Oron för att flyktingar ska dö medan världen är upptagna av coronapandemin ökar, rapporterar nyhetsbyrån AFP. 179 personer har drunknat i centrala Medelhavet mellan Italien och Libyen sedan i januari, enligt Vincent Cochetel, UNHCR:s sändebud för centrala Medelhavet. Enligt Cochetel har tre fjärdedelar av de flyktingarna som hade arbeten i Libyen förlorat dem i och med coronaviruset, något som kan leda till en allt mer desperat situation.

Mellan januari till slutet på april i år hade 6629 personer försökt lämna Libyens kust. Det är fyra gånger så många som under motsvarande period i fjol. Avgångarna från Tunisien har samtidigt  fördubblats. Detta trots coronapandemin och att det inte funnits några frivilligorganisationer (NGO:s) som räddat liv till havs under långa perioder.

– Huruvida det finns räddningsbåtar till sjöss eller inte har inget inflytande på avgångar – denna period av coronavirus har tydligt bevisat det, säger Vincent Cochetel enligt AFP.

FN:s migrationsorganisation IOM menar på att i den nuvarande situationen – med världens fokus på coronapandemin – finns en ökad risk för att båtflyktingar ska drunkna utan att någon ser det hända eller rapporterar om det.

”I den nuvarande situationen har riskerna för att osynliga skeppsbrott inträffar utom synhåll för det internationella samfundet ökat”, enligt IOM.

Inget samband

Italien och Malta har under samma period som avgångarna från den nordafrikanska kusten ökat stängt sina hamnar med hänvisning till pandemin. Italien har även hållit kvar fartyg på godtyckliga grunder, bland annat de två sista fartygen tillhörande frivilligorganisationer som räddade liv i centrala Medelhavet, tillhörande organisationerna Sea-Eye och Maydayterraneo. Malta har även anklagats för att bryta internationell lag i och med att de skickat flyktingar tillbaka till det krigsdrabbade Libyen.

Den humanitära situationen för flyktingar i och runt Medelhavet håller på att förvärras, enligt FN:s sändebud Vincent Cochetel.

”Avgångarna från Libyen via havet under den senaste månaden visar igen att människor ger sig av oavsett om någon kommer att rädda dem eller inte. Så teorin om att NGO-båtar fungerar som magneter är helt fel. Det fanns inga frivilligorganisationer på centrala Medelhavet på flera veckor!” skriver Vincent Cochetel på Twitter. 

Centrala Medelhavet är den del av Medelhavet som sträcker sig mellan Libyen och Tunisien mot Italien och Malta. Den här biten av Medelhavet är enligt många bedömare den dödligaste gränsen i världen. Saharaöknen skulle kunna kräva ännu fler liv när flyktingar korsar den på vägen norrut – men det är det ingen som vet säkert eftersom det är svårt att räkna dödsfallen också där. Värt att tänka på är att mörkertalet för Medelhavet också är stort.

Enligt officiell statistik från IOM, FN:s migrationsorganisation, har över 20 000 flyktingar drunknat i Medelhavet sedan 2014.

Fler familjer i limbo

De som dör till havs kommer från fattiga eller krigsdrabbade länder som Eritrea, Somalia, Mali och Elfenbenskusten. Många båtar hade heller aldrig nått statistiken om det inte vore för frivilligorganisationers nödlinjer som flyktingar i sjönöd kontaktar. Ibland försvinner båten med flyktingar spårlöst innan undsättning kommer.

– Om du kommer från ett höginkomstland kommer man att försöka hitta och identifiera din kropp om du skulle försvinna. Detsamma gäller helt enkelt inte om du är en migrant i Medelhavet. Med varje år som går går fler familjer som bor i limbo utan att veta om en släkting är död eller levande, sa Frank Laczko, chef för IOM:s migrationsdatabas, till Africa News tidigare i år.