Jag ska skriva ett manus till en spännande ny antologi som kommer 2021. Funderar på att bland annat skriva så här:

“Det tycks som om den globala byns talespersoner inte tänkt sig att en pandemi skulle kunna uppträda. De tycks – trots alla studier på handelshögskolor eller just därför – inte förstå att en liten mikrob kan surfa mycket lätt i den globaliserade världen för att förvandla länder och regioner till fallande dominopjäser. Det visade sig också – naturligtvis! – att den ”moderna ekonomin” är oändligt sårbar, att idén om just-in-time och allt mer flödande transporter över världen inte är den goda idé som globaliseringens enögda riddare med sådan emfas hävdat. Jakten på ekonomisk tillväxt har förblindat.

Idén om att länder skall specialisera sig på “det de är bäst på” avslöjas som något ganska enfaldigt när det fattas slangar och slangklämmor i intensivvården – nästan alla sådana tillverkas på ett enda ställe på andra sidan jorden i den naiva specialiseringens namn. Precis som de verksamma substanserna till de läkemedel vi gjort oss beroende av tillverkas i två länder där det är billigast beroende på usel miljölagstiftning, dålig arbetsmiljö och hårda arbetsvillkor. Livsmedel ska vi inte tala om. Inte om jordbrukets insatsvaror heller. Sårbarheten är grotesk. Pimpat med sådant som att den största elnätsägaren i Sverige är ett globalt bolag vars intresse för Roslagen och till och med Säffle är noll och intet.

Allt detta har skett i namn av globalisering. Och innebär beroenden av krafter och intressen som vi som medborgare inte har minsta lilla kontroll över. Det globala marknadsliberalismen har glufsat i sig allt vad medborgarperspektiv heter när kapitalet har tillåtits gå på tillväxtjakt vart helst det vill. Och när så kallade frihandelsavtal innehåller maktförskjutning för att stärka bolagens rättigheter. Bolag som allt som oftast styrs av kvartalsrapporternas siffror och börsens ointresse för social anständighet, delaktig demokrati och robusta samhällsbyggen. I den sentida kapitalismens globalisering styr kortsiktighetens förbannelse. Länders, samhällens och individers självtillit reduceras. Och demokrati kallas ”fragmentering av marknaden” av den globala byns företrädare.

Vad har denna utveckling som både ökar sårbarheten och förflyttar makten med social demokrati, socialliberalism eller ens med medkännande konservatism att göra? Inte ett dyft! Än mindre med grön ideologi. Att inte alla gröna står på barrikaderna förstår jag inte. Är begrepp som självtillit bortglömt? Och mångfald – ska vi inte värna den också i ägandet?

På liknande sätt som människor reste sig mot systemen i det forna Östeuropa bör vi resa oss mot de system som tuggar i sig demokrati och social anständighet. För att inte tala om detta systems oförmåga att ta sig an miljö- och klimatfrågan.”

Ja, ungefär så tänker jag inleda ett kapitel i antologin. Undrar om det kan va nåt…