Kristdemokraterna vill avskaffa undervisningen i modersmål. I det blåbruna block de numera tillhör är det vardagsmat att attackera undervisning i och kultur på andra språk än svenska, och möjligen de nationella minoritetsspråken. I skånska och blekingska kommuner där Sverigedemokraterna styr tillsammans med moderater och kristdemokrater har man skurit ner modersmålsundervisningen och plockat bort flerspråkiga bokhyllor på biblioteken.

När Selma Lagerlöfs barnpjäs Sagan om de tre guldäpplena framfördes som dockteater på arabiska på Sölvesborgs bibliotek i december skrev SD-politikern Rolf Hans Berg till kulturförvaltningen. Inte för att berömma dem för att de ville väcka nyfikenhet på svensk teater och litteratur bland arabisktalande barn, utan för att tillrättavisa förvaltningen. ”Detta är inte i linje med kommunens kulturpolicy. Vi vill att man ska lära sig svenska och det gör man inte om barn ser teater uppförd på arabiska!” skrev han bland annat.

Sverigedemokraterna är mer intresserade av att barnen inte ser teater på arabiska än av att de lär sig svenska, även om svenskan används som slagträ här. Etnisk rensning av kulturen är en hjärtefråga och de har alltid varit emot modersmålsundervisning, oberörda av den forskning som visar att elever som får sådan undervisning även lär sig svenska bättre.

Moderaterna och Kristdemokraterna har hittills inte haft samma drivkraft. De sydsvenska M-politiker som ville skrota modersmålsundervisningen för tre år sedan talade i sin debattartikel om ekonomi och om att modersmålet var ”en privat angelägenhet”. Men de fick mothugg av partiets utbildningspolitiska talesperson, Erik Bengtzboe, som skrev till Skolvärlden att Moderaterna vill att ”man fortsatt ska ha möjlighet till modersmål bland annat på grund av att det ger bättre förutsättningar inom andra ämnesområden”.

Kristdemokraterna förklarar på sin hemsida att det är ”viktigt med modersmålsundervisning då forskning visar att goda kunskaper i modersmål underlättar inlärningen av nya språk”.

Så vad har hänt när KD vänder nu? Förslaget att avskaffa undervisningen i modersmål kom upp när kristdemokratiska ombud från hela landet samlades i Stockholm i början av oktober. Partisekreterare Peter Kullgren sa till Sveriges radio att det var stora brister i modersmålsundervisningen, många obehöriga lärare och ”en situation där var fjärde skola inte får godkänt av Skolinspektionen”. Då, menade han, behöver man ompröva sina tankar och idéer.

I själva verket är det generellt brist på behöriga lärare i grundskolan. Det är ingen som därför föreslår att den ska läggas ner, inte ens i Norberg, där bara 43 procent av lärarna är behöriga. Det finns inte ens några studier som visar att fler obehöriga lärare ger eleverna sämre kunskaper. Självklart är lärarens kunskaper väsentliga – men brist på behöriga lärare är inget argument för att lägga ner undervisningen.

Man skulle kunna se saken på ett helt annat sätt. Framöver kommer det att finnas fler i Sverige som talar både svenska och språk som arabiska, dari och somaliska. Fler som kommer att ha förutsättningar att utbilda sig till lärare i dessa språk och ge nya elever en bättre språklig grund att stå på, både i skolan och i livet. Om modersmålsundervisningen har brister – ge den möjligheter.

Kristdemokraterna hade kanske kunnat resonera så om de inte var i full färd med att harmonisera sin kultursyn med Sverigedemokraternas. Det är hög tid för dem att ompröva sina tankar om vart en sådan process leder för ett parti som inte ens har hunnit uppdatera sin hemsida sedan de var bättre än så.