”Du är brun som bajs”, ”Alla apor är bruna och ser ut som dig”, ”du är brun och kan aldrig bli prinsessa”, ”åk hem”, ”dina flätor ser ut som brända bajskorvar”. Det är bara några av de vittnesmål som Forum för föräldrar till Afrosvenska barn, Fabforumm, ställt samman. De visar på det som alla föräldrar till afrosvenska barn vet: att ett rasistiskt språkbruk, mikroagressioner och kränkningar startar i unga år. Och tyvärr tas det många gånger inte på tillräckligt stort allvar av de vuxna. Det är Sousou Cissokos, talesperson för Fabforum, erfarenhet.

– Det har varit kommentarer genom hela skolgången. En gång bytte vi till och med skola för att de helt saknade kompetens att hantera det hela. Åtgärderna blev kontraproduktiva. Och det är lätt att man hamnar där när man ska försöka åtgärda. Den här klassen bestämde sig för att ta sig an ett fadderbarn i Afrika och ställde en burk i klassrummet för att samla in pengar, men det leder ju till att man försärker en stereotyp bild av att vi måste hjälpa de stackars barnen i Afrika. Om barnen sedan tidigare fått höra ”stick hem till ditt fattiga land i Afrika” så blir det ju så fel, även om man vill väl.

Kränkningar ett mönster

Tillsammans med många andra föräldrar i forumet har hon diskuterat och sett hur hennes barn upplevelser inte på något sätt varit unika, utan delar av ett större mönster.

– Till exempel när någon har sagt något som sårat och barnet säger till en lärare. Då kan de få höra att det bara var skoj, det andra barnet kanske blir ledset och tröstat, men det är ingen som tröstar mitt barn. Det är så lätt att man hamnar där och det blir fel så ofta, säger Sousou Cissokos.

Att upprepade gånger få uppleva detta sätter sig i självbilden och påverkar tilltron till vuxenvärlden och att samhället är lika för alla. Därför vill föreningarna med uppropet uppmana politiker och skolledare att ta de här problemen på allvar: att utbilda skolpersonal så att de vet hur de ska hantera sådana här situationer. För vithetsnormen snappar barn upp i tidiga åldrar.

– Det finns de som säger att det inte finns rasistiska strukturer i samhället. Men hur kan de då förklara docktestet, ett experiment som visar att även svarta barn väljer vita dockor när de får välja? Det visar på att de ser svart hudfärg som normavvikande och inte lika fin, säger Maria Dexborg, vice ordförande i Afrosvenskarnas forum för rättvisa.

Uppdatera skollitteraturen

Förutom en satsning på utbildning så skulle hon också vilja se en uppdaterad skollitteratur, en ökad representation inom personal i skolans värld och att man omvärderar en del fakta i historieskrivningen.

– Till exempel så är Carl von Linné beskriven som en stor vetenskapsman, men man pratar inte om att han också ses som en gudfader till rasbiologin.

Den senaste Friendsrapporten visar att 21 procent av all mobbning i årskurs 3-6 och 16 procent i årskurs 6-9 utgår från etnicitet.

– Jag skulle vilja se en kartläggning av det här, där man pratar med de som upplever afrofobi, säger Maria Dexborg.

Hon påpekar att arbetet mot rasism måste vara kontinuerligt och ske på alla nivåer i samhället. Som föräldrar kan vi alla prata med våra barn om vad som är accepterat beteende.

Prata om rasism

– Barn vet att fysiskt våld inte är okej. På samma sätt kan man prata om att när man använder vissa ord kan andra personer må dåligt av det. Berätta att rasism finns, att barn verbalt eller fysiskt utestängs. Det kan vara bra att prata om hur rasism drabbar och att ”så här gör jag istället” och hur man är en bra kompis.

Om vi inte reagerar när vi ser dessa till synes små händelser, som att någon säger ett felaktigt namn på ett bakverk på ett kalas till exempel, så får inte barnen med sig att detta är fel.

– Vi har ett gemensamt ansvar att göra vårt samhället till ett där alla känner sig inkluderade, säger Maria Dexborg.

Hon hoppas att politiker och skolledare ska ta sitt ansvar nu när FN:s barnkonvention sedan den 1 januari blivit lag i Sverige.

– Det behövs avsättas resurser till det här. Man kan ha jättemånga handlingsplaner och värdegrunder, men om de inte implementeras i praktiken och människor säger till när någon agerar fel så kommer det inte göra någon skillnad för våra barn.