Karantän. Inneslutna i det lokala. Det låter inget vidare. Men i människans historia – innan oljan gjorde oss mobila – var det normaltillståndet för människan. Det tog lika lång tid att gå till grannbyn som det i dag tar att flyga från Stockholm till Bryssel. Förflyttade vi oss så var det med fötterna. I Sverige blev hästskjutsen (utan fjädring) det som de mer bemedlade hade att tillgå. De hade till och med rätt att ta in på rastställen. Men tillåtelse från myndigheter behövde de för att trotsa länsgränserna.
För det mesta har människan levt i en trögrörlig, långsam värld. Det var med fossil energi vi sprängde rummets gränser och omvärlden öppnades upp och plötsligt kom inom nära räckhåll. Om detta skriver Björn Forsberg i sin bok Fartrusiga. Det är en alldeles förträfflig berättelse om vår historia som sätter nutiden i ett perspektiv som borde få oss att fundera över våra liv och hur vi handskas med vår värld.
Boken borde läsas av alla politiker, ledarskribenter och annat löst folk i maktpositioner för att de skall förstå hur det står till egentligen. Och hur oljan driver den gränslösa massmobila världen som den ser ut. Som författaren påpekar: En bil med hundra hästkrafters motor utför på landsvägen ett arbete jämförbart med tvåtusen kroppsarbetande människor. Ändå tycker vi oljan är dyr. Hur tänker vi då? Tänker vi alls?
Lakoniskt – men djupt analytiskt – konstaterarar författaren att biobränsledrömmarna är utan realism och elbilsdrömmen saknar markkontakt. Ändå marknadsförs dessa som i desperation. Själv brukar jag förklara politikers prat med att skolan varit dålig på att ge matematiska kunskaper. Hade man satt sig och räknat – och inte som olika särintressen bara räknat på sin egen lilla domän – hade man förstått hur totalt verklighetsfrämmande talet om snabb omställning och fortsatt ekonomisk tillväxt är.
Jag önskar att varje politiker – blå, röd och grön – tog sig tid att läsa boken. Lägg därtill ledarskribenter, politiska journalister och alla särintressens matadorer. Att bara få dem att fundera över hur mycket fossil energi som krävs för att förverkliga själva omställningen … Ja, jisses!
Mina funderingar efter att ha läst boken? Jo, låt oss ödmjukt ta till oss långsamhetens lov, den minskande konsumtionens tillfredsställelse och möjligheterna i ett samhälle där ”karantän” – i dess bästa bemärkelse: leva i närhet – utgör en mycket större del av våra liv. På kuppen tror jag att de allra flesta kommer att färdas så mycket bättre.
Oljesamhället var en parentes, kommer framtida generationer att säga. Och med en suck tillägga: Dom blev så fartblinda att dom inte förmådde tänka långa tankar – var dom inte lite korkade? Det vore kul om framtidens människor fann att några av oss som lever nu faktiskt fattade. Letar dom kommer dom att hitta Björn Forsbergs namn. Kanske hittar dom några till som skrev i en tidning som hette Syre.
Tumme upp:
Vilka möjligheter vi har att efter coronatiden ställa om samhället!
Tumme ned:
Tycks inte finnas en enda ledande politiker som vare sig vill eller fattar det.
