Vintrarna spenderar jag och min tjej i södra Europa i husbilen dit vi samåker i min husbil med andra slow travelers. Förra vintern i Andalusien blev varm och vi behövde en solskyddsprodukt. Efter ett 50-tal butiker under en månads jakt på en kräm eller sprej som var icke-djurtestad hittade vi äntligen en. En.

Som vegan hör jag ofta att det är systemet som måste förändras och att de individuella konsumtionsvanorna är högst privata. Vi dödar djur på utbildningar för dissektioner, deras blod tappas inom biologisk produktion och de tvångsmatas med läkemedel. Listan kan göras lång.

Jakten på 100 ml veganskt solskydd fick mig att fundera över hur långt konsumentmakt räcker och var systemförändringen är.

För tio år sedan firade djurrättsrörelsen när EU beslutade att alla unionens länder ska jobba för att fasa ut djurförsök och att samtliga djurförsök ska bytas ut mot alternativa metoder så snart det är vetenskapligt möjligt. Det här betydande direktivet, som samtidigt är bristfälligt, stadgar alltså att djurförsök inte får utföras om det finns alternativ.

I Nederländerna finns ett politiskt beslut om att fasa ut tester på försöksdjur 2025 och att istället satsa på att bli världsledande på nya metoder, men fler länder måste ta ansvar och börja satsa på alternativen.

I Sverige finns 3R-centret, politisk vilja över blockgränserna och det finns ett pågående samtal mellan myndigheter, universitet och högskolor, organisationer och erfarenheter av de djurfria försöken.

Vi hävdar att vi är ett föregångsland vad det gäller djurskydd men lägger alltid försiktigt till att det alltid går att förbättra. Om en menar allvar med att det finns svensk förbättringspotential är det högtid att ringa in utfasningen av lidandets bromsklossar.

Vad står egentligen i vägen för övergången när det är så många som vill att det ska omsättas i handling?

Jag frågar Fia Kamlund, som forskar på bröstcancer utan djurförsök, varför vi inte hunnit se en större förändring för att lyckas ringa in bromsklossen. Kamlund menar att det saknas konkreta förslag, pengar och incitament för forskare att ställa om. En handlingsplan behövs som tydligt visar vart forskningen ska och som ser till att det blir högre status på att utveckla alternativ.

I en värld där förändringstempot är i ständig acceleration verkar utfasningen av allt som har med djurförtryck vara av en sölig natur. Hur flyttar man fram djurens positioner i frågan? Vem tar initiativet för en nationella handlingsplan? Har djurrättsrörelsen varit dåliga på att uppvisa den djurfria forskningens resultat som en seger? Var är den finansiella satsningen på alternativa metoder till djurförsök?

Den svenska politiska viljan till systemförändring är stark och nästan alla sjunger med i lovsången för att minska, förfina eller i bästa fall ersätta djurförsöken.

Men är den politiska åsikten förenad med viljan att rikta resurser så att forskarkåren klarar av omställningen?