– Det finns nog ganska goda grunder att tro att det hade varit större negativ effekt på psykisk och existentiell hälsa om vi hade fått det här under en senhöst när vi var på väg in i mörkare tider, säger Cecilia Melder, präst och forskare i religionspsykologi vid Svenska kyrkan.

Kyrkan har låtit Kantar Sifo undersöka vad 1 121 svenskar i ett representativt urval oroar sig för, känner tröst av och hur de ser på tiden efter coronakrisen.

Av de förhållanden som skänker tröst är årstiden och fysisk aktivitet de svarsalternativ som rankas högst med 33 procent vardera.

Därefter anger många naturen (31 procent), tanken på att närstående är friska (26 procent) och att kunna träffa familjen fysiskt (22 procent) som lindring.

Undvikit värre ohälsa

Att ha möjlighet att uppleva naturen är något som Sverige tagit till vara genom att inte stänga in människor under pandemin, menar Cecilia Melder.

Hon resonerar att Sverige undvikit värre psykologisk ohälsa genom att inte tillämpa en så kallad ”lockdown” som exempelvis Italien och Spanien där människor suttit isolerade i månader.

– Det är kanske det som Folkhälsomyndigheten vägt in i sina bedömningar om att begränsa så lite som möjligt: att vidmakthålla de goda hälsoaspekterna som finns, som att människor ska få känna förundran i naturen.

Faktum kvarstår att många upplever krisen som nedslående. Enligt undersökningen oroar sig 51 procent över sina närståendes fysiska hälsa.

Ovissheten (44 procent), att inte kunna träffa vissa personer (33 procent) och att situationen aldrig ska ta slut (27 procent) tornar också upp sig som orosmoln.

Endast 2 procent oroar sig över att inte kunna fira jul som de brukar. En fjärdedel känner sig också mer ensamma nu än tidigare.

– Jag är lättad över att siffrorna inte såg svartare ut än vad de gjorde. Varje människa som upplever ensamhet är fruktansvärt för den människan, men vi kunde haft ett mycket värre scenario, säger Melder.

"Vet först långt efteråt"

Förändringar i dödstal och hälsotillstånd lär dock kunna bli mätbara först om flera år.

– Det här är en pandemi som vi kommer betala ett högt psykologiskt pris för, och bokslutet för hur många liv den här pandemin kostat vet vi först långt efteråt.

Melder tycker samtidigt att pandemin visat att det finns en stor omtanke i samhället när människor exempelvis satt upp lappar i trapphus för att handla åt sin äldre granne.

I undersökningen har personerna svarat på hur de ser på tiden efter coronapandemin. 25 procent ser på tiden med ovisshet medan 21 procent känner glädje och 41 procent hoppfullhet.

Om oron ändå blir för stor är Melders råd att ta emot den hjälp som erbjuds. En god gärning hjälper inte bara den som utför den utan även den som tar emot den. Vi kan även lära av barnen.

– Ibland säger man att de sörjer randigt. Man orkar inte vara helt upptagen av sorg och oro dygnet runt utan plötsligt så går barn och gör något annat. Då kan man tänka att ”nu går jag och byter däck på bilen för nu måste jag ta paus från mina egna känslor”.