– Vad heter han?

– George Floyd!

– Vad heter han?

– George Floyd!

Hela gator, stora torg fulla med människor ropar hans namn. Hans ansikte tittar ut från plakat och en del har munskydd med en bild av honom och texten ”Justice for George Floyd”. Miljoner människor har sett honom dö med ett uniformerat knä över halsen. I åtta minuter. I fem minuter försökte han få luft. ”I can’t breathe” sa han gång på gång. Polisen visste precis vad han höll på med. Efter fem minuter verkade George Floyd medvetslös och folkmassorna runt omkring sa det till polisen. Men han satt kvar i tre minuter till, oberörd.

Nu är han åtalad för mord och han och de tre poliserna som stod bredvid har blivit avskedade. Men bakom protesterna finns så mycket mer. Arvet från ett samhälle som byggdes upp på slaveri och levde kvar i djup segregation och ojämlikhet och där det finns många historier som George Floyds, varav många de senaste åren har lett till kravaller i amerikanska städer.

Hela USA exploderar nu, och presidenten hotar att bussa militären på de protesterande folkmassorna. I går, måndag, avslutade han ett tal med att säga att han nu skulle gå till en plats som var viktig för honom. Sen gick han, flankerad av militär, över en gata som polisen alldeles nyss hade rensat från demonstranter med tårgas och gummikulor. Inte för att de gjorde något utan bara för att han skulle kunna gå över den, till kyrkan, där han poserade för pressen med en bibel som han förbryllat vände på som om han undrade hur den var konstruerad. Biskopar och präster har kallat det hädelse och helgerån.

Alla demonstranter är inte fredliga, inte nu längre. Trump hånar landets guvernörer för att de inte sätter hårt mot hårt. Han påstår att demonstranterna är anarkister från antifa, som han talar om att terrorklassa. Men om det fanns så många anarkister i USA som det nu finns desperat protesterande människor på gatorna hade vi vetat om det – eller antifa-aktivister, för den delen. Antifa är inte heller en organisation och har inte en specifik ideologi.

Trump försöker inte lugna ner någonting överhuvudtaget. Tvärtom. Twitter varningsflaggar hans inlägg för att de är våldsförhärligande, han lade ut en film med kommentaren ”anarchists, we see you” – där man absurt nog kan se en man som ber sina meddemonstranter om hjälp med några picknickbord. Och gång på gång påpekar han att ”rop från fredliga demonstranter” inte får dränkas av ”en arg mobb”. Om det är ett inbördeskrig han vill ha gör han troligen alldeles rätt. 

Man kan naturligtvis säga att det inte gör någon nytta att bränna ner hus och plundra butiker, att folk förstör sina egna samhällen, och många säger det. Även många av dem som är förtvivlade och rasande över mordet på George Floyd och hela den långa historien bakom. Men det är som att säga till en skadad människa att sluta vråla – sätt på ett plåster och ta det lugnt! Allt som sker är inte rätt eller försvarbart. Men att det blir kaos är troligen oundvikligt.

Många talar också om Martin Luther King och hans ickevåldsideologi. Ja, visst. Men Martin Luther King sa också att upplopp är de ohördas röst, och det är precis vad det här är. 

I Sverige tackar SD-politikern Mattias Karlsson på Facebook för att USA ”äntligen” kommer att terrorklassa Afa. Lite fel eftersom Afa är en europeisk del av den antifa-rörelse som Trump vill terrorklassa. ”Detta anarkistiska terrorpatrask” som ”tillåtits mörda, skada, terrorisera” […] ”många av mina närmsta vänner”. Sverige borde snarast följa efter, skriver han.

Om det är ett sätt för honom att försöka göra sitt parti relevant igen är han troligen fel ute. Det enda han gör är att tydligt säga vilka hans närmaste vänner är och att hans tal om lag och ordning bara är fernissa. Det här handlar inte om Afa eller antifa-rörelsen. Det handlar om ett djupt, brett och folkligt motstånd som tar sig de uttryck det kan i ett land där presidenten använder gamla vit-makt-slogans och häller all bensin han har på lågorna.