En femtedel av allt grovavfall i Sverige består av hela och fullt användbara saker. Men att slänga mindre är fullt möjligt. Det bevisar så kallade zero wasters, människor som minimerar sitt egna avfall.

Genom att djupintervjua både dem och svenska hushåll som inte jobbar aktivt med att förebygga sopor har forskaren Mimmi Bissmont på Malmö universitet närmat sig svaret på frågan om varför vi slänger så mycket.

– Samhällsnormen är tydlig och få problematiserar den privata konsumtionen. Men det gör zero wasters. De fokuserar helt på egna val och börjar ofta med olika typer av köpstopp. De utmanar på så sätt shoppingen som statusmarkör och fritidsintresse, säger hon i ett pressmeddelande.

Bland hushållen är bilden att det räcker med att källsortera, fortsätter forskaren.

– Övertygelsen att återvinning är tillräckligt måste utmanas för att vi ska kunna förebygga avfall.

Tröskeln till att förebygga avfall är hög, menar Mimmi Bissmont. Det upplevs enligt hennes studie svårt att avstå shopping, hitta alternativ – till exempel livsmedel utan förpackning – och att agera normbrytande. På vissa arbetsplatser är lunchlåda något som väcker uppmärksamhet och frågor.

– Tidigare forskning kring avfallsminimering har handlat om attityder och motivation. Men det räcker inte utan är bara en del av lösningen, säger Mimmi Bissmont.

De ”zero waste”-hushåll som hon intervjuat får kämpa i vardagen för att minimera sitt avfall.

– Detta tyder på att förebyggande av hushållsavfall inte stöds av den svenska samhällsstrukturen och därför inte kommer att spridas av sig själv.

För att ge stöd åt avfallsminimering lyfter Mimmi Bissmont lagstiftning, till exempel om att informera om plastkassars miljöpåverkan, vilket har minskat användningen. Det går även att underlätta för den som vill ge sina ägodelar längre liv, så som gjorts genom det så kallade REP-avdraget för reparationer och underhåll av vitvaror.