– Journalister frågar hela tiden politiker: ”Varför går det så dåligt för er?”. Då tycker jag man kan bli sportjournalist istället.

Magnus Johansson Hessling döljer inte sin irritation över politiska journalisters intresse för opinionsmätningar. De skymmer sikten för verkliga problem, anser han.

– Journalister borde bli bättre på att ställa politiker till svars för samhällsproblem utifrån forskning och erfarenheter istället, säger han.

Men också det politiska skrået får sig en släng av sleven av Magnus Johansson Hessling, som själv varit politiskt sakkunnig för flera miljöpartistiska statsråd och i dag är konsult på PR-byrån New republic. Också partierna är fixerade av mätningarna – och gör fel analys av dem, anser han. Inte minst gäller det partier som det går dåligt för. I Miljöpartiet har man – liksom många partier före dem – dragit slutsatsen att det är kommunikationen, inte det politiska innehållet det varit fel på, enligt Magnus Johansson Hessling.

– Det blir ett sätt för en partiledning att säga att det vi gjort har varit helt rätt, vi har bara inte varit tillräckligt bra på att förklara det. Men sannolikt är slutsatsen helt felaktig. Väljarna har följt vad partiet gjort och sagt under en längre tid och just nu tycker man inte om det man sett och hört, säger han.

Stor mätning – men bara hälften svarar

Det särskilt uppskruvade intresset för den mätning från Statiska centralbyrån som presenteras på onsdagen beror på storleken. Drygt 9000 personer tillfrågas om att delta och även om andelen som svarar sjunkit de senaste åren till runt hälften är det tillräckligt för att bryta ner resultaten på såväl regioner som olika väljargrupper.

Annika Fredén, docent i statsvetenskap, anser att opinionsmätningar behövs för att ge information om partiers styrka. Hon ser inget fel i att väga in exempelvis partiers möjligheter att komma in i riksdagen när man gör sitt val.

– Några välgjorda opinionsundersökningar behöver väljarna för att bedöma vilket stöd partierna har, för man vill kanske inte kasta bort sin röst på ett parti som bara har två procent eller så vill man rösta på ett parti som har en rimlig chans att sitta i regeringen, säger hon.

Men också Annika Fredén tycker att mätningarna får för stort utrymme och menar att resultaten ofta beskrivs på ett sätt som riskerar att ge missvisande information.

– Problemet är om man blåser upp förändringar som inte är statistiskt säkerställda. I valrörelser kommer mätningar nästan varje dag, så ofta tror jag inte att någon behöver ha dem.

I Sverige har väljarna lagt relativt stor vikt vid opinionsläget när de gjort sina val. Runt 15 procent har i de senaste valen sagt att de röstat på ett annat parti än det som de tycker bäst om av taktiska skäl. Kristdemokraterna har räddats kvar i riksdagen i flera val av främst moderata sympatisörers stödröster.

2018 fick Miljöpartiet stödröster som bidrog till att de landade på 4,4 procent och klarade riksdagsspärren med ett nödrop. Men om taktikröstandet som helhet hjälpte eller stjälpte partiet är oklart.

– Det är lurigt att svara på. Det fanns också de som lämnade partiet och röstade på Socialdemokraterna för att inte Sverigedemokraterna skulle bli största parti.

Strategiska skäl för L att välja Kristersson

Taktikröstningen är som störst när det finns tydliga regeringsalternativ som står emot varandra. Det kan tala för att den minskar i kommande val till följd av ett mer splittrat politiskt landskap. Men vetskapen kan också pressa partier att ta ställning i regeringsfrågan. Just nu träter Liberalerna internt om vilka besked de ska ge inför valet. Rent strategiskt tycks de som vill ta ställning för moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister – och därmed öppna för SD-inflytande – ha argumenten på sin sida, enligt Annika Fredén.

– Det finns fog för att det skulle kunna ge resultat. Moderata och liberala väljare ligger relativt nära varandra. Tidigare studier har också visat att väljare inom en tydlig koalition oftare röstar på det parti som ligger runt spärren för att det regeringsalternativet ska bli störst, säger hon.

Magnus Johansson Hessling menar att opinionsundersökningar är ett trubbigt instrument för partier som vill förstå hur väljarna tänker.

– Om Moderaterna gör en markering mot Löfvens coronastrategi och ökar någon procent eller om Miljöpartiet går upp några tiondelar efter en politisk seger som i fallet med Preem är det lätt att tro att det är just det som är orsakerna. Men det är svårt att veta vad det är som driver väljarna till sina ställningstaganden, säger han.

Opinionsmätningar förlegade

Flera partier har lagt stora resurser på att göra egna opinionsmätningar för att ta reda på vilka väljare man har, vilka som skulle kunna bli det och hur de ser på olika frågor. Men det är förlegat, anser Magnus Johansson Hessling.

Dagens teknik gör det möjligt att kräma ut betydligt mer information till lägre kostnad. Exempelvis kan man med digitala paneler kontinuerligt följa hur olika budskap uppfattas eller jämföra hur olika sätt att uttrycka sig fungerar. Ur partiernas perspektiv finns här en till stora delar outnyttjad potential, enligt Magnus Johansson Hessling.

– Opinionsundersökningarna blir ett onödigt raster när du har möjlighet att kommunicera direkt med människor.