Allt oftare upplevs den offentliga debatten som att man befinner mitt i en ofiltrerad brainstormning, efter några timmars nattmangling. Hämningarna är borta och förslagen behöver inte överhuvudtaget ha med ämnet att göra längre.

Nu senast föreslog Moderaterna att man ska kunna utvisa personer som ”kan befaras” begå eller medverka i grovt organiserad brottslighet. Det här är en av tio ”mönsterbrytande” reformer som de går fram med. Bland de andra återfinns förbud mot att delta eller ha ”samröre” med en kriminell organisation, eller att åklagare ska kunna ”ansöka och fatta beslut” om omedelbart omhändertagande enligt LVU.

Moderaterna konstaterar själva att det inte är någon större andel av de gängkriminella som är utan svenskt medborgarskap och skulle kunna utvisas (de säger en sjundedel men redovisar inga siffror). Det säger sig självt att det inte skulle åtgärda gängkriminaliteten. Däremot slår det så klart oerhört hårt mot flyktingars tilltro till rättsstaten, om de plötsligt, när som helst, kan dömas till utvisning, för brott de inte begått. 

Moderaterna skriver att lagen som skyddar mot terrorism ska vara en förebild, där domarna faller utan att Säpo behöver redovisa sina bevis ens för de dömande domarna.

Men även om bevisen öppet skulle redovisas blir det fullständigt orimligt i en rättsstat, och det gäller faktiskt de flesta av deras förslag. Om Moderaternas bild av läget är korrekt: ”Med sitt våldskapital skapar gängen parallellsamhällen där människor inte vågar vittna och staten är allt mer frånvarande.” Då blir du i grunden tvungen att förhålla dig till dessa kriminella gäng, och med Moderaternas förslag kommer du behöva leva med att när som helst kan polisens godtycke straffa dig för samröre med gängen, övervaka dig, ta dig ifrån dina föräldrar, eller om du inte har medborgarskap, utvisa dig.