För trettio år sedan var jag och några kompisar på väg hem i en skruttig folkabubbla från en midsommarfest utanför Västerås. När vi svängde ut på en lång raksträcka såg vi på långt håll en cykel mitt på vägen. Bredvid cykeln såg det ut som om att det låg en människa. Vi blev naturligtvis oroliga och började förbereda oss på att hjälpa den som låg där.
Men när vi kom nära nog såg vi att det var två människor som låg där. En man och en kvinna. I det milda midsommarnattsljuset guppade en blekvit rumpa upp och ned. Känslorna hade tydligen tagit överhanden och asfalten fick duga som underlag för den uppblossande passionen.
Vi fick lov att sakta ner ännu mer och snirkla oss förbi paret som inte gjorde minsta tecken till att bry sig om oss. Såna scener är inte ovanliga där jag kommer ifrån. Jag har en och annan gång varit inbegripen i någon av dem, ska jag erkänna.
Där jag kommer ifrån, Bergslagen, möts södra Dalarna och norra Västmanland i en rätt egen kultur. Många förkristna eller hedniska traditioner lever kvar där, oftast utan att man reflekterar över dem. Jag växte upp med berättelser om jättar och troll knutna till olika platser. Ortsnamn och traditioner skvallrar om en tid innan kyrkan tog över. Och inte ens då lyckades den utplåna alla spår av urgamla mytologier och religiösa system. Det utlevande, dionysiska draget hos midsommarhelgen är mycket påtagligt. Då släpper den kristna moralen som än i dag dominerar vår kultur.
Den kristna kyrkan var rätt annorlunda än i dag innan den inledde sitt segertåg över världen. Många texter och profeter har plockats bort under vägen. Vid de olika kyrkomötena under århundradena efter Jesus död sysslade man med kvalificerad historierevisionism. Detta för att få texterna att stämma med de åsikter men ville påföra de urgamla kulturer som fanns på plats i de områden man vill underkuva.
Kyrkan använde också andra trick. Ett var att absorbera lokala kulturdrag. Det som i dag kallas kulturell appropriation. Jesus själv har mångtusenåriga anor i myter och religiösa texter från Asien. Den Jesus vi möter i modern kristen version är också ett resultat av idéer som har häktats på under historien.
Den som vill kan gå tillbaka till ursprungstexterna och försöka reda ut vad som egentligen är det sanna, det ursprungliga, men det är ganska meningslöst. All kultur är föreställningar, idéer, myter. De går egentligen bara att förstå här och nu.
Här i vår kulturkrets firar vi många högtider som kyrkan lyckats sno eller omforma. Jul, påsk och allhelgonahelgen firas än i dag på ett sätt som kopplar tillbaka till vårt förkristna ursprung. Men det finns några helger som har överlevt kyrkans övertagande. I dag firar vi midsommarafton med ytterst svaga kopplingar till Jesus och Bibeln. På 300-talet började man visserligen försöka få folk att fira Johannes döpare den här helgen, men det har inte direkt slagit rot, trots att försöken har upprepats om och om igen.
Det betyder inte att det inte finns anledning att fundera i andliga banor i dag, och i natt inte minst, midsommarafton är en av de mest meningsfulla högtider jag vet. För mig handlar den om naturens och årstidernas skiftningar. I en explosion av sånger, historier, traditioner och danser firar vi att sommaren är här på riktigt.
Det är en vanlig föreställning att midsommarstången skulle vara en fallossymbol. Som etnologen Jonas Engman påpekar i ett inslag i SVT stämmer det inte, det är en freudianskt inspirerad efterhandskonstruktion. Trots det symboliserar den ändå livskraft och fruktbarhet. Våra kulturella regler för hur vi ska bete oss tar semester för några dagar. Vi får leva ut våra känslor utan skam. Det är som att vi för en kort stund blir en del av den natur som vi tyvärr fjärmat oss från alltför mycket. Vi kommer närmare djuret människa och det är vackert. Också en guppande rumpa på en asfaltsväg är en del av det.
Jag kommer att sitta på min balkong och lyssna på staden omkring mig i kväll. Äta lite extra god mat med min sambo och sjunga några låtar till min gitarr. Också här, nära Stockholms centrum, kommer människor att glömma ett nedstängt samhälle, dålig ekonomi och rasistiska strukturer för en natt. Precis som under tusentals år innan oss kommer vi att fira sommaren och kärleken.
Om något är andligt så är det väl att acceptera och fira att vi inte bara är plikter och arbete? Fira att vi också är njutning och passion. Men försök att stanna upp ett tag innan festen börjar. Leta upp en lugn plats i någon skogsglänta eller på någon äng. Lukta på världen, lyssna på den och fokusera på dig själv. Ta lite tid för dig själv. Kanske hittar du tillbaka till åtminstone en del av det ursprungliga i dig. Den upplevelsen och insikterna som kommer från den är min religion, min tro.
