffektiv styrning, brist på insyn, liten lokal förståelse av programmens omfattning och begränsningar samt falska ersättningskrav”. Allt detta påverkar givetvis människors syn på elefanter och i förlängningen även konflikterna. Men orsakerna är många.

– Sedan 2015 har man kunnat se en ökning av konflikter mellan människor och elefanter i en del av parken. Det kan bero habitatsförlust, att gräsområdena minskar. Det är den typen av habitat som elefanterna föredrar. De tycker också om blandad lövskog, men i den här parken finns det bara 7,3 procent av den typen av skog. Resten är vintergrön skog. Där är de plantor som de äter mindre förekommande, säger Adam.

Mer lövskog kan lösa problemet

En möjlig åtgärd är därför att anlägga mer blandad lövskog i parken eller att plantera in passager med mer växter som elefanterna tycker om att äta.
Men att försöka återansluta detta naturområde genom en grön korridor till den närmaste parken är ett omöjligt projekt, menar Adam.

– Det är omringat av ändlösa jordbruksfält och det närmaste reservatet ligger i Kambodja, som har ett annat sätt att ta sig an problemen och gränsområdet bär spår av en långvarig konflikt som pågått under flera decennier.

Parken han studerade tillhör ett komplex av fem parker, men en motorväg separerar den från de andra. Därför har man byggt en viltpassage.

– Men tyvärr fungerar den inte ännu. Detta beror på dåligt habitat i det område som den byggdes i och en för brant lutning på ena sidan.

Problemen är likartade i de flesta länder och runt om i världen försöker organisationer och viltvårdare komma på lösningar som skrämmer iväg elefanterna utan att skada dem. Ofta handlar det om olika sätt att övervaka, stänga ute eller att avskräcka. Vakttorn, radiosändare, chilirök, starka ljud- och ljuskällor eller bikupestaket är alla exempel på metoder som provats och som ses som mer humana än elstängsel, sprängmedel eller gift.

Men det finns ingen enkel lösning som fungerar på alla ställen, det är forskare och viltvårdare praktiskt taget eniga om. Lokala situationer är unika och konflikterna ser olika ut beroende på en rad faktorer. Dessutom är elefanter smarta djur. De kan vänja sig vid olika avskräckningsmetoder, så det gäller att hitta nya.

– Till exempel fungerar inte bin på asiatiska elefanter. De är inte rädda för bin. Dessutom kan elefanterna tajma sina räder tills naturvårdsvaktarna har patrullerat färdigt, eller lägga sig ner och äta för att inte synas, säger Adam.

Bättre odla det som elefanterna inte gillar

Staket kan också bli problematiskt om elefanterna tar sig igenom.

– Då blir det svårare att jaga tillbaks dem till skogen igen.

Ett annat sätt är att samarbeta med lokalbefolkningen och utbilda dem i att odla grödor som elefanterna inte tycker om.

– Det fanns ett sånt projekt i området. Men det varade inte så länge, då marken bytte ägare. De nya ägarna fortsatte inte med odlingen, så vi fick inte se resultaten, säger Adam.

Men han menar att nyckeln till framgång är dialog mellan naturvårdsvakterna och lokalsamhället.

– Det är viktigt att personer som jobbar i parken lyssnar på de behoven som människorna i byarna har. De är ju en part i det hela. En god dialog och samarbete kring handlingsplaner är verkligen nyckeln till allt.